Funderingar och sånt – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Kategori ‘ Funderingar och sånt ’

Vår, vinst, lagning, dans, häng och dyrkan.

Helgen har varit lite så här.

Fint vädrig. Sportig. Städig. Stökig. Vårig. Ugglig. Slappig. Och för vissa väldigt väldigt Yohioig!

11 398 Kommentarer   Permalänk

Tack för att du kom!

Kära fina bloggläsare! Tänk att ni kikade in idag! Jag är så glad att ni är här!

Många bloggare brukar säga att de bloggar blott för sin egen skull och så tänkte jag också när jag drog igång min blogg där i vardagsrummet i Kiruna en natt för omkring sju år sen då alla i familjen låg och sov och jag precis hade upptäckt det här med bloggar och hur mycket inspiration och lust det bjöds på i en blogg.

Jag skapade min blogg där den natten och den fick heta Fyrabarnsmamman. Från den stunden blev jag fast. Blott för min egen skull var mottot men när jag morgonen efter fått min första välkomnande kommentar  och insåg att det fanns ANDRA som läste, ja då blev det istället för de läsandes skull.

Sen dess vore det knasigt att skriva att jag bloggar för min egen skull. Nej, jag bloggar för er skull. För alla er som kikar in här och tittar vad som pågår. Ni som kommer då och då och ni tappra som faktiskt kikar in dagligen trots att det vissa dagar på senaste tiden inte händer ett skvatt ibland. Jag har alltid skrivit ett blogginlägg om dagen, minst ett, men på sista tiden har kreativiteten, inspirationen och lusten börjat sina och det är urtråkigt men inget att göra något åt. Det är som att jag börjat ställa högre krav på kvalitet, innehåll och mening. Suck. Som om det vore livsviktigt att jag var spirituell och intelligent och smart och innovativ och fan och hans moster. Nej, jag är bara jag och jag har en svacka och här kommer inte att bli några störra intelligensövningar eller uppfinningsrika nytänkande idéer. Här skiner min just nu ganska tröga, stressade, monotona, rätt så trista vardag igenom fast med ett inte så litet filter av försköning. Herrejisses. Det allra värsta eländet och tristessen tänker jag bespara er.

Jag kände bara att jag ville tacka er för att ni kikar in och orkar följa min blogg genom alla dess kringelikrokar. Det är en ära att ni är här! Det tycker jag verkligen!

För er som nu kommit och orkat läsa ända hit kan jag rapportera om att det känns som ett straff att ha hund just nu. Hur söta och fina de än är känns det så. Iallafall om de är så här söta och LURVIGA som Pommac. Han drar in typ en by varje gång vi går ut. Det fastnar ända uppe vid öronen och hur mycket man än tvättar och torkar och sköljer honom lämnar han ett brunt spår efter sig. Svårt att tro kanske när man ser honom, sötnosen. Jag ska klippa honom snart så att han kanske bara drar in halva byn. Vår by är en enda lervälling just nu med snösmältning på leriga grusvägar.

Pommac är förutom smutsig pigg och kry men pälsen saknas fortfarande på väsentliga ställen. Vi tycker att det kommit ett och annat nytt strå men jag vet inte om vi bara hoppas eller om det är verkliga strån.

11 558 Kommentarer   Permalänk

Staden rödare än vanligt.

Just nu färgas staden sakta men säkert röd. På lördag smäller det. Ni vet väl varför? Och såklart vet ni vad BSTL betyder!  Om inte vill jag höra en vild gissning!

Det är omöjligt att bo här och missa att Luleå Hockey ska slåss om guldet inom en snar framtid. Mot ärkefienden Skellefteå. Fiender i hockeysammanhang, om man är supporter. Må bästa lag vinna. (Heja Lule!)

 

 

1 161 Kommentarer   Permalänk

Jag förstår faktiskt inte…!

På nätet blir det alltid ett himla hallå så fort någon större bloggare skriver något om genus, feminism eller rasism. Kommentarsfälten svämmar över av åsikter och många har svårt att hålla en trevlig och saklig ton. Nu senast stack Blondinbella ut näsan och jag var tvungen att kika in där trots att jag aldrig annars läser hennes blogg.

När jag läser hennes inlägg och alla kommentarer samt alla inlägg som skrivits för och emot i svallvågorna efter hennes uttalande blir jag brydd. Förvånad. Missmodig. Tycker verkligen så många människor att det här med hen och genustänk är så hotfullt och upprörande???

Jag förstår inte alls varför det väcker så starka känslor. Vad är det som gör alla så arga???

Nej, jag förstår faktiskt inte ett skvatt.

När jag skummar igenom alla kommentarer kan jag inte se en enda som reflekterar över att det de debatterar faktiskt bara är en luftballong.

”Kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män” säger många som är ”mot”. ”Klä barnet så man ser vad det är” säger blondinbellan. Där stannar deras tanke verkar det som. De har en färdig bild av hur en kvinna ska vara och hur en pojkbebis ska kläs. De har köpt samhällets normbildning rakt av. I deras värld finns det kanske mallar för hur en flicka SKA VARA med färgkodning, beteendematriser, intressemallar och så vidare.

Alla verkar utgå ifrån att kvinnor/flickor SKA se ut på ett visst sätt och pojkar/män på ett annat. De utgår ifrån att vissa färger, beteenden, klädesplagg, yrken, intressen, leksaker och så vidare TILLHÖR ett kön. Som om det vore en naturlag. Som om intresset för färgerna/sakerna/plaggen/sätten/yrkena rent naturligt pluppar upp hos människorna beroende på om de har nåt som dinglar eller inte mellan benen…

De verkar inte förstå att det är en konstruktion av oss människor. Tanken på att hela debatten handlar om detta, färger, sätt att vara, yrken, kläders utformning och så vidare gör att jag finner den skrattretande. Egentligen. Men mest av allt sorglig. Att läsa såna här inlägg med dess kommentarer gör att jag tappar hoppet för framtiden. Hur tusan ska vi komma vidare när allt fastnar på fjuttnivåer.

Jag har skrivit om det här många gånger och börjar bli trött på det. Jag ger upp. Suck och stön liksom.

Jag tror att om alla bara satte sig ner och TÄNKTE istället för att surfa runt på nätet och läsa korkade inlägg med lika korkade kommentarer så skulle världen bli lite bättre. Om saklighet blev mottot istället för känslosamhet. Om vi tänkte efter och funderade på allt några varv. Skulle inte fler då inse att det här är frågor som egentligen inte är värda att lägga ner tid och energi på. Det här är frågor som egentligen inte borde finnas. Färg är färg, intressen är intressen, yrken är yrken. Alla människor kan gilla olika färg, olika yrken, olika intressen. Alla är olika. Men att det skulle finnas hinder i form av en liten detalj som snopp eller springa är ju banalt. En hund gillar att jaga bollar. Inte tusan tittar vi väl efter om det är en tik eller en hane innan vi kastar bollen? En katt gillar att bli smekt och gullad med oavsett om det är en kattgubbe eller kattgumma.

Gaaah. Jag blir vansinnig på att så många verkar ha FASTNAT. Tänk för bövelen! OCH TÄNK IGEN. Och sluta inte tänk förrän du förstår vad jag säger…! Det ska inte behöva ta så länge. För svårt är det ju inte.

(Den här arroganta tonen brukar jag inte ta mig, men just nu känner jag mig så erbarmerligt trött på alla som inte verkar tänka efter ett endaste dugg.)

10 453 Kommentarer   Permalänk

Svetlana och Kurt.

Igårkväll var jag på premiärvisning av Svetlana och Kurt. Jag följde med en kompis och hade ingen aning om vad vi skulle se men blev tagen med storm. Det är en dokumentärfilm som kommer på svt nu på torsdag. NI MÅSTE SE DEN! Svetlana är såååå energisk och hysteriskt rolig och Kurt är finurlig och snäll och den norrbottniske mannen personifierad. Iallafall myten om den norrbottniske mannen. Det är en ljuvlig liten film som gör att man ser på världen med lite gladare ögon efteråt.

Svetlana och Kurt var där och blev intervjuade på scenen efteråt. Efter en liten stund hade Svetlana tagit över mikrofonen och höll låda på sitt oefterhärmeliga sätt. Hon bara stänkte ut energi och livsglädje över oss som satt där.

Jag säger det igen: ni MÅSTE se filmen på torsdag. Lova det. Efteråt kommer ni att tänka på svenska med stark rysk brytning. Heja Svetlana. Och Kurt. Och kärleken!

6 858 Kommentarer   Permalänk

Smssnuttifiering och skolgalenskap.

Jag har länge tyckt att det känns fel i skolans undervisning. Så mycket fritt arbete och så mycket läxor. Vi stupar ibland under alla läxor. Läxor där vi föräldrar alltså får förklara och lära ut. Läxor har jag inget emot, men då ska det vara övningsuppgifter på det de lärt sig på lektionen. Öva är alltid bra. Nu är det ofta sånt de inte ens fattat på lektionen. Det här är inte lärarnas fel. Lärarna gör så gott de kan med stora klasser och ofta många elever med olika inlärningssvårigheter. Jag har tänkt att det är en resursfråga och att barnen kommit hem från lektioner utan kunskap för att läraren eller barnen själva inte mäktat med under de förhållanden som är i klassrummet. Men nu läste jag den här artikeln och inser att det är en systemomvandling.

Jag tänker på de barn som inte har föräldrar som kan sitta och ha undervisning och förklara det de inte kunnat hämta in. Hur är det tänkt egentligen?

Korkat tycker jag. Att forska efter lärdom är bra som en krydda i skolan. Men att stödja stora delar av undervisningen på eget arbete och egen efterforskning och egen problemlösning är ju rent korkat i så unga år. Det borde inträda tidigast på gymnasiet och på universiteten. Då kanske mognaden hunnit ikapp.

Dessutom minskar läskunnigheten hos barn och unga. Härom tvista de lärda vad det skulle bero på. Jag har en tydlig teori. Det är mobilernas fel. Jag ser utvecklingen hos mina egna barn. Från att ha läst sig till sömns om kvällarna ligger de allt oftare och chattar sig till sömns med kompisar som inte heller läser sig till sömns. Min bokmal till dotter blir alltmer störd av smsande kompisar så att jag nu förbjudit henne att läsa sms efter en viss tid. Hon får ju ingen läsro och vanan att läsa böcker  tror jag är helt avgörande för läskunnigheten. Det är därför jag envisas med att ha huset fullt med böcker fast man nu ska rensa ut och bara ha allt i sina läsplattor. Jag vill förmedla kärleken till böcker. Doften, känslan. Att se den ligga där på bordet i väntan på att bli läst. Böcker ska finnas lättillgängligt. Jag tror det är bra för läsförmågan. Det kan iallafall inte vara dåligt!

Ibland skickar jag ut gruppmeddelanden till ett gäng unga människor. Där skriver jag all info som kan behövas. Tid, plats, vad vi ska göra, vad vi ska ha med oss och så vidare. Några meningar bara men fullproppat med info. ALLTID kommer det frågor efteråt. Var? När? Hur? Vad? Ändå står allt i texten jag skickat tidigare. Det har fått mig att ana att många inte klarar att läsa en för lång text.

Jag tror det beror på snuttifieringen i sms och twittervärlden.

Jag tror att flera av mina läsare inte heller orkat läsa ända hit. Alldeles för mycket text, eller hur?

9 142 Kommentarer   Permalänk

Sånt som får mitt hjärta att klappa hårt hårt!

 

Det finns saker som får mitt hjärta att slå extra hårt. Det riktigt känns där inne i bröstet hur hjärtat slår med en annan styrka. Det bränner lite och bultar och andningen blir tyngre och allt känns extra starkt, dofter, ljud och synintryck. Det är som att hjärtslagen öppnar upp och skärper sinnena. Fina historier får hjärtat att slå sådär härligt hårt. Som historien i filmen vi såg idag, Eskil och Trinidad. En alldeles underbar historia. Med supermysiga skådisarna Ann Petrén och Torkel Pettersson som är såna som aldrig spelar över men ändå har sån stark närvaro och dragningskraft. Jag gillar båda mycket.

Och barnskådisarna var HUR bra som helst. En av dem går på skolan här i byn. Duktiga Saga Midfjäll klarade jobbet med bravur.

Annat som får mitt hjärta att bli sådär stort och bultande att det spränger i bröstet är tapeter. Det är en passion som nog aldrig lämnar mig och jag MÅSTE fylla vårt hus med fler vackra tapeter. Det går knappt att leva utan att ha så här vackra väggar!

Alla de här är så fina så jag dör lite. Den sista med flygfisk och ful fisk och sjöhäst. Åååååååååå!!!!!!!!

 

7 135 Kommentarer   Permalänk

Photoshop för hela slanten.

Kära lilla blogg. Jag har försummat dig kraftigt. Flera dar går det mellan inläggen och jag vet att du blir ledsen och känner dig ensam men jag försäkrar att jag fortfarande tycker om dig. Jag har bara lite mycket att göra.

För att du inte ska bli alldeles ledsen och deprimerad gör jag nu ett inlägg. Allt för dig lilla bloggvännen.

Jag har snöat in på photoshop. Har gett mig fasiken på att lära mig det och enda sättet är att försöka sitta och hålla på. Så när jag tar mig datortid ja då photoshoppar jag istället för att blogga. Här är några små övningar jag gjort. Första fotot är som det såg ut från begynnelsen.

Här har jag ljusat upp och beskurit, tagit bort lite blankt vid ögonvrån samt trollat bort min ständiga vårta/finne eller vad det nu är jag fått på näsan (syns på bilden nedanför) och så har jag rentav föryngrat mig då rynkorna i pannan är borta. Och så har jag plockat ögonbrynen utan en endaste pincett!

Det finns också många knapptryckningar man kan göra för att få olika filter. Det här nedan  hette visst poster edges.

Den här nedan heter plastic wrap och det kan jag grunna ihjäl mig på när jag egentligen skulle vilja använda. Bröllopsfotot kanske passar bra i plastic wrappa…?

Och så kan man leka lite med färg och annat.

Jag fick också erfara att om man gör bilden till svartvit med en enkel knapptryckning får man stå sitt kast. Då finns ingen återvändo och alla lager under försvinner. Vet inte om det ska vara så eller om jag ramlade ner i photoshops enda svarta hål. Men det kan ju vara bra att veta att svartvitt kan kräva lite försiktighetsåtgärder.

Än är jag sannerligen inget proffs, men jag kanske blir! Och OJJOJOJ vad roligt det är!!! Jag kan inte sluta!

5 858 Kommentarer   Permalänk

En blixtvisit.

Just nu hopar sig läxorna i fotokursen. Vi har flera stora uppgifter som ska lämnas in och det slukar min lediga tid fullständigt. Fast det är bara roligt. Min stackars lilla blogg blir förstås lite lidande och några foton att bjuda på blir det knappt. Men bara för er skull gick jag in på lilltoan och tog några bilder. Jag förstår att ni hoppar jämfota av lycka nu!

Såja. Nu kan ni dansa vidare medan jag svettas med min fotoutrustning och svär åt att ambitionen inte svarar mot resultatet. Men jag lär mig. En gammal hund kan också!

2 716 Kommentarer   Permalänk

Börsar och bloggar.

Är det inte typiskt? Sen jag började fotokursen fotar jag allt mindre med systemkameran och allt mer med min usla lilla mobilkamera. Detta var dock ett känt fenomen enligt kursledaren. Ju mer man lär sig desto större prestationsångest. Man vill att varje bild ska bli så perfekt som möjligt. Det var även ett känt faktum att detta släpper så småningom och det var ju himla skönt att höra.

Jag är på språng men kastar in ett inlägg så att ni inte ska stå lottlösa här i bloggspace, mina kära läsare. Jag ömmar för er ska ni veta. Jag vill bjuda på nåt gott vare sig jag är här eller inte.

Jag håller på att masstillverka lite börsar, nescesärer, tygfickor eller vad man nu vill kalla det. Storlekarna varierar efter tyg och blixtlås så det blir en salig blandning och den ena är inte den andra lik. De kommer snart att läggas upp i shopen.

Men det får bli sen när jag har TID.

Om jag blir borta lika länge som jag brukar nu för tiden (nästan ett dygn eller mer mellan inläggen) så kan ni alltid roa er med att besöka en alldeles ny och fin blogg som fötts i bloggvärden. Det är min kära svärmor som bloggar tillsammans med några andra kreativa människor. Gå in och kika vilka fantastiska skapelser de gör!

 

2 297 Kommentarer   Permalänk