Persiljas Hus

Tre år sen…

När man läser min blogg får man kanske en bild av mig som rätt så självupptagen då det mest bara handlar om mig och kanske ger det också bilden av att jag bara har ett barn eller åtminstone att jag bara umgås med ett av mina fyra barn och någon man verkar jag inte heller bo ihop med. Det är en ganska snedvriden bild som kommer sig av att jag bara skriver och visar bilder på dem som faktiskt önskar vara med. Det är mest bara Molly som vill synas på bild. Hon vill dock inte att jag rapporterar om alla hennes bravader och det respekterar jag. Jag skriver heller inte ofta om saker jag gjort där andra människor utanför familjen varit inblandade. Jag vill inte att folk ska känna att jag jämt rapporterar om allt som rör sig kring mig. Är jag på middag eller gör annat med andra människor då åker aldrig kameran fram. Då är jag i nuet och tänker inte ett skvatt på att jag borde samla material till min blogg.

Bloggandet koncentrerar sig faktiskt mest på den tid då jag är själv. I bloggen syns en liten smakbit av mitt liv. En mycket liten bit. En utvald bit som inte inkluderar särskilt mycket av det som pågår kring mig. Jag kan tyckas vara personlig och öppenhjärtig men det är så mycket som jag lämnar utanför. Fast det tror jag ni vet. Eller förstår.

Jag satt och kikade på lite bilder bakåt i tiden. Då såg det helt annorlunda ut i vår matplats. Det var fint men tapeten blev snart solkig och möbleringen fick ge vika för något nytt och väggdekorationen blev också förnyad. Nu är väggarna ljusblå och ljuslila  och golvet är ljusgrått. Fast man känner ändå igen sig. Allt finns kvar. Det har bara bytt plats och snurrat runt lite.

Här har vi alltså vår matvrå för tre år sen.

Notera vilken superfin teckning nioåringen höll på med!

KOMMENTERA