Persiljas Hus

Kategori ‘ DIY (Gör det själv!) ’

Att lappa och laga.

Det finns något genuint tillfredsställande med att lappa och laga. Min kära plastmatta har trasats sönder efter många års användning. Kanterna hade börjat fransa upp sig. Jag klippte bort det som fransat sig och så sicksackade jag kanten. Sen tog jag ett tyg och kantade mattan med det. Mattan blev inte bara hel, den lyfte till nya nivåer och blev snyggare än innan!Nu kan vi fortsätta trampa på den många år till.

675 Kommentarer   Permalänk

Att lösa problem.

Jag har gjort en vadderad sänggavel idag till del tre i serien Budgetfixat. Jag håller på med ett sovrum. Jag använde deras färdiga sänggavel som var en stor träskiva klädd med fuskskinn i brunt. Jag har klätt om den i turkost och så ville jag ha knappar för det tycker jag är så fint.

Jag fick fundera ett tag innan jag kom på hur jag skulle lösa det. Jag tog fram ståltråd, avbitartång, vanlig tång (vad den nu kallas) stoppnål, spik, hammare och nålar och knappar.

Först mätte jag noga var jag ville ha alla knappar och så satte jag fast dem med en nål. Sen slog jag i en spik där knappen skulle sitta som jag drog ut direkt. I hålet som blev efter spiken kunde jag då dra igenom ståltråd med hjälp av stoppnål och den vanliga tången.Jag trädde på knappen på ståltråden och drog ner den igen så att båda ändarna hamnade på baksidan av sänggaveln.Där tvinnade jag ståltråden över den utdragna spiken samtidigt som jag tryckte ner knappen ordentligt. Sen knipsade jag av ståltråden.

Och så höll jag på. Jag ville göra en rad till och hoppas verkligen att ingen varit och köpt de där knapparna på tygaffären nu, för det fanns bara ett fåtal kvar och om de inte finns kvar måste jag alltså ta bort de jag redan satt dit och det är flera timmars jobb. Så håll tummarna för mig att det finns kvar minst fem stycken!

Så här blev det. Jag fotar den på plats på måndag då rummet ska fotas och filmas. Fram tills dess ska gaveln stå här och vara lite hemlig. Och nej, jag trooor inte att de läser min blogg. Jag hoppas jag har rätt för annars har jag ju förstört lite av överraskningen.

Förresten: Plattång va? Eller är det till håret???

 

4 988 Kommentarer   Permalänk

Kjol, sa tyget.

När jag ser ett tyg ser jag också vad det ska bli. Som det här röda stretchiga tyget från typ 70-talet som jag hittade på Röda Korset för tio kronor. En solklar kjol. Enklaste möjliga modell. Det var nåt med färgerna och mönstret som sa kjol. Det fanns inget annat.

Eller jo. Den lilla yttepyttebit som blev kvar fick bli ett pennfodral. Men tyget säger inte pennfodral. Det säger kjol.

5 941 Kommentarer   Permalänk

Lördagskvällsnöje…

Efter en heldag på basketarenan som hejande förälder kände jag behovet av nåt skapande. Så istället för att bänka mig i soffan tillsammans med övriga familjemedlemmar startade jag ett kreativt projekt istället. Ett av mina favoritprojekt, tapetsering. Den här gången blev det en 40-talsbyrå som fick den äran att bli uppiffad.Den ska stå i hallen och rymma sjalar, sockor och strumpor. Sånt som ständigt flyter omkring annars. Att sortera alla familjemedlemmars strumpor och bära runt känns nog som ett av de meningslösaste uppdrag man kan hålla på med eftersom de används i rasande fart, hamnar i tvättkorgen lika fort och så om igen i en evig dans. Nä, svarta strumpor till så många som möjligt, gärna i enhetlig form och storlek och så inget arbete med att para ihop makar utan svart strumpa till svart strumpa och så ner i en och samma byrålåda lägligt placerad i hallen där alla passerar efter duschen. Sen kan ju då själva lådan få vara lite snygg!

Jag har hållt mig till en viss färgskala. Tror jag. I min värld är det en färgskala här, i andras kanske det är många olika färger…?Den passar bra med hurtsen till höger som jag tapetserade i våras. Min tanke är nog att samla ihop de olika förvaringsmöblerna med detta gemensama uttryck.Elefanten kom till av att den grå tapeten var av så gammalt datum att trycket försvann när jag torkade bort överflödigt tapetlim som alltid tränger ut. Det var först på 60-talet som tapeterna började plastas in för att tåla avtorkning.

Joråsåatt…så såg mitt lördagsnöje ut. Kunde inte bli bättre…

Precis vad jag behövde.

Förresten, nåt annat jag behövde, tillika ett sant nöje, har varit alla snälla underbara kommentarer som droppat in via bloggen, mejl och facebook. Tack alla för er generösa respons. Världen är god! Sanna mina ord!!!

1 764 Kommentarer   Permalänk

Geni i arbete!

Ja, jag kände mig minst sagt så igår. Jag bestämde mig för att strunta i frustrationen som jag känt mer och mer av. Jag har kämpat mot väderkvarnar när jag försökt få ordning och lugn att sätta mig att sy. Jag har liksom fått för mig att jag måste ha allt ordnat och fixat och att jag måste ha lugn och städat omkring mig för att få inspirationen men så tänkte jag igår när jag nästan bröt ihop för att det ALDRIG blev lugnt och städat omkring mig att nä nu måste jag välja. Antingen sätter jag mig ner mitt i röran och stojet och försöker skapa iallafall eller så gör jag det aldrig. Då var valet enkelt eftersom jag längtat mig fördärvad efter mina skaparflow.

Så man kan krångla till det i huvudet ibland!

Mitt i röran, bland tvätthögar och tidningar och tevetittande, datorsurfande ljudliga barn satt jag timme efter timme och gick så upp i mitt flow att jag glömde tid och rum. Mitt i allt detta kände jag också den där rena skära lyckan som jag kan uppnå när jag är i såna här tillstånd. Det är känslan av att nå nirvana. Äkta glödande inspiration är den billigaste, nyttigaste och bästa av droger!!!

Nu

Nu är vardagsrummet än stökigare. Tyger och band och trådar och färdiga kreationer överallt. Det syns när jag har haft inspiration. Det flyger nästan tyger omkring i rummet.

Jag gick till dukat bord och åt men det var nog enda avbrottet under många många timmar av syflow.

Jo, jag åkte med en gryta spagetti och köttfärssås till sonen och hans kompisar som hade ett helglångt lanparty hos en av kompisarna som hade föräldrafritt. De hade inte tagit sig tid att äta (mat) och inte för att jag inte trodde att de skulle kunna fixa själv utan mer för att det var så roligt att göra dem glada och så liiiiite grann för att spontanbesöka dem. Sjuttonåringar ensamma hemma KAN ju faktiskt vara skäl att titta till, man vill ju inte vara blåögd. Fast jag misstänkte inget otillbörligt och fann inget heller.

Bara ett par hålögda spelgalningar med lycka i blick som tacksamt mumsade i sig spagetti. Det hade också flow.

I papperskorgen ser man att jag jobbat. Den var tom då jag började.

Det känns så skönt. Jag har liksom klivit över en mental tröskel. Det har verkligen suttit fast sen jag renoverade vardagsrummet. Där skulle jag ha mitt arbetsrum också hade jag ju tänkt men så har jag ställt högre och högre krav på att det ska vara klart och färdigt innan jag tar det i besittning och så har det inte blivit något skapande alls och tomheten har växt i bröstet. Jag måste göra något kreativit för att må bra. Så att jag gjorde det igår, bara satte mig, det känns så befriande. Som att en stor tyngd lyfts från mina axlar.

Jag ska sy ett helt gäng med grejor innan jag lägger ut det på shopen. Jag vill inte pytsa ut en i taget utan mer göra en kollektion…

Det är roligare att presentera allt på en gång. Jag har alltså tänkt väcka liv i min sovande webshop. Det är på tiden. Den har fått vila på tok för länge nu!

Jag visar bara lite sneakpeaks och sparar resten till sen.

Vid midnatt igår hade barnen sett klart på sina filmer. Bland annat Rocky och Rocky 2 konsumerades. Jag tycker Rockyfilmerna är så bra, förutom boxningsmatcherna då jag gärna tittar bort. Det är ren romantik däremellan. Både äkta vara och träningsromantik. Jag blir nästan kär i Rocky, den ädle boxaren. Så jag njöt också när jag sydde och då och då tittade upp och såg Rocky svettas. När de lämnade teven blev den lämnad på och strax före midnatt startade Crossroads. Eric Claptons rockfestival med idel ädel gubbrockadel. Nästan. Kunde ju inte blivit mer perfekt. Exakt min musik. Mitt i prick. Älskar gubbrock! Så där satt jag och diggade och sydde och kunde inte blivit mer besviken när det tog slut.

Sen satt jag med endast maskinens brummande medan resten av huset sov sen länge och jag bara svävade vidare på inspirationen .

Nån gång kring tre vaknade jag ur ruset av att ryggen värkte. Yrvaket tittade jag upp och undrade vart alla var och fattade inte att klockan kunde vara så mycket. I över tolv timmar hade jag glömt tid och rum.

DET ÄR LYX! Det är sånt en frustrerad fyrabarnsmamma behöver. Jag hoppas på repris idag. Imorgon reser mannen igen så då är det slut på lyxen, men fram tills dess ska jag hejdlöst njuta. Och det bästa av allt är att jag kan köra repris på DET HÄR.

1 019 Kommentarer   Permalänk