Kära lilla blogg. Jag har försummat dig kraftigt. Flera dar går det mellan inläggen och jag vet att du blir ledsen och känner dig ensam men jag försäkrar att jag fortfarande tycker om dig. Jag har bara lite mycket att göra.

För att du inte ska bli alldeles ledsen och deprimerad gör jag nu ett inlägg. Allt för dig lilla bloggvännen.

Jag har snöat in på photoshop. Har gett mig fasiken på att lära mig det och enda sättet är att försöka sitta och hålla på. Så när jag tar mig datortid ja då photoshoppar jag istället för att blogga. Här är några små övningar jag gjort. Första fotot är som det såg ut från begynnelsen.

Här har jag ljusat upp och beskurit, tagit bort lite blankt vid ögonvrån samt trollat bort min ständiga vårta/finne eller vad det nu är jag fått på näsan (syns på bilden nedanför) och så har jag rentav föryngrat mig då rynkorna i pannan är borta. Och så har jag plockat ögonbrynen utan en endaste pincett!

Det finns också många knapptryckningar man kan göra för att få olika filter. Det här nedan  hette visst poster edges.

Den här nedan heter plastic wrap och det kan jag grunna ihjäl mig på när jag egentligen skulle vilja använda. Bröllopsfotot kanske passar bra i plastic wrappa…?

Och så kan man leka lite med färg och annat.

Jag fick också erfara att om man gör bilden till svartvit med en enkel knapptryckning får man stå sitt kast. Då finns ingen återvändo och alla lager under försvinner. Vet inte om det ska vara så eller om jag ramlade ner i photoshops enda svarta hål. Men det kan ju vara bra att veta att svartvitt kan kräva lite försiktighetsåtgärder.

Än är jag sannerligen inget proffs, men jag kanske blir! Och OJJOJOJ vad roligt det är!!! Jag kan inte sluta!

Idag har jag gjort ett lapptäcke på det mer noggranna sättet och mätt och klippt lika stora rutor och det är också kul för det går ju mycket snabbare när alla rutor är likadana. Motion har jag fått på kuppen för jag lade ut alla lappar som jag ville ha dem  på sängen och sen hämtade jag en i taget, sydde fast den i köket, gick till vardagsrummet och pressade isär sömmarna och så tillbaka till sovrummet och tog en lapp och så till symaskinen i köket, till vardagsrummet till sovrummet osv osv. Ett jädrans spring. Men hela täcket blev klart, ja förutom vadderingen då för jag hade ingen vadd hemma och eftersom jag fick ägna två timmar till att handskotta gården efter att det toksnöat så hann tygaffären stänga innan jag hann in till stan.Nyss fick dottern vinterkräksjukan. Hon kom hem från skolan och berättade att en klasskompis kräkts i klassrummet så jag misstänkte att det skulle komma, men det gick lite fortare än jag trott.

Igår kväll hamnade jag framför teven med två sjuklingar. Den ena förkyld och hängig, den andra lika pigg som vanligt men med oförklarligt håravfall som utreds av veterinär just nu. På teven var det inget som intresserade så jag började med mitt omöjliga täcke som varit försvunnet en tid och när jag hittade vaknade lusten att göra klart det. Problemet med att ha sitt arbetsrum i vardagsrummet är att när det ska vara någon form av festlig tillställning där man vill göra sig till lite och städa bort alla spår efter kreativt stök så kan saker städas bort lite väl nitiskt och helt enkelt försvinna bland det bortstädade. Det ödet drabbades alltså detta omöjliga täcke av en tid. Täcket är ”omöjligt” för att jag ville utmana gängse tillvägagångssätt och foga ihop det på ett annorlunda hittepå sätt. Jag ville låta lapparna bestämma hur stora de skulle vara och i vilken tjocklek och i vilken färg och så vidare. Då alla sömmar är alldeles huller om buller och det blir fler hörn än vanligt så har jag sytt kantband runt alla sömmar och det blir då en del i det omöjliga täcket. Allt började då jag råkade se ett engelskt program med en lapptäckstävling och två brittiska förnäma damer gick runt och bedömde det ena perfekta täcket efter det andra och uttalade sig om att hemligheten med ett täcke var perfektion. Man måste välja perfekt tjocklek på tyget, perfekt matchning, och varje hörn ska vara perfekt och mötas i en exakt mittpunkt. Hela mitt operfekta jag stegrade mig och bestämde mig för att göra allt precis tvärtom mot dessa damers regler. Jag bestämde mig för att testa gränserna och göra ett täcke utan exakta lappar. Tygerna är av de mest skilda kvaliteter och tjocklek och kanske blir det inget täcke att slänga i tvättmaskinen men likväl är det ett täcke som har sitt existensberättigande bara för att det är gjort på sitt speciella antisätt. Här har jag beskrivit lite bättre hur jag gör det.Det ska bli spännande att se om det går att ro projketet i hamn. Det känns som att jag siktar land iallafall. Jag satsar på landstigning endera dagen.