Återbruk – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Kategori ‘ Återbruk ’

Reklam som jag själv styr över!

Fy tusan vad trött jag är på spammiga kommentarer. Har precis ägnat mig åt att radera 437 stycken eländiga kommentarer. Eftersom de innehåller länkar till både knark och människohandel tänker jag INTEINTEINTE låta dem finnas kvar. Jag HATAR att de slinker igenom och förpestar min blogg. Hoppas att jag lyckas hålla undan dem så att ni inte ser dem så mycket. Helst inte alls. Jag för ett krig mot spamrobotar just nu och det känns som att de knappar in på mig…!

Jag har inte så många marknadsföringskanaler för min lilla shop annat än min egna blogg så här kommer ett reklaminslag för några varor jag har kvar. Kanske finns det någon därute (som inte är robot) som faller för mina rätt färgsprakande alster.

Det finns några väskor kvar. De hittar ni här. Det är bara att scrolla neråt och allt som det inte står SÅLD på är till salu. (Jag VET, hemsidan är urkass, men jag har inte hunnit lära mig att bygga hemsida (ännu) så det är vad som bjuds. En bra hemsida med bättre överskådlighet finns på önskelistan.)

Där finns ett fint satsbord också. Det går att ställa ihop som ett enda bord men också att användas så här som tre olika bord. Finns att titta på HÄR.

Några finfina lapptäcken finns där. Inte nödvändigtvis till baby, utan lika gärna som dekoration på en soffrygg eller på en säng eller en bröllopsgåva eller hur man nu vill använda det. Ett lapptäcke pryder alltid sin plats tycker jag. Mer om det finns att beskåda här.

Ett färgglatt förkläde som är vändbart hittar man här.Och färgsprakande armband hittar man här. Och nu är det slut på reklam.

6 092 Kommentarer   Permalänk

Slutspelsdepp och små tygväskor.

Hockeyfebern kom av sig lite efter Luleås två förluster i de två första slutspelsmatcherna. Än ska man inte ge upp men nog vore det ett litet mirakel om Luleå lyckades vända skutan nu. Jag gav mig ut på stan för att fota lite slutspelsyra…innan den kom av sig.

Nåväl. Livet går definitivt vidare. Även om det hade varit lattjolajban med lite galna hockeysupportrars som dansade runt på gatorna om Luleå vunnit.

Nu har jag äntligen lagt ut de där små tygfickorna som jag sydde för länge sen. Ibland tar det en evighet att fota och lägga ut saker! Där får jag skärpa mig känner jag.Här kan man gå in om man vill se mer av dessa små intimväskor, nescesärer eller vad det nu kan kallas. Perfekta att ha alla småsaker i som annars simmar runt i väskorna. En hundring styck tar jag. Skynda fynda vetja!

5 088 Kommentarer   Permalänk

Börsar och bloggar.

Är det inte typiskt? Sen jag började fotokursen fotar jag allt mindre med systemkameran och allt mer med min usla lilla mobilkamera. Detta var dock ett känt fenomen enligt kursledaren. Ju mer man lär sig desto större prestationsångest. Man vill att varje bild ska bli så perfekt som möjligt. Det var även ett känt faktum att detta släpper så småningom och det var ju himla skönt att höra.

Jag är på språng men kastar in ett inlägg så att ni inte ska stå lottlösa här i bloggspace, mina kära läsare. Jag ömmar för er ska ni veta. Jag vill bjuda på nåt gott vare sig jag är här eller inte.

Jag håller på att masstillverka lite börsar, nescesärer, tygfickor eller vad man nu vill kalla det. Storlekarna varierar efter tyg och blixtlås så det blir en salig blandning och den ena är inte den andra lik. De kommer snart att läggas upp i shopen.

Men det får bli sen när jag har TID.

Om jag blir borta lika länge som jag brukar nu för tiden (nästan ett dygn eller mer mellan inläggen) så kan ni alltid roa er med att besöka en alldeles ny och fin blogg som fötts i bloggvärden. Det är min kära svärmor som bloggar tillsammans med några andra kreativa människor. Gå in och kika vilka fantastiska skapelser de gör!

 

2 255 Kommentarer   Permalänk

Nostalgi för hela slanten.

Just nu säljs ett hem vi bodde i för omkring tio år sedan. Det känns alltid lika konstigt att se ens hem totalt ockuperat av andra. Jag lämnar alltid lite själ kvar på nåt sätt. Även om de gjort allt för att utplåna våra spår och sätta sin egen prägel, precis som det ska vara. Jag kastades tillbaka i nostalgiland när jag gick på husesyn på nätet. Nu ska ni också få vandra i våra gamla spår. Jag visar mäklarens bilder jämte hur det såg ut när vi bodde där.

Så här ser vardagsrummet ut idag:

 

När vi bodde såg det förstås ut på många sätt men här är några varianter:

 

 

Idag från en annan vinkel:

På vår tid (samma hörn):

 

Idag i ett annat hörn:

 

På vår tid (ungefär samma hörn) :

 

 

Köket idag (nyrenoverat):

 

På vår tid (som alltid bara budgetpiffat) :

 

 

 

Idag (annan vinkel):

 

På vår tid:

Och lite tredje vinkel.

 

 

Hallen idag:

 

På vår tid:

(Från motsatt håll.)

 

Hall annan vinkel idag:

 

 

På vår tid:

 

Liten pigkammare idag:

 

På vår tid:

 

 

Stort sovrum idag:

 

På vår tid:

 

Från andra hållet idag:

 

På vår tid:

 

Annat sovrum idag:

 

På vår tid:

 

 

Tredje sovrum idag:

 

På vår tid:

Ja, som ni ser har jag min vana trogen möblerat om hur mycket som helst och rummen har haft olika funktioner. Med fyra barn och för få rum får man i rättvisans namn snurra runt lite grann så att alla blir nöjda. Sen har ungefär hälften av dem präglats eller ärvt mina gener för att ändra om. Det går bara några månader så vill nummer två och  nummer fyra förnya sig.

 

Badrum idag (ingen större skillnad):

Badrumsmöbeln och kranen valde vi med stor omsorg och så fin har vi aldrig haft sen dess.

 

På vår tid:

 

Ute idag:

 

På vår tid:

Jag noterar att vi fyllt upp lägenheten maximalt. Knökfullt med möbler och prylar och minimalt med luft. Det är en egenskap jag (vi) har och jag vet att det anses finare att inte övermöblera. Övermöblera verkar vara ungeför lika fult som att svära i kyrkan. Men vi är såna människor som har tusen och en aktiviteter och det skulle förstås vara mycket mer lättstädat och lugnare för själen med mindre prylar men det är nästan som en naturlag att vi har så här mycket omkring oss. Så jag struntar i det där med luftighet. Det går faktiskt bra att andas ändå!

Det var en riktigt bullerbyidyll att bo där. Det låg en liten bit utanför stan, omgärdat av järvägsspår, lokstallar, norgevägen och skidbacken. Området heter just Lokstallet och består endast av träkåkar från tidigt nittonhundratal. Gamla järnvägsbostäder. Där vi bodde hade nog någon högreståndsjärnvägssnubbe bott för där var pigkammare och tjusiga eldstäder och sånt som inte fanns i de andra husen.

Vi bodde i hela nedervåningen plus att vi hade tillgång till både vind och källare. Nu är det ungefär tio år sen och jag blir sååå nostalgisk. Det var ju där en hel del småbarnsår tillbringades också. Ack och suck.

 

 

 

 

 

2 857 Kommentarer   Permalänk

Hjälp de gör myteri!

På samma sätt som möbler blir glada av att få nya uppgifter blir väskor glada över att få uppdrag. Att ligga i plastlådor ihopvikta ända sen man blev till utan ett endaste jobb är väl det deppigaste som finns för en liten väska. Så nu vill de ut i världen. Deras matte, ägare, eller skapare eller vad fasen jag nu är till de där väskorna saknar uppenbarligen talangen eller förmågan att marknadsföra dem (jag verkar visst tro att de ska hitta sin väg ut ur sin borttynande lådtillvaro alldeles själva). Så de bara ligger där och får inte följa med på stan, inte på resor, inte till skolor, inte på en endaste biltur. Nä. Ingen rättvisa alls finns det för dessa stackars väskor. Därför gör de myteri och har börjat skaka i lådorna och hoppa och till och med skrika så nu törs jag inte annat än att försöka hjälpa dem ut i världen.

Därför kan man nu få en sån här sprallig välsydd väska för endast 200 kronor inklusive frakt. De är alla fodrade, de allra flesta har innerfickor och ytterfickor. De är sydda av återbrukade tyger och en del har dragkedja, en del lock. Några är färgsprakande medan andra är lite diskretare men alla är unika och har man någon av dem så är man ensam i hela vida världen om den. Jajamensan. (Nu var jag väl lite marknadförig iallafall!)

Alla väskor finns på min Persiljasida. Scrolla bara ner så långt det går under rubriken VÄSKOR.  Alla väskor det inte står SÅLD på finns att köpa. (Hoppas jag…kanske någon rymmer under natten…det låter lite upprört i lådorna.) Sen hittar man några fler som jag på nåt mysko sätt GÖMT på sidan. (Suck!) Men nu har jag hittat dem. Här finns en cerise sammetsväska. Här finns en broderad fransig väska. Här finns en blåorange goding. Här en maffigare 70-talig. Sen har jag fler som jag inte ens fotat. (!) Kan någon komma och dra mig i håret eller nånting??? Att sy och skapa är det roligaste jag vet. Men att sen föra ut alstren till omvärlden är min…akilleshäl.

Skulle man vilja ha en väska  så går det bra att mejla mig på persiljekvist@gmail.com.

 

3 415 Kommentarer   Permalänk

Riddarna kan slå sig ner…

Ääääntligen har bordet härdat klart och vi har kunnat börja använda det igen. Skönt. Det vita reflekterar ljus på ett fantastiskt sätt och så blir alla andra färger så klara bredvid. Skönt att städa och testa hur det blev med runt bord. Har ju inte riktigt känt hur det blev eftersom vi inte kunnat belasta bordet på en vecka sen sista strykningen.

Jo jag är riktigt nöjd med min plötsliga nyck att ha ett runt bord.Det blev precis så bra som jag trodde att det skulle bli.

5 001 Kommentarer   Permalänk

Att vårda och spara.

Jag gillar ju gamla saker. Tycker att de nästan uteslutande är mer välgjorda än nya. Gedigna bra material som går att laga och underhålla år efter år. Dagens moderna ytskick bygger ju på slit och släng. Men barnen vill ha nya saker. Har försökt pracka på en av sönerna en snygg femtiotalsgavel till hans resårmadrass men han vägrade. Så det blev en ikeavariant istället. Ibland får man ge sig och tur är väl det för det blir ju en mer spännande mix. Den är helt okej och passar honom perfekt.Men nog var formgivningen mer själfull förr. Titta bara på den här femtiotalsasken för näsdukar. Tänk ändå vilken möda för något som man bara ska snyta sig i. Ack ja. Tur det finns människor som inte slitit och slängt allt. Tur att det finns de som insett värdet att vårda och spara. Så att vi nördar som gillar gammalt har något att lyckligt sucka och stöna över.

387 Kommentarer   Permalänk

Ibland måste jag bara.

Det händer att jag får (fixa) idéer som biter sig fast och då vet jag att det bara är att ge efter. Som att jag vill ha ett runt bort istället för ett avlångt. Det har retat mig länge att det blir så trångt i matplatsen för att bordet är så långt. Jag älskar långa bord, ju längre och större desto bättre, men då bör ju även rummet vara stort och långt. Det är inte vårt rum där vi äter. Det har varit bökigt att städa, jobbigt att passera och omöjligt att lämna bordet om man suttit längst in om någon suttit på änden. Och vi är en stor familj med många kring bordet så vi kan ju inte ha ett litet bord. Sen har det irriterat mig att när jag ställer mat på bordet så når inte alla utan man måste sleva upp åt varann eller skicka tunga kärl.

Nu är alla problem lösta. Jag bestämde mig för att förverkliga min önskan om ett runt bord. Länge har jag spanat efter ett vackert snirkligt gammalt pelarbord men tji fick jag. Så till slut gav jag upp den tanken och tänkte att runt räcker som krav. På återvinningen fanns ett finfint Kinnarpsbord (kontorsmöbelmärke) för 200 kr. Perfekt att testa med. Alltså ingen katastrof om det visar sig att det inte alls passar eller funkar.

Men hittills känns det bara bra. Trots att det är omålat och onsirkligt och (hujedamej) nytt och modernt så funkar det. Oj vad alla fick nära till maten och OJ så trevligt det blev kring matbordet. Det blev mera som samkväm än middag. Vi ryms gott och väl tio runt bordet och de gånger vi är fler får vi duka i vardagsrummet för det långa bordet har jag kvar som arbetsbord och när det är fest är det bara att lägga i iläggskivorna för att få långbord. Sen måste jag säga att det här är ett av de stadigaste bord vi haft. Inget svaj alls. Det står precis där man ställer det och under stålbenen är det mjuka gummipluppar som liksom suger fast i golvet så bordet står där det ställs. Kontorsmöbler brukar vara gediget konstruerade om än inte så romantiska. Nu ska jag måla om det så att det ser mer hemlikt ut. Eller kanske jag ska säga mer persiljelikt…? Det känns som att ha en omålad duk framför sig och det gillar jag!

Men en sak blev sämre…var tusan ska Pommac sitta nu…han som gillar att sitta under bordet och spana efter nedfall.Ser ni hur han tappat päls där på ryggen? Det är något som är fel, fast veterinären hittar inget specifikt. Troligen är det hans brist på testosteron som spökar då han har en testikel i buken sen födseln så på onsdag nästa vecka ska han opereras. Stackars liten. Först tappa sin favoritplats och sen snöpas. Ingen hejd på orättvisorna!

2 828 Kommentarer   Permalänk

Komprimera mera.

Det här har min pappa lärt mig. Alla tomma paket tar betydligt mindre plats på det här sättet och vi slipper åka till återvinningstationen varje dag. Först viker  man ut alla ”sömmar” och plattar till paketet.Vik upp botten.Vänd på paketet och vik upp sidorna.Vänd på paketet igen och vik det på hälften.Stoppa kanten ner i fickan som blivit längst ner.Tar mindre plats och blir mindre kladd och väldigt lätt att slänga i pappcontainern.

Nu ska jag gå och smörja mina händer som ju ser ut som en åttioårig tants.

1 177 Kommentarer   Permalänk

Lampbonanza!

Ann-Marie frågade vad hon kan göra med ett tomt lampskelett.

Mitt svar blir Vad kan man INTE göra med ett lampskelett?!

Alla ovanstående hittade jag HÄR.

Men den här är min egen skapelse som jag gjorde till ett syskonrum.

2 465 Kommentarer   Permalänk