Tills den här kommer! 
Och för er som eventuellt inte upptäckt TimBurtons magiska samarbete med Johnny Depp rekommenderar jag en filmbonanza där ni ser alla filmer i ett svep eller två. Gud vad jag avundas er om ni har alla de filmerna osedda! Edward Scissorhands, Sweeney Todd, Kalle och Chokladfabriken, Alice i Underlandet, Sleepy Hollow…Mums!!! Och sen kan ni förresten se alla Johnny Depps filmer också för han är ju också mums. Jag tycker att allt jag sett med honom är bra. Jag är som en mamma som är totalt subjektiv. Eller hm…väldig olik en mamma är jag faktiskt när det kommer till Johnny…men subjektiv i alla fall.
Välkommen till Persiljas Hus!
Jag lever med en man, fyra barn, en hund, två undulater och trehundrafyrtiosju dammråttor i ett gammalt hus inrett med loppisfynd, massor av färger, för många lampor och än så länge för lite mönstrade tapeter.
Jag kan aldrig motstå böcker och tapeter och möblerar om nästan varje gång jag städar. Jag driver eget företag som inredningskonsult och hantverkare och bor långt upp i norr i den finfina kuststaden Luleå. Min hjärna bubblar ständigt över av idéer som jag inte alltid hinner förverkliga. Vill lära mig virka, dreja och svetsa och drömmer i hemlighet om att jobba som scenograf.
Kategori ‘ Böcker och film ’
Jag kan knappt bärga mig!
Filmtisdag och hästbiten.
Jag börjar med en varning. Slösa inte pengar på Svensson, Svensson. Det gjorde jag och det får räcka. Vi är med i en filmklubb och jag har tänkt gå ur hur länge som helst men glömmer hela tiden och så kommer det usla filmer i brevlådan för att vi glömmer att avbeställa dem. Svenssonfilmen var en sån. När den ändå damp ner i lådan tänkte jag att äsch Svensson Svensson kan ju ändå vara lite myspysroligt för stunden och satte på filmen en kväll. Men fy tusan vilken dynga! Det känns som att filmen är gjord helt utan inspiration. Som om alla inblandade tvingats göra den för att de lurats in i ett kontrakt de inte kan bryta. Särskilt skådisarna som till och med verkar deprimerade hela tiden. Nä, hoppa över för guds skull. Det finns inget guldkorn någonstans. Den känns nästan som en 40-talsfilm replikmässigt och då menar jag inte på något kultigt eller nostaligskt sätt.
Lägg istället tiden på Shooting Fish. Den är riktigt bra. Fina skådisar, bra story, rolig, lite romantisk och med härliga miljöer. Deras hem är sevärt bara det, fyllt av fantastiska uppfinningar. 
Jag hade en riktig filmkväll igår och såg först Shooting fish och sedan Stealing Beauty med Liv Tyler. Bara hon gör ju filmen sevärd, denna vackra varelse, men hela filmen är en orgie i vackra miljöer med den undersköna naturen kring Toscana, de fantastiska husen, galet vackra väggmålningar, maten, ja allt är som en italiensk dröm.
Det var några filmtips det så här på morgonkvisten. Klockan är halv sex och jag har varit uppe sen halv fem för att skicka iväg ett barn på sin första fågelskådning. Klockan fem cyklade han iväg. Gääääääsp.
Igår hade vi finfrämmande. Den här snyggingen.
Så fort det kliver in en häst i trädgården blir den komplett. Inget annat behövs. Prova! Det infinner sig harmoni, lycka och skönhet på en gång. Bästa asscesoaren är det också. En häst matchar till allt. Har du en häst i handen är du queen of fucking everything. Ja, jag tror ta mej tusan det inte finns ett tillfälle då en häst inte passar.
Nu blir det reklamfilm!
Så HÄR kul hade inte vi på våra engelskalektioner i sjuan. Min son är den långe som spelar mobbare, samt chipsätaren i mitten och så är han speakerröst i sista delen. Han har dessutom regisserat en hel del och klippt ihop och satt ljud på allt i sin Ipad.
Jag tycker det är så bra! Humor, fantasi och spelglädje. Och gangstaengelska.
Smakupplevelser är lycka.
Mat. Detta livsnödvändiga som med stor familj lätt bara blir ett tvång. Men ibland är det lustfyllt och jag försöker hitta de stunderna så ofta som möjligt. Eftersom jag är en ombytlig själ blir det som mest lustfyllt om jag provar så mycket nytt som möjligt. Men med barn vid matbordet kan det ibland bli svårt eftersom en del barn är väldigt konservativa när det gäller smaker. Nya maträtter och nya smaker ratas ofta oprövade. MEN, det finns en ljusning och det är att detta ändras när de blir större. Motståndet blir mindre och mindre och viljan att åtminstone smaka ökar för varje måltid. Nu har vi kommit till en punkt i vår familj då jag slutat (nåja) laga specialrätter till de konservativa. Jag klarar av (nåja) att se dem gå hungriga från bordet om det nya inte accepteras. De kan då ta en macka istället och det är ingen katastrof.
Det här är ett stort framsteg som nyligt inträtt i la familia. Det öppnar upp för nya rätter och nya fröjder i köket. Tänk då att jag precis nu ramlade över den bästa kokboken någonsin på Willys bokrea! Egentligen inte en kokbok, utan väldigt mycket en upplysnings och inspirationsbok. Jag blir alldeles pirrig av att lära mig hur jag ska använda det där rosenvattnet jag många gånger stått och hållt i vid den asiatiska avdelningen. Jag blir så glad att lära mig att det är min kära gjutjärnspannas fel att det ibland blir beskt fast jag bara använt syrliga produkter och att sött får chilin att smaka fruktigare. Boken bara vimlar av nyttig kunskap för den vetgirige och då har jag bara läst fem sidor ännu!
En kokbok ska få mig att längta efter att laga mat och precis så funkar den här boken. Jag älskar att hon fokuserar på smakupplevelser för det är precis det jag behöver nu. Efter år i korv och makaronerträsket och lax och ris som uppstickare behöver själen och alla sinnen få djupdyka i smaker som känns. Det ska susa i huvudet av lycka över nya smaker. Jag är ingen receptmänniska alls. Jag har lite svårt att följa recept. Jag äger många kokböcker men ett recept får mest vara inspiration och därifrån hittar jag på själv. Men utan kunskap blir det torftigt och den här boken ger liksom en genväg förbi att först nöta recepten och den förklarar varför och hur olika smaker och produkter ska användas.
Hurra vilken bra bok!
Heja mig.
När jag ser film är jag TOTALT avkopplad. Jag lever mig in i filmen fullständigt och glömmer tid och rum. Idag gick jag på bio med en kompis och fick njuta totalt i dryga två timmar. En FANTASTISK film som jag aldrig ville skulle ta slut. Hugo Cabret. Helt i min smak. Varenda liten detalj var genomtänkt och underbar. Allt ifrån polisen med sin dobbermanhund som såg likadana ut till referenser till berömda händelser som tågkraschen i la Gare de Montparnasse. Jag vill se filmen hundra gånger för att upptäcka varje liten fin tanke igen och igen.
Det lustiga var att det egentligen är en barnfilm men i salongen var vi sex kvinnor i medelåldern och noll barn. Mina barn var hemma och sjuka medan jag förlustade mig på stadens biograf. Jag skulle faktiskt här vilja säga Heja mig!
Det enda jag har att klaga på är att den inte var fransk. Filmen utspelar sig på tågstationen i Paris och hade varit ÄNNU BÄTTRE om alla talat franska. Men man kan inte få allt. Fem persiljeknippen ger jag denna ljuvliga film!
Filmtips.
Jag passade på då jag var ensam vid teven en stund. Mina barn gillar inte då jag snyftar framför teven.
Se den. Underbar. Sorglig. Och underbar.
Ingen är den andra lik.
Om ni visste så kul man kan ha med en häftpistol, lite tapeter, urklipp och bilder och en skruttful gammal vägg. Man kanske måste vara lite nördig som jag för att roas så, men vem vet, det kanske skulle kunna bli ett riktigt folknöje! Prova vetja!
Ute har det varit galen snöstorm. Verkligen galen. Det yr snö runt huset och snart ser vi inte ut!
Nu ska jag bjuda er på en bildkavalkad från mitt insnöade (både bokstavligt och bildligt talat) nöje.
Åsså nåra kalla blixtbilder med min snabbkamera bara för att visa helheten. Iiii vad jag hatar blixt!
Jag är jättenöjd. Lådorna bär på minnen. I några av dem har vi förvarat barnens leksaker. Det är ölbackar från forna nyckelbryggeriet, lådor som pappa hade sina framkallningsvätskor i på den tiden han framkallade och kopierade bilder inne på toan, det är fynd från det här husets bodar och förråd och bara funna lådor. Alla har jag sparat genom åren som att jag vetat att de en vacker dag skulle bli en fin bokhyllevägg.
Det har blivit en värdig inramning till en del av husets alla böcker.
Nu undrar jag bara en sak. Hur kunde han överleva? Sherlock alltså…
He schwänger…
Humöret svänger verkligen som en jojo ibland. Häromdagen dysterkvist, nu muntergök. Det bara bubblar i mig. Jag kan ibland känna en sån tacksamhet mot alla människor runt mig som är så fina och snälla och bra. Så många bra människor det finns här i världen!!!
En som fått mig att smila från öra till öra alldeles nyss är hon som jag gjorde vardagsrum åt för några veckor sen. 
Jag fick länken till filmen för en stund sen för en tjuvtitt innan det visas offentligt och det fick mig att påminnas hur glad hon var. I filmen är hon så GLAD och tacksam och lycklig så det smittar av sig genom rutan. Alla jag har gjort rum åt har varit tacksamma och glada men de flesta har kanske varit lite för blyga för att släppa loss all den där glädjen. Det var inte denna söta människa. Hon var som en solstråle hela tiden!
Barnens kompisar är alltid så himla trevliga och mysiga och det är alltid en fröjd att få bjuda dem på mat. En ynnest rentav. Och idag fick jag en slängkyss där jag satt i bilen för att jag släppte fram en man i en sån där korsning där inga trafikljus finns och som gör att vissa får vänta hur länge som helstnär det är rusningstrafik. Jag såg min chans att göra lite gott och det överrumplade honom totalt. Han kastade sig ut i filen och hann slänga iväg den där kyssen. Något jag lett åt en bra stund efteråt.
Nu när jag är så här bubblig är min relation med symaskinen mycket bättre också. Den är snäll och tjorvar inte ett endaste dugg och jag kan brumma på hur länge som helst utan att den säger ifrån. Två väskor har jag både hunnit klart och skickat iväg. Tjoho! Det är det här som kallas karma, eller hur. 
Och så har jag tvättat min egen väska och det gick hur bra som helst. Nu ska den bara strykas.
Och vet ni vad. Imorgon är det fredag. Guuuuud vad skönt.
Imorgon kväll ska jag gå på teater. Eller om det var musikal. Det är nog snudd på idoldyrkan jag känner för de här stjärnorna.
Inredningen är också precis i min smak. Jag hoppas på en bra scenografi! Som den här stiltrogna.
Men ingen slår väl Ika Nord i konsten att spela katt. 
Var är hon nuförtiden? Jag vill ha Ika i rutan varje dag! Ika med skelettet Åke är det bästa jag vet! 
Favorit i repris.
Eftersom jag känner mig lite ordfattig och tom just nu kan jag ju faktiskt låna lite ur min tidigare produktion. För nytillkomna läsare är det ju nytt och för gamla kanske det funkar att läsas en gång till.
Ett inlägg om en av mina stora kärlekar i livet.
Ord staplade efter varann, ord i parader, ord i kö, ord som bildar ringlande ormar, ord som tillsammans berättar skakande historier, ord som målar de vackraste tavlor, ord som gör mig varm långt in. Ord. Det är magiskt.
Jag läser en hel del. Det är det värdefullaste jag har. Mina lässtunder. Varje kväll innan jag somnar läser jag några kapitel. Finns inte på kartan av Carin Hjulström tog slut på två dagar. Visserligen fick jag nästan tre timmars lästid på skatehallen igårkväll då det knappt kom några besökare, men jag hade nog läst ut den snabbt ändå. Det var lätt och lustfylld läsning. För ovanlighetens skull en bok om det lilla livet, det lilla livet på landsbygden där det inte behövde hända nåt extraordinärt för att det skulle kunna berättas. Att en äldre kvinna cyklade för första gången på fyrtio år skildrades lika starkt som om hon rest jorden runt. Gillade det. Gillade hela känslan boken förmedlade. En slags upprättelse för människor utan stora åthävor. Vanliga enkla människor fick bli hjältar utan att de för den delen gjorde några hjältedåd.
Jag har ett kapitel kvar.
Sen är det dags att välja ny bok. Jippi!
Jag har rätt många olästa böcker omkring mig. Har jag det känns det pirrigt och levande med alla bokhögar. De lockar och pockar på mig. Men jag vill också ha de lästa kring mig, de är som gamla vänner som ligger och blinkar förnumstigt mot mig. Vi har nåt ihop säger de. Du och jag. Vi känner varann. Vi har en upplevelse ihop. Det finns böcker där jag inte gillar upplevelsen vi haft. Där boken inte hållt måttet. Där allt kännts fel och gett mig olust. De böckerna är de enda som får byta adress.
När jag var liten var jag en riktig bokmal. Jag köpte massor av böcker för mina ynka slantar. En ny Lottabok var det alltid värt att köpa. Ibland kom mamma hem med fynd från någon bekant, en hel påse med ärvda böcker. Då var det stor lycka i flickbröstet.
När jag var kring tolv tretton år brukade jag och en kompis ta bussen ut till ett annat bostadsområde där det fanns ett gammalt bokarkiv i källaren av en gammal skola. Det var biblioteksböcker och man fick låna dem. Det var inte många som visste om detta arkiv och jag minns inte om det var öppet för allmänheten eller om det var någon vi kände som öppnade för oss. Där i källaren fick vi vara hur länge vi ville och botanisera bland alla böcker. Det blev mycket 30 och 40-tals böcker som Fröken Sprakfåle som nästan ingen annan läste eller hört talas om.
Många bondromantiska historier satte vi också i oss som till exempel Driver dagg, faller regn av Margit Söderholm. Det jag minns mest från de här besöken var doften. Doften av dammiga böcker. En helt fantastisk doft som bara gammalt papper verkar kunna avge sig. När jag idag scannar av loppisbordens boklådor är det ofta doften jag går på. Luktar boken gammalt bibliotek köper jag. Den doften är obetalbar. Den ger mig lusten till läsning i maxidos. Det räcker med en sniff så vill jag inget annat än kura i soffan med näsan nedstucken i en bok.
Magiskt var ordet!
Min bokmal till dotter lyssnar just nu varje kväll innan hon somnar till en gammal hederlig klassiker Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne. En helt fantastisk bok för högläsning med lättflytande språk. Översättningen är från 60-talet och mycket välarbetad. Det är roligt att läsa ord som fryntlig, slipad, distingerad, whistpartner, vadhållning, vanvett, telegram, konsul och så vidare. Ord som sällan används numer. Inte avbryter hon mig heller för att fråga vad alla ord betyder utan hon lyssnar till helheten och förstår betydelsen av sammanhanget. Namn som Phileas Fogg, Flanagan, lord Albemerle och särskilt Passepartout är också en njutning att få använda i var och varannan mening. Riktigt rolig högläsning! Måste här tillägga som motpol att vi haft Harry Potter som högläsningsböcker vid tidigare tillfällen och även om barnen älskar att lyssna till dem är det en riktigt eländig upplevelse att behöva läsa högt. Tragglig, krånglig missflytande översättning. För det måste väl vara översättningen det är fel på? Jag kan inte tänka mig att Harry Potterböckerna blivit så älskade världen över om böckerna vore taffligt skrivna?
Nästa högläsningsbok blir troligen Tusen och en natt. Då kan vi välja saga efter humör och jag gissar att igenkänningsfaktorn blir hög från alla Disneyfilmer som baserats på denna sagoskattsamling.
När inte jag orkar eller hinner läsa lyssnas det ofta på ljudböcker. Det finns massor att låna på biblioteket. Favoritrösten är Eva Röses.
Hatar att älska…eller älskar att hata…?
Det blev ingen stor ommöblering. Jag fick inte tid, eller tog mig inte tid. Jag hängde iallafall om några lampor så att det känns lite nytt. Sen slet jag ner alla tygbitar som jag tidigare häftat fast på den där brädväggen i sovrummet som jag älskar att hata. Eller hatar att älska. Jag kan inte bestämma mig för vilket. Snygg är den inte men den är annorlunda. Och på nåt konstigt vis lite mysig. Fast jag tänker på att riva ner den var och varannan dag. En dag åker den. Den som satte upp den hade en vision och visst, det är en rolig tanke. Men lite väl mörkt. Och inte så fräscht. Inte mycket till färg heller. Nej, den är egentligen inte alls något jag själv skulle kommit på. Men den är något som inte många skulle kommit på och därför gillar jag den. Unik är väl ordet…? 
Inte vacker. Men speciell. Så hittills har den klarat sig. 
Jag lapar annars mängder med film just nu. Jag är i en riktig filmslukarperiod. Varje kväll mumsar jag i mig minst en film. Igår blev det Black Swan. Den var riktigt bra och lite läskig, men mest bara superbra.
Jag har faktiskt sett Svansjönbaletten en gång och det var kul att se så mycket dans.
Vi har också sett Water for Elephants som var jättebra och gillar man elefanter som jag så blev det en härlig stund, även om det var en stackars utsatt cirkuselefant. 
Fina Reese Witherspoon hade en av huvudrollerna.
Nyss har vi avnjutit en riktig liten pärla till film. Starter for 10. En romantisk komedi där alla skådisar kändes fräscha och oanvända. De flesta iallafall. En riktig mysfilm som jag verkligen rekommenderar. 
Jag tror nästan jag är sugen på en film till ikväll. Jag hinner nog!
Det gäller att passa på att fylla hjärnan med intryck medan den verkar vara mottaglig.