Böcker och film – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Kategori ‘ Böcker och film ’

Svetlana och Kurt.

Igårkväll var jag på premiärvisning av Svetlana och Kurt. Jag följde med en kompis och hade ingen aning om vad vi skulle se men blev tagen med storm. Det är en dokumentärfilm som kommer på svt nu på torsdag. NI MÅSTE SE DEN! Svetlana är såååå energisk och hysteriskt rolig och Kurt är finurlig och snäll och den norrbottniske mannen personifierad. Iallafall myten om den norrbottniske mannen. Det är en ljuvlig liten film som gör att man ser på världen med lite gladare ögon efteråt.

Svetlana och Kurt var där och blev intervjuade på scenen efteråt. Efter en liten stund hade Svetlana tagit över mikrofonen och höll låda på sitt oefterhärmeliga sätt. Hon bara stänkte ut energi och livsglädje över oss som satt där.

Jag säger det igen: ni MÅSTE se filmen på torsdag. Lova det. Efteråt kommer ni att tänka på svenska med stark rysk brytning. Heja Svetlana. Och Kurt. Och kärleken!

6 917 Kommentarer   Permalänk

Sånt som får mitt hjärta att klappa hårt hårt!

 

Det finns saker som får mitt hjärta att slå extra hårt. Det riktigt känns där inne i bröstet hur hjärtat slår med en annan styrka. Det bränner lite och bultar och andningen blir tyngre och allt känns extra starkt, dofter, ljud och synintryck. Det är som att hjärtslagen öppnar upp och skärper sinnena. Fina historier får hjärtat att slå sådär härligt hårt. Som historien i filmen vi såg idag, Eskil och Trinidad. En alldeles underbar historia. Med supermysiga skådisarna Ann Petrén och Torkel Pettersson som är såna som aldrig spelar över men ändå har sån stark närvaro och dragningskraft. Jag gillar båda mycket.

Och barnskådisarna var HUR bra som helst. En av dem går på skolan här i byn. Duktiga Saga Midfjäll klarade jobbet med bravur.

Annat som får mitt hjärta att bli sådär stort och bultande att det spränger i bröstet är tapeter. Det är en passion som nog aldrig lämnar mig och jag MÅSTE fylla vårt hus med fler vackra tapeter. Det går knappt att leva utan att ha så här vackra väggar!

Alla de här är så fina så jag dör lite. Den sista med flygfisk och ful fisk och sjöhäst. Åååååååååå!!!!!!!!

 

7 206 Kommentarer   Permalänk

S som i soppa, spår, spökhus, söthäst och superfin bok.

Jag har inget att säga och inget att visa (är bara trööött just nu) så jag slänger in några instagrambilder. Vill ni följa mig på instagram så heter jag persiljashus där.

(Ni som redan följer mig där har alltså inte mycket nytt att hämta här idag.)

Godnatt. Imorgon är en annan dag. En ny. Och vilken tur att den heter fredag.

3 846 Kommentarer   Permalänk

Läkande filmbonanza.

Förlåt alla trogna följare! Så här länge brukar jag inte låta bli att blogga. Det är som att jag plötsligt fått skrivkramp. Jag har satt mig framför datorn flera gånger för att slänga in ett inlägg men så har kritikern i mig avbrutit. Nu sitter hen där igen och säger sluta skriv, för du har inte något alls att skriva om. Men det har ju inte hindrat mig förr så nu skiter jag i kritikern och skriver ändå.

Så hej på er!

I helgen har jag varit sjuk. Frossig och förkyld och hela söndagen låg jag under en filt och såg på film. Lyxigt och uppiggande. SÅ jag har iallafall några filmer att rescensera!

Jag börjar med den bästa. En film jag länge länge tänkt se men glömt bort. Den har några år på nacken. Till det som är vackert med underbara underbara Alicia Vikander och Samuel Fröler. Innan den här filmen skulle jag skrivit underbara Samuel Fröler också men han spelar så bra i denna film att jag fortfarande är arg på honom. Han spelar en riktigt skitstövel i filmen. Alicia är HELT fantastisk och filmen är helt och hållet hennes.

Nästa film jag såg är Avalon som jag blev nyfiken på via guldbaggegalan. Johannes Brost vann pris för bästa huvudroll.  En bra film fast den höll inte riktigt måttet för mina alltför höga förväntningar. Johannes är jättebra och även de andra två, Peter Carlberg och Léonore Ekstrand men den väckte lite för många frågetecken hos mig fast det är väl det som brukar belönas i filmsammanhang, att filmer är lite mer öppna och ställer frågor istället för att ge svar. Den är dock absolut sevärd för skådespelarinsatserna och filmningen. Den är makalöst vackert filmad. Vann den pris för det också kanske?

Sista filmen var en lättsmält Hollywoodfilm med några år på nacken. Sötkäcka Reese Witherspoon och charmige Vince Vaughn spelar ett par som undviker sina familjer och även att själva bilda familj. Som i de flesta hollywooddramer vänder de förstås under resans gång. Borta bra hemma värst heter den sockerkringlan. Ät, njut och gå vidare. Absolut värd en söndag i soffan under en varm filt.

Det blev totalt en perfekt blandning. En härlig minnesvärd film som jag vill se igen och igen, en helt okej som lämnade lite dubbel eftersmak och en lättsmält som gjorde gott för stunden. En perfekt söndag.

Och på torsdagen var jag på bio och såg den här pärlan. Beautiful Creatures.

Med underbara Emma Thompsson i en biroll. Hon är en av mina favoriter i filmvärlden.

Tyvärr var det vår (redan framflyttade) städdag i söndags och med den drivande i städfrågor under ett täcke verkade alla andra tycka att det betydde att det var fritt fram att skippa städning. Så huset ser ut därefter.

HUR klarar man av att försöka vara produktiv i en total röra som man tvingas vistas i. Åååååå vad jag drömmer om att ha ett ställe att vara på där jag slipper hemmets alla krav. En lokal att gå till. En dörr att stänga. Drömmelidröm!

3 759 Kommentarer   Permalänk

Fullt ös medvetslös.

Vissa dagar klämmer jag in mer än lovligt mycket. Såna dagar kan jag plötsligt tänka oj, få se nu, har jag ätit idag? Det har varit en sån dag idag. Vid femtiden kände jag mig plötsligt ruskigt håglös och grinig och tappade först sugen innan jag kom på att jag inte stoppat något i munnen sen frukost. Gissa om jag blev glad då jag kom hem och trodde att jag skulle få ställa mig och laga mat men istället hittade mannen vid spisen. Han hade kommit hem tidigare och nu är jag mätt och glad igen. Utan minsta ansträngning. Guld.

Nu med mat i magen kan jag glatt klämma in en sak till.

Sen blir det sängen med god bok. Just nu sveper jag Ann-Helen Leastadius ungdomsserie om en samisk flicka som bor i Stockholm med sin mamma och pappa  men som har mammans familj kvar i Soppero.  De är renskötare och tjejen blir alltmer intresserad av sina rötter. De är superbra. Sms från Soppero heter den första. Molly fick de tre efterföljarna i julklapp. Jag har läst rätt så mycket ungdomslitteratur på sistone. Ann-Helen Lindbäcks böcker som utspelar sig i Luleå i precis våra kvarter på Porsön där vi bodde förut. Hur bra och roliga att läsa som helst. Så kallad ungdomslitteratur är underskattade av många vuxna. Vi har ju också varit unga! Man känner igen sig. Och gör man inte det är det ju bra att få en inblick i yngres liv. Så var inte rädd för att hoppa över genregränser. Det är bara skojigt! (Och så blir det plötsligt lite baktankar med vissa julklappar och födelsedagspresenter.)

2 239 Kommentarer   Permalänk

Back in the good old days…

Jag satt och kikade i mitt bildarkiv och såg att för ett år sen såg det ut så här i vårt vardagsrum. Vi hade en bibliotekshörna. Å vad det såg mysigt ut. Nu på samma ställe har jag mitt arbetsbord och en massa skåp för tyger. Inte alls lika avkopplande syn som detta. Böckerna står numera längs en vägg i sovrummet och jag tänker ibland att det är barlast som jag borde kasta överbord.

 

Soffan står i dotterns rum och hon vill bli av med den och ingen annan vill ha den i sina rum och i vardagsrummet ryms den inte men samtidigt känns det som att böckerna och soffan är liksom det sista jag skulle kunna slänga ut och samtidigt är det just precis det som känns överflödigast i huset. Dilemma. Känslor för saker ska man ju inte ha. Men jag tror jag har det. Behöver jag terapi för det månne?

 

Och varför i fridens namn det blir långa vita tomrum efter inläggen vet jag inte. Någon bugg i programmet eller är det min hjärna som gör hyss och kastar ut signaler till fingrarna att trycka dit de där tomrummen i smyg liksom. Hm…det där med terapi kanske är akutare än jag trodde…?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 647 Kommentarer   Permalänk

Babbel. (Motsatsen till Babel?)

Stackars lilla blogg. Jag har ingen större blogginspiration så jag kastar bara in några bilder tagna med min mobil. Jag har ju mobilkamera nu och favoriserar den hårt framför riktiga kameran. Det är nyhetens behag. Fast jag gillar ju det som inte är så perfekt och en halvtaskig mobilkamera gör lagom pixliga bilder med en kornighet och råhet som tilltalar mig. Jag tror jag vet varför jag gillar handaffischen från Moderna museet och skrivmaskinen och lampan och de svartvita fotona i den här bilden. De andas Mad Men. Och utan att jag visste det så har Don Draper som är huvudkaraktären i serien en sån där jordglobsalmanacka som jag bara var tvungen att köpa på en antikaffär för en tid sen. Omedvetet har jag förmodligen snappat upp det. Jag såg den ikväll efter jag hade tittat på sista avsnittet ur femte säsongen. Jag hade en fjärde skiva kvar och blev mycket besviken då den endast innehöll ETT ynka avsnitt. Jag som hade väntat mig fyra! Så jag blev snöpligt lurad på en massa njutning-men för att lindra saknaden tittade vi på första avsnittet ur andra delen. Första delen var borta ur dvd-hyllan. Jag har lånat ut den till någon, men minns inte exakt vem…! Av alla filmer var det nog den jag minst av alla ville förlora…Men så jag babblar. Om ingenting. Jag kommer faktiskt inte på en enda vettig tanke just nu. Så nu ska jag hålla truten och så får ni hålla tillgodo med mina mobilbilder istället…

9 183 Kommentarer   Permalänk

Madly in love.

I julas fick jag en eftertraktad klapp. Mad Men säsong fem. Som jag älskar denna serie! Det finns nog ingen annan serie som jag sett i vuxen ålder som jag blivit så beroende av. Jag vet inte riktigt vad det är förutom att den är väldigt bra gjord. Replikerna är så välskrivna och intrigerna så smakfulla. Aldrig att jag ens tänker att det är någon som suttit och skrivit ihop det här för att jag ska känna si eller så. Det kan jag annars göra med många andra serier. Miljöerna är autentiska och kläder, språk, gester, musik, ja allt är som att slängas rakt in i sextiotalet. Kvinnans kamp för att kunna arbeta utanför hemmet, kvinnans underdånighet mot mannen, det är han som bestämmer punkt slut,de mörkhyades kamp för att få samma rättigheter i det amerikanska samhället, sättet att uppfostra barn, särskilt flickor, allt skildras på ett som det känns autentiskt sätt.

 

När jag sett serien kommer jag på mig själv med att gå omkring och tänka på karaktärerna som om de fanns på riktigt. Jag är till och med lite smådeppig för att jag bara har en skiva kvar och sen är det slut. Hjälp liksom! Så tomt det ska bli! Och säsong sex lär ju dröja innan den kommer på dvd. Serien har visats på kanal 5 och 9 men vi hör till de som bara har baskanalerna 1,2 och 4…så mossiga är vi.

Det är förvånande att jag gillar den här serien så mycket. Den representerar så mycket som jag inte brukar gilla. Cynism, girighet, klasskillnader, amerikansk förträfflighet och så vidare. Jag tror det är skådespeleriet och manuset som är det vinnande konceptet. Så välskrivet och så otroligt bra val av skådisar som man inte sett i andra roller innan. Jag är ett sant Mad men fan! Jäpp. Och hela världen borde väl bli kär i Joan.

190 Kommentarer   Permalänk

Medelhavsblå väggar…

Jag är storkonusment av film. Njuter egentligen av de flesta filmer och kategorier. Krigsfilmer är väl kanske det enda jag inte är road av. Men har en film vackra miljöer då kan jag överse med det mesta. Det är på nåt sätt en stor förmildrande omständighet till nästan vilken historia som helst. Ikväll har vi njutit gladfilmen MammaMia och den håller att se fler gånger. Det var nog femte gången gillt för mig ikväll. Jag är så imponerad av att de faktiskt sjunger allihopa. Till och med Pierce Brosnan. Jag tror bestämt att jag måste ha blåa väggar snart! Hur har jag kunnat vara utan medelhavsblått så länge? Den frågan dyker ALLTID upp när jag ser MammaMia!

Innan MammaMia vidhöll jag att jag inte var så förtjust i musikaler men den filmen fick mig att ändra mig. Fler har det blivit sen dess och den kanske knäppaste av dem alla är Tim Burtons Sweeney Todd.

Nu ropas det från nedervåningen. Vi skulle se en film till och jag bara försvann. Egentligen skulle jag bara gå på toa. Men så stod datorn där och jag blev helt plötsligt fast.

8 523 Kommentarer   Permalänk

Ett tips!

Har ni sett serien Bletchley circle som gått på ettan idag och två dagar tidigare? Om inte finns chansen fortfarande HÄR. En spännande serie i härlig 40-talsmiljö. Kläderna och inredningen från den tiden är precis i min smak. Jag faller alltid för 40-tals möbler. De är fortfarande billiga att köpa då de inte betraktas som antiviteter eller ens kult som 60-tals möbler. Bra och snygga möbler av utmärkt kvalitet för små pengar. Än så länge.

Här får ni lite smakprov på inredningen. Älskar väggfärgen! Ja hela färgsättningen och alla lampor och möbler och textilier.

6 563 Kommentarer   Permalänk