Hantverk – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Kategori ‘ Hantverk ’

Slutspelsdepp och små tygväskor.

Hockeyfebern kom av sig lite efter Luleås två förluster i de två första slutspelsmatcherna. Än ska man inte ge upp men nog vore det ett litet mirakel om Luleå lyckades vända skutan nu. Jag gav mig ut på stan för att fota lite slutspelsyra…innan den kom av sig.

Nåväl. Livet går definitivt vidare. Även om det hade varit lattjolajban med lite galna hockeysupportrars som dansade runt på gatorna om Luleå vunnit.

Nu har jag äntligen lagt ut de där små tygfickorna som jag sydde för länge sen. Ibland tar det en evighet att fota och lägga ut saker! Där får jag skärpa mig känner jag.Här kan man gå in om man vill se mer av dessa små intimväskor, nescesärer eller vad det nu kan kallas. Perfekta att ha alla småsaker i som annars simmar runt i väskorna. En hundring styck tar jag. Skynda fynda vetja!

5 103 Kommentarer   Permalänk

Photoshop för hela slanten.

Kära lilla blogg. Jag har försummat dig kraftigt. Flera dar går det mellan inläggen och jag vet att du blir ledsen och känner dig ensam men jag försäkrar att jag fortfarande tycker om dig. Jag har bara lite mycket att göra.

För att du inte ska bli alldeles ledsen och deprimerad gör jag nu ett inlägg. Allt för dig lilla bloggvännen.

Jag har snöat in på photoshop. Har gett mig fasiken på att lära mig det och enda sättet är att försöka sitta och hålla på. Så när jag tar mig datortid ja då photoshoppar jag istället för att blogga. Här är några små övningar jag gjort. Första fotot är som det såg ut från begynnelsen.

Här har jag ljusat upp och beskurit, tagit bort lite blankt vid ögonvrån samt trollat bort min ständiga vårta/finne eller vad det nu är jag fått på näsan (syns på bilden nedanför) och så har jag rentav föryngrat mig då rynkorna i pannan är borta. Och så har jag plockat ögonbrynen utan en endaste pincett!

Det finns också många knapptryckningar man kan göra för att få olika filter. Det här nedan  hette visst poster edges.

Den här nedan heter plastic wrap och det kan jag grunna ihjäl mig på när jag egentligen skulle vilja använda. Bröllopsfotot kanske passar bra i plastic wrappa…?

Och så kan man leka lite med färg och annat.

Jag fick också erfara att om man gör bilden till svartvit med en enkel knapptryckning får man stå sitt kast. Då finns ingen återvändo och alla lager under försvinner. Vet inte om det ska vara så eller om jag ramlade ner i photoshops enda svarta hål. Men det kan ju vara bra att veta att svartvitt kan kräva lite försiktighetsåtgärder.

Än är jag sannerligen inget proffs, men jag kanske blir! Och OJJOJOJ vad roligt det är!!! Jag kan inte sluta!

5 830 Kommentarer   Permalänk

Börsar och bloggar.

Är det inte typiskt? Sen jag började fotokursen fotar jag allt mindre med systemkameran och allt mer med min usla lilla mobilkamera. Detta var dock ett känt fenomen enligt kursledaren. Ju mer man lär sig desto större prestationsångest. Man vill att varje bild ska bli så perfekt som möjligt. Det var även ett känt faktum att detta släpper så småningom och det var ju himla skönt att höra.

Jag är på språng men kastar in ett inlägg så att ni inte ska stå lottlösa här i bloggspace, mina kära läsare. Jag ömmar för er ska ni veta. Jag vill bjuda på nåt gott vare sig jag är här eller inte.

Jag håller på att masstillverka lite börsar, nescesärer, tygfickor eller vad man nu vill kalla det. Storlekarna varierar efter tyg och blixtlås så det blir en salig blandning och den ena är inte den andra lik. De kommer snart att läggas upp i shopen.

Men det får bli sen när jag har TID.

Om jag blir borta lika länge som jag brukar nu för tiden (nästan ett dygn eller mer mellan inläggen) så kan ni alltid roa er med att besöka en alldeles ny och fin blogg som fötts i bloggvärden. Det är min kära svärmor som bloggar tillsammans med några andra kreativa människor. Gå in och kika vilka fantastiska skapelser de gör!

 

2 283 Kommentarer   Permalänk

Hjälp de gör myteri!

På samma sätt som möbler blir glada av att få nya uppgifter blir väskor glada över att få uppdrag. Att ligga i plastlådor ihopvikta ända sen man blev till utan ett endaste jobb är väl det deppigaste som finns för en liten väska. Så nu vill de ut i världen. Deras matte, ägare, eller skapare eller vad fasen jag nu är till de där väskorna saknar uppenbarligen talangen eller förmågan att marknadsföra dem (jag verkar visst tro att de ska hitta sin väg ut ur sin borttynande lådtillvaro alldeles själva). Så de bara ligger där och får inte följa med på stan, inte på resor, inte till skolor, inte på en endaste biltur. Nä. Ingen rättvisa alls finns det för dessa stackars väskor. Därför gör de myteri och har börjat skaka i lådorna och hoppa och till och med skrika så nu törs jag inte annat än att försöka hjälpa dem ut i världen.

Därför kan man nu få en sån här sprallig välsydd väska för endast 200 kronor inklusive frakt. De är alla fodrade, de allra flesta har innerfickor och ytterfickor. De är sydda av återbrukade tyger och en del har dragkedja, en del lock. Några är färgsprakande medan andra är lite diskretare men alla är unika och har man någon av dem så är man ensam i hela vida världen om den. Jajamensan. (Nu var jag väl lite marknadförig iallafall!)

Alla väskor finns på min Persiljasida. Scrolla bara ner så långt det går under rubriken VÄSKOR.  Alla väskor det inte står SÅLD på finns att köpa. (Hoppas jag…kanske någon rymmer under natten…det låter lite upprört i lådorna.) Sen hittar man några fler som jag på nåt mysko sätt GÖMT på sidan. (Suck!) Men nu har jag hittat dem. Här finns en cerise sammetsväska. Här finns en broderad fransig väska. Här finns en blåorange goding. Här en maffigare 70-talig. Sen har jag fler som jag inte ens fotat. (!) Kan någon komma och dra mig i håret eller nånting??? Att sy och skapa är det roligaste jag vet. Men att sen föra ut alstren till omvärlden är min…akilleshäl.

Skulle man vilja ha en väska  så går det bra att mejla mig på persiljekvist@gmail.com.

 

3 430 Kommentarer   Permalänk

Prickar, blommor och lyckträffar.

Som vanligt går helgerna snabbare än veckorna. Mutter mutter.

Hur fasiken kan det vara söndagkväll redan?

Det har varit en rolig helg. Fylld av skratt med finfina människor. Och sömnad. Och lite städning. Eller ganska mycket för att vara exakt. När en av sönerna begav sig iväg på match i morse passade jag på att ta på mig skyddsutrustning och ställa mig utanför hans rum och skrika I´m going in!

Jag kom ut två timmar senare och utbrast nöjt mission completed och jag var varken skadad eller förgiftad. Nu är det så att alla barn ska städa sina egna rum och alla mammor ska respektera andras toleransnivå inför stök och damm och smuts. Jo, så är det i teorin. Men så finns det stunder då mammor inte står ut och måste bryta mot alla överenskommelser. Då är det bra att veta att man har några timmar på sig då objektet has left the building.

Matchliraren blev inte ett dugg arg. Snarare log han lite knipslugt som om han vunnit någonting, och det var inte matchen…

Hm?

Bilder på rum före och efter finns ej då det inte ingår i några överenskommelser och jag inte vill bryta mot mer än en i taget. Däremot finns det bilder på mina sömnadsprojekt. Här kommer de. Två kuddar och två lampskärmar har det blivit. Inte illa pinkat för att vara en så kort och snabb helg.

Det blev en hel del blommor och prickar som ni ser. Knappast särskilt oväntat. Blommor och prickar, det är liksom det jag alltid alltid alltid alltid dras till…

Nya platsen i vardagsrummet, den med gammelsoffan och gammelbordet och gammelstolarna och gammelkristallkronan och gammelfotlampan, den platsen, numera kallad gammelplatsen, den har blivit ett riktigt dragplåster. En succé helt enkelt. En jädrans lyckträff!

4 384 Kommentarer   Permalänk

Händers verk.

Ikväll har jag sytt överkastet nästan klart. Baksida och vadd har kommit på plats och nu är det bara kviltningen kvar. Kanske det som kan gå mest åt pipsvängen. Det är ett så förbenat stort täcke så det är svårt att kunna sy utan att det stretar och drar åt nåt håll. Jag tror bestämt jag måste vara balanserad och alldeles utsövd då jag ska sy det. Alltså inte nu.

Åsså har jag gjort något som jag tänkt göra länge. Att vissa saker kan ta sån tid. Det enda som behövdes var en hammare, en spik och så några bankningar. Sommarkalastavlan har äntligen hängts upp. Fin va!

1 851 Kommentarer   Permalänk

Applikationer. (Av den gamla sorten.)

Nu är själva lappsömnaden klar. Nu ska jag sy på lite blommor hade jag tänkt. Det kan liksom aldrig bli för mycket blommor.
Det snöar mer än jag klarar av att skotta. Tre gånger har jag skottat idag. Varje gång jag behövt åka iväg. Just nu snöar det extremt mycket blötsnö och så blåser det och driver snön i vallar som blir halvmeterhöga på sina ställen. Senaste gången jag skottade plogade jag först ren framför garaget. Sen tog jag vägen. När vägen var klar hade det kommit en halv decimeter framför garaget igen. Då höll jag på att slänga upp snöplogen på taket av ren desperation. J-la snö!

2 626 Kommentarer   Permalänk

Ett motiontäcke.

 

Idag har jag gjort ett lapptäcke på det mer noggranna sättet och mätt och klippt lika stora rutor och det är också kul för det går ju mycket snabbare när alla rutor är likadana. Motion har jag fått på kuppen för jag lade ut alla lappar som jag ville ha dem  på sängen och sen hämtade jag en i taget, sydde fast den i köket, gick till vardagsrummet och pressade isär sömmarna och så tillbaka till sovrummet och tog en lapp och så till symaskinen i köket, till vardagsrummet till sovrummet osv osv. Ett jädrans spring. Men hela täcket blev klart, ja förutom vadderingen då för jag hade ingen vadd hemma och eftersom jag fick ägna två timmar till att handskotta gården efter att det toksnöat så hann tygaffären stänga innan jag hann in till stan.Nyss fick dottern vinterkräksjukan. Hon kom hem från skolan och berättade att en klasskompis kräkts i klassrummet så jag misstänkte att det skulle komma, men det gick lite fortare än jag trott.

1 956 Kommentarer   Permalänk

Mitt mångfaldstäcke.

Det här lapptäcket är min hyllning till mångfalden. Den tillåtande mångfalden. Här finns mörkt och ljust, dyrt och billigt, slitet och oanvänt, gammalt och nytt, snett och vint, tjockt och tunt, långt och kort, litet och stort. Allt har fått vara med även om det inte passat in. På nåt sätt har allt blivit en harmonisk enhet med skavanker och operfekthet som något bra. Några spikraka sömmar finns kanske men de flesta är sneda och vinda. Här har inte måttbandet och perfektionen fått råda utan bara lusten att skapa och sammanfoga. Här har inte regler och traditioner följts utan problemen har lösts eftersom de uppkommit med kreativitet och tanken att allt funkar, allt är välkommet. Det här lapptäcket säger att allt går, allt passar ihop. Inget måste vara samma för att trivas ihop. Det går att blanda. Det blir liksom bara bättre.

Ja, det är min stora tanke.

 

Men i en värld där kraven är hårda, där allt ska passa ihop, där det perfekta hyllas och tankar formas i grupp där inget ska sticka ut, där mångfald ses som ett hot, ja där känns det mest som ett slarvigt hopkok av tygbitar som vilken klåpare som helst kunnat knåpa ihop. Men låt er inte förledas av dessa tankar. Det här ÄR verkligen en seriös tanke från mig om mångfald och att visa att jag vågar visa upp sånt som inte är perfekt och till och med vara stolt över det. Det är inte farligt. Jag försöker medvetet strunta i de där känslorna av att jag gör mig löjlig, att någon därute ska hånskratta. Det är läskigt, visst, men det händer inget. Det finns alltid hundratusen som är bättre än jag, men jag är jag och det är gott nog. Jag kämpar mycket med att tycka att jag duger som jag är och det behövs inget perfekt täcke för att visa det. Ett operfekt duger lika gott. För jag behöver inte vara perfekt för att duga och det behöver inte du heller. Eller någon annan. Vi duger alla som vi är.

 

 

Jag har haft roligt med det här täcket. Det har känts kravlöst och lustfyllt. Jag har inte behövt mäta eller sprätta eller göra om en enda gång. Det gör jag jämt annars och får miniångest över sneda sömmar och operfekta hörn. Nu har jag strävat efter att få det att bara växa fram utan några som helst krav på rakhet och perfektion och det har varit oerhört befriande. Ännu är det inte klart. Jag känner att mer vill tillkomma. Än vet jag inte vad. Det sneda och vinda måste hyllas ännu mer.

Det är nog egentligen alldeles för rakt och skavankfritt…

 

953 Kommentarer   Permalänk

Mitt omöjliga täcke är snart möjligt.

 

Igår kväll hamnade jag framför teven med två sjuklingar. Den ena förkyld och hängig, den andra lika pigg som vanligt men med oförklarligt håravfall som utreds av veterinär just nu. På teven var det inget som intresserade så jag började med mitt omöjliga täcke som varit försvunnet en tid och när jag hittade vaknade lusten att göra klart det. Problemet med att ha sitt arbetsrum i vardagsrummet är att när det ska vara någon form av festlig tillställning där man vill göra sig till lite och städa bort alla spår efter kreativt stök så kan saker städas bort lite väl nitiskt och helt enkelt försvinna bland det bortstädade. Det ödet drabbades alltså detta omöjliga täcke av en tid. Täcket är ”omöjligt” för att jag ville utmana gängse tillvägagångssätt och foga ihop det på ett annorlunda hittepå sätt. Jag ville låta lapparna bestämma hur stora de skulle vara och i vilken tjocklek och i vilken färg och så vidare. Då alla sömmar är alldeles huller om buller och det blir fler hörn än vanligt så har jag sytt kantband runt alla sömmar och det blir då en del i det omöjliga täcket. Allt började då jag råkade se ett engelskt program med en lapptäckstävling och två brittiska förnäma damer gick runt och bedömde det ena perfekta täcket efter det andra och uttalade sig om att hemligheten med ett täcke var perfektion. Man måste välja perfekt tjocklek på tyget, perfekt matchning, och varje hörn ska vara perfekt och mötas i en exakt mittpunkt. Hela mitt operfekta jag stegrade mig och bestämde mig för att göra allt precis tvärtom mot dessa damers regler. Jag bestämde mig för att testa gränserna och göra ett täcke utan exakta lappar. Tygerna är av de mest skilda kvaliteter och tjocklek och kanske blir det inget täcke att slänga i tvättmaskinen men likväl är det ett täcke som har sitt existensberättigande bara för att det är gjort på sitt speciella antisätt. Här har jag beskrivit lite bättre hur jag gör det.Det ska bli spännande att se om det går att ro projketet i hamn. Det känns som att jag siktar land iallafall. Jag satsar på landstigning endera dagen.

2 287 Kommentarer   Permalänk