DIY (Gör det själv!) – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Kategori ‘ DIY (Gör det själv!) ’

Lampbonanza!

Ann-Marie frågade vad hon kan göra med ett tomt lampskelett.

Mitt svar blir Vad kan man INTE göra med ett lampskelett?!

Alla ovanstående hittade jag HÄR.

Men den här är min egen skapelse som jag gjorde till ett syskonrum.

1 520 Kommentarer   Permalänk

Nöjd nöjd nöjd!

Jag har nästan utan att märka det under lång tid samlat på mig en udda liten samling. Jag vet inte ens vad jag ska kalla det, vet inte om det finns ett särkskilt namn för det här. Svarvad hylla kanske? Dess huvudsakliga funktion har jag inte heller blivit klar över. Jag vet att förr hade man gärna två såna över finsoffan i finsalongen med någon finsak på. Men vad skulle jag själv ha de till? Jag som inte ens gillar att ha prydnadsaker. Så dök idén bara upp. Jag möblerade om lite i köket när jag städade, som alltid när jag städar, fick förvaringsproblem som skulle lösas och så föddes idén. Alla mina kära kära teburkar som alla är fyllda med olika goda teer och dagligen lyfts och används. De skulle naturligtvis kunna stå på alla dessa hyllor jag samlat på mig! Sagt och gjort. Fort sprang jag ut i verkstan för att hämta hammare och spik och medan laxen sakta fräste bonkade jag upp småhyllor. Tjosan vad bra det blev!Å det blev så himla bra!!!Innan laxen var stekt hade jag fyllt dem med teburkar också. Så ivrig var jag att få se resultatet. Det funkade perfekt juh!Och så känns det så skönt att de kommit till så bra användning. Jag visste det hela tiden inom mig att det var något bra jag samlade på. Varje gång jag stött på en sån där stackars bortglömd svarvad liten hylla för en femma styck har jag ömt tagit den med mig hem och lagt i en hög som blivit allt större.

Nöjd är bara förnamnet på hur jag känner mig.

5 887 Kommentarer   Permalänk

Onödigt nö(r)dig!

Jag vet.

Inte en kotte utom jag ser det.

Det kommer troligen att ramla loss efter första regniga dagen, eller bara av höstfukten.

Det är helt enkelt totalt onödigt.

Men samtidigt. Varför inte?

Får man en idé, hur knäpp och larvig och kanske rentav skrattretande den än är ska man inte vara rädd att testa tycker jag. Varför är vi så rädda för att vara larviga, för mycket eller skrattretande?

Min larviga, onödiga, skrattretande gräddtårtelampa. Den är fin och gjorde mig glad. Idag och ikväll när jag tände den. Kanske har den ramlat ner i morgon bitti. Kanske ser ingen annan. Eller bryr sig. Och om de gör det tänker de kanske, men orka.

Men jag orkar. Och är road.

Är den inte lite söt?

Medge att den är bedårande. Och onödig. Sånt behövs också.

1 205 Kommentarer   Permalänk

Långskånken.

Alla mina barn verkar bli långskånkar. Jag ser de växa förbi mig en efter en. Jag har alltid önskat att vara lång. Det irriterar mig att vara kort. Jämt behöver jag en pall för att nå högt och jag står alltid och sträcker mig allt jag kan och tror alltid att om jag bara sträcker mig riktigt ordentligt ska jag nog nå, innan jag utmattad och utsträckt resignerar och tar den där attans pallen till hjälp. Står någon av de tre längre barnen bredvid ber jag förstås dem om hjälp och så står jag där stum av beundran över att de bara behöver sträcka upp handen för att nå överst i köksskåpen utan att ens behöva stå på tå. Det är smått obegripligt. Nyss låg de ju som små gosedjur i min famn och var inte längre än en dryg halvmeter.

Den äldste och för tillfället längste närmar sig dörrpostlängd och har länge klagat på att fötterna sticker ut ur täcket. Finns det något värre än när fötterna sticker ut ur täcket?! Fatta så många faror som lurar därutanför om nätterna! Monster som hugger dig i stortån, mördare som ristar dig med kniven på fotsulorna, läskiga undersängenväsen som står och flåsar på fötterna redo att gå till attack. Nä, så kan han ju inte ha det. Så jag tog två täcken och klippte av en bit från det ena och sydde ihop med det andra.Sen förlängde jag ett gammalt påslakan med motsvarande längd.Enkelt och snabbt.Och nu räcker påslakanet ända från toppen av sängen ner till botten plus ner över kanten. Nu kan fötterna vara trygga under täcket igen.Och ovanför huvudet vakar mr Duck så att ingen attackerar huvudet.

 

961 Kommentarer   Permalänk

Lapptäcke el imperfecto.

Den här veckan är proppfylld. En till grej och sömmarna rämnar. Som nedvarvning håller jag på med ett projekt som dök upp i tanken när jag såg ett underligt teveprogram från England. Det var en sömnadstävling och två bastanta damer av typisk lantlig adel var de enväldiga domarna. De uttalade sig om hur lapptäcken skulle se ut. Det skulle vara perfekta små rutor med sömmar som mötte varann i perfekta små kryss och materialen skulle vara perfekt avvägda av exakt samma material och tjocklek och färgkombinationer. De synade alstren med lupp och hela grejen fick mig att rysa. Det är precis sådär man får folk att  sluta tycka om att sy!!! Om det måste vara helt perfekt och millimeternoggrant. Det tar död på kreativiteten juh! Det blir en teknisk perfektion som inte har något med skapande att göra. Så känns det för mig iallafall. Så triggad av dessa damer ville jag göra ett lapptäcke på precis tvärtemotsätt. Inte en ruta likadan, med helt olika material i en salig blandning mönster. Det har blivit en utmaning för mig att skapa ett lapptäcke som har allt det som inte ett så kallat perfekt lapptäcke ska ha. Ännu vet jag inte om min obstinata idé fungerar. Men skam den som ger sig. Att motbevisa tanterna har blivit drivkraften. Även om tanterna aldrig får se det så bevisar jag iallafall för mig själv att allt går bara man vill. Allt borde gå iallafall. Så jag sitter en stund varje kvälll och handsyr mitt tvärtemotperfekt täcke. Jag tycker att perfekta täcken med perfekta rutor och perfekta val av tyger också är fina. Men de talar inte till mig på samma sätt som ett hopkok av just lappar. Så mitt täcke är gjort av enbart gamla bitar som jag rivit ur kläder, kuddar, påslakan, stuvbitar, klänningar, gardiner. Det är bomull, polyester, viskos, blanknött och knappt använt i en enda salig röra. Kanske blir det inte alls bra, men det blir sitt eget iallafall. Ett täcke som är fulländat i sin ofulländning.

2 875 Kommentarer   Permalänk

När två blir ett kan det komma smått…

Ja, ni som läser lite regelbundet vet att det blev en lyckosam förening här i huset i helgen. En gammal pall ingick partnerskap med ett benpar och kärleken flödade. Det flödade så mycket att det blev en rekordsnabb fortplantning. Plötsligt ville nåt smått dyka upp. Ja, jag hade väl ett litet finger med i spelet kan jag erkänna. Jag hittade de små rackarna och tyckte att det nyblivna paret skulle bli utmärkta vårdnadshavare till dessa små.

En hel liten kull på ett dussin mjuka runda fina småttingar.Lite lim och lite vit färg och voilá! Ett bord med en slags rejäl bollfrans. Ni vet ju hur jag gillar bollfransar. Bollfransar är som mitt signum. Jag är så in i bomben nöjd med denna idé! Akta er möbler, jag tor jag minsann kommer att bollfransera er allihopa!SNYGGT VA???!!!Jiiiha vad nöjd jag är!!!Det liksom balanserade upp den lite överdrivet stora foten. Lite mer tyngd och uppmärksamhet upptill och saken var biff!Jag känner mig som ett geni. Ett  möbelpiffargeni!

833 Kommentarer   Permalänk

Jag har en plan.

Den inkluderar en bricka jag precis ropat in på nätauktion, ett bordsunderrede och en skruv eller lite lim eller vad jag nu kommer att använda. Ni ska få se.Å jag längtar SÅ till den kommer så jag får se om min plan fungerar!

638 Kommentarer   Permalänk

Blixtinlägg.

Här kommer ett blixtinlägg mellan inredningsjobb, matlagning och kvällspass på skejthallen. Jag har mat i ugnen och fick några minnuter över. Inte tillräckligt för att fota några färdiga lapptäcken men väl för att snabbt visa min 99:e väska. Den är en hybrid mellan loppisfynd och egen skapelse. Och till min stora glädje bärs den (stolt?) av min 15-åring. Fatta vilken ÄRA. En kräsen tonåring är inte alltid så lätt att tillfredsställa!Jag snavade över några såna här oanvända axelväskor på Kronan (vår återvinningsmarknad) och köpte dem med tanke på att persiljifiera dem. De har ett i mitt tycke tråkigt tryck av en dyster fjällmålning på locket,  men har annars fin form och en massa smarta fack.

På den här har jag sytt på urklipp ur tidningar valda av 15-åringen och över alltihopa en plastficka. Det håller så länge det håller.

2 363 Kommentarer   Permalänk

Kanindille.

Jag har startat kaninfarm. Plöstligt ville en massa kaniner komma till mig. Eller ur mig. Eller hur jag ska säga.

288 Kommentarer   Permalänk

Ingen är den andra lik.

Om ni visste så kul man kan ha med en häftpistol, lite tapeter, urklipp och bilder och en skruttful gammal vägg. Man kanske måste vara lite nördig som jag för att roas så, men vem vet, det kanske skulle kunna bli ett riktigt folknöje! Prova vetja!

Ute har det varit galen snöstorm. Verkligen galen. Det yr snö runt huset och snart ser vi inte ut!

Nu ska jag bjuda er på en bildkavalkad från mitt insnöade (både bokstavligt och bildligt talat) nöje.

Åsså nåra kalla blixtbilder med min snabbkamera bara för att visa helheten. Iiii vad jag hatar blixt!

Jag är jättenöjd. Lådorna bär på minnen. I några av dem har vi förvarat barnens leksaker. Det är ölbackar från forna nyckelbryggeriet, lådor som pappa hade sina framkallningsvätskor i på den tiden han framkallade och kopierade bilder inne på toan, det är fynd från det här husets bodar och förråd och bara funna lådor. Alla har jag sparat genom åren som att jag vetat att de en vacker dag skulle bli en fin bokhyllevägg.

Det har blivit en värdig inramning till en del av husets alla böcker.

Nu undrar jag bara en sak. Hur kunde han överleva? Sherlock alltså…

46 Kommentarer   Permalänk