Mitt barndoms slott. – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Mitt barndoms slott.

När jag var liten bodde jag i samma stad som nu. Då började jag första klass i den här skolan. Klassrummen var enorma och hade fem stora fönster som släppte in massor av ljus. Dörrarna var vitmålade höga dubbeldörrar i trä. Trapporna mitt i byggnaden var breda i marmor med fossilier där man kunde gå hur många som helst i bredd samtidigt. Ledstängerna var av snirkligt gjutjärn och med breda fint utsirade ledstänger i trä.

Först gick jag lågstadiet här och sen kom jag tillbaka för att gå högstadiet. Då fick vi plötsligt vara på  andra våningen, dit vi aldrig vågat oss förr på grund av de där livsfarliga tonåringarna som höll till däruppe. Någonstans i mitten av byggnaden fanns en smal spiraltrappa upp i ett torn och där fanns ett förråd med ett riktigt skelett. Vi smög ibland uppför den trappen men få vågade gå hela vägen och öppna dörren till skelettgömman. Det var en ständig spänning att smyga upp och så drabbas av panik och springa ner igen. Det var en smal snäv spiraltrappa så när paniken slog till blev det riktigt läskigt att ligga sist och inte kunna springa fort nog för att kompisarna var i vägen.Högst upp i byggnaden fanns ett bibliotek under snedtaket. Det var det mysigaste biblioteket i världen. Djupa valv och fönsternischer där man kunde sitta och läsa. Häromveckan hade de öppet hus och jag hade tänkt gå dit men något stoppade mig. Jag tror jag var rädd att se ifall de renoverat sönder skolan och kanske stoppat in stora metallglasdörrar i korridorerna och bytt ut klassrumsdörrarna och förstört allt det vackra. Jag vet inte om de gjort det, men jag kände att mina minnen kanske ska få finnas kvar precis som de är.

KOMMENTERA