Äntligen har jag klippt Pommac. Jag fick låna en klippmaskin och oj så fin han blev. Det tog visserligen längre tid på grund av min ovana men efter dryga fem timmar plus paus för lite annat blev han alldeles perfekt klippt ÖVERALLT.
Nästa gång kommer det att gå fortare för nu har jag klurat ut hur maskinen funkar och hur mycket jag törs köra med den. Det var så läskigt i början då jag trodde att jag skulle nypa honom i skinnet. Men jag nyptes inte en enda gång och jag tror att han föredrar maskin själv nu när han vant sig vid den.
Pommac börjar bli en mogen herre. Tror jag. Inga pudelfnatt varken efter dusch eller klippning. Bara en värdig ruskning eller två. Vilken skillnad mot förr (bara några månader sen) då han höll på att riva huset efter varje dusch, sköljning av tassar eller klippning.
I klippausen då han var klippt till hälften såg han helt crazy ut. Fast några spanade säkert in honom och undrade om det var nya modet i Paris. 
Vita fläcken är klippt för första gången. Annars brukar den få vara lite längre än det övriga håret men nu rykte den i trimningsivern jag drabbades av. Fast den syns nästan bättre som kortklippt!
Molly har ett stort rum till golvytan. Alldeles för stort för en liten slarvermaja som hon. Golvet täcks på någon dag av kläder, papper, klipp, projekt och allt som bara kan hamna på golvet hamnar på golvet.
Hon trivs inte där när det blir stökigt så det är ett litet dilemma. Dilemman gillar jag! Hur lösa detta dilemma? Vi fyllde golvet med en stor säng. Madrasser hade vi så två ikeasängar för endast 250 kr styck fick det bli. De ska målas (turkosa troligen) men vi kunde inte hålla oss från att bädda och se hur det blev.
Hon är supernöjd och när vi dessutom ska hänga upp ett draperi så att hon kan gömma sig där i sitt sänghav med allt stök hon vill kan även storebror bli nöjd. Han måste nämligen ploga sig igenom hennes rum oavsett hur mycket grejor hon har på golvet så hennes lilla stökgen drabbar även honom. Nu kanske vi får lite frid och fröjd…?
(Just nu är det bara sängen som är bäddad och fin så några bättre helhetsbilder blir det inte förrän vi hunnit städa upp runt om.)
En lampa till 16-åringen blev det också. Enkel och med ett härligt sken. Men det kan inte jag eller kameran fånga.
Annars har jag fotoläxa. Sex bilder. Två poesi. Två prosa. Två fakta. Måste börja snart. Den är lite klurig. Men kul!

Jag lever med en man, fyra barn, en hund, två undulater och trehundrafyrtiosju dammråttor i ett gammalt hus inrett med loppisfynd, massor av färger, för många lampor och än så länge för lite mönstrade tapeter.
Jag kan aldrig motstå böcker och tapeter och möblerar om nästan varje gång jag städar. Jag driver eget företag som inredningskonsult och hantverkare och bor långt upp i norr i den finfina kuststaden Luleå. Min hjärna bubblar ständigt över av idéer som jag inte alltid hinner förverkliga. Vill lära mig virka, dreja och svetsa och drömmer i hemlighet om att jobba som scenograf.
























































































































