Persiljas Hus

Kategori ‘ La familia ’

Vår, vinst, lagning, dans, häng och dyrkan.

Helgen har varit lite så här.

Fint vädrig. Sportig. Städig. Stökig. Vårig. Ugglig. Slappig. Och för vissa väldigt väldigt Yohioig!

11 732 Kommentarer   Permalänk

Tre år sen…

När man läser min blogg får man kanske en bild av mig som rätt så självupptagen då det mest bara handlar om mig och kanske ger det också bilden av att jag bara har ett barn eller åtminstone att jag bara umgås med ett av mina fyra barn och någon man verkar jag inte heller bo ihop med. Det är en ganska snedvriden bild som kommer sig av att jag bara skriver och visar bilder på dem som faktiskt önskar vara med. Det är mest bara Molly som vill synas på bild. Hon vill dock inte att jag rapporterar om alla hennes bravader och det respekterar jag. Jag skriver heller inte ofta om saker jag gjort där andra människor utanför familjen varit inblandade. Jag vill inte att folk ska känna att jag jämt rapporterar om allt som rör sig kring mig. Är jag på middag eller gör annat med andra människor då åker aldrig kameran fram. Då är jag i nuet och tänker inte ett skvatt på att jag borde samla material till min blogg.

Bloggandet koncentrerar sig faktiskt mest på den tid då jag är själv. I bloggen syns en liten smakbit av mitt liv. En mycket liten bit. En utvald bit som inte inkluderar särskilt mycket av det som pågår kring mig. Jag kan tyckas vara personlig och öppenhjärtig men det är så mycket som jag lämnar utanför. Fast det tror jag ni vet. Eller förstår.

Jag satt och kikade på lite bilder bakåt i tiden. Då såg det helt annorlunda ut i vår matplats. Det var fint men tapeten blev snart solkig och möbleringen fick ge vika för något nytt och väggdekorationen blev också förnyad. Nu är väggarna ljusblå och ljuslila  och golvet är ljusgrått. Fast man känner ändå igen sig. Allt finns kvar. Det har bara bytt plats och snurrat runt lite.

Här har vi alltså vår matvrå för tre år sen.

Notera vilken superfin teckning nioåringen höll på med!

10 238 Kommentarer   Permalänk

Miss Molly.

Här kommer några lyckade porträtt jag tagit. Åtminstone lyckade i mina ögon. Jag har inte fått dem bedömda av läraren ännu. Det ska bli otroligt spännnade att få ett omdöme på tisdag. Nu känner jag mig så nöjd med den här bilden att jag inte kommer att bli knäckt om läraren säger att den inte är bra. (Det tror jag inte han gör för maken till snäll lärare får man leta efter, men han kanske ger konkreta tips på hur jag skulle gjort itstället om det är så att han inte skulle tycka bilden var bra.) Men jag tror jag får godkänt. Och här kommer nu bilden jag är nöjd med: Taaaadaaa! (Alla bilder går att klicka upp i storformat.)

 

Sen blev det en massa bonusbilder också. Stackars Molly fick vara modell och hon var rätt så less på mig. Men bilderna blev fina så jag tror hon ändå blev nöjd i slutänden.

Sen har jag tagit andra porträtt av fler människor men de är jag inte lika nöjd med som dessa så de vill jag först få ett expertutlåtande på.

Vet ni, det allra allra roligaste med den här kursen jag går, det är när vi sitter i en salong med stor duk framför oss och tar del av varandras bilder. Vi tittar, pratar och får omdömen. Det är roligt, lärorikt och otroligt stimulerande!

11 528 Kommentarer   Permalänk

Långfredag.

Skidtur till stugan. Påskharevikariat. Menyfunderingar. Sprejmålning. Soffhäng. Myspys. Godisätning, Let´s dance och migrän. Allt hänger ihop. Eller inte. En lång fredag iallafall.

 

3 864 Kommentarer   Permalänk

Nostalgi för hela slanten.

Just nu säljs ett hem vi bodde i för omkring tio år sedan. Det känns alltid lika konstigt att se ens hem totalt ockuperat av andra. Jag lämnar alltid lite själ kvar på nåt sätt. Även om de gjort allt för att utplåna våra spår och sätta sin egen prägel, precis som det ska vara. Jag kastades tillbaka i nostalgiland när jag gick på husesyn på nätet. Nu ska ni också få vandra i våra gamla spår. Jag visar mäklarens bilder jämte hur det såg ut när vi bodde där.

Så här ser vardagsrummet ut idag:

 

När vi bodde såg det förstås ut på många sätt men här är några varianter:

 

 

Idag från en annan vinkel:

På vår tid (samma hörn):

 

Idag i ett annat hörn:

 

På vår tid (ungefär samma hörn) :

 

 

Köket idag (nyrenoverat):

 

På vår tid (som alltid bara budgetpiffat) :

 

 

 

Idag (annan vinkel):

 

På vår tid:

Och lite tredje vinkel.

 

 

Hallen idag:

 

På vår tid:

(Från motsatt håll.)

 

Hall annan vinkel idag:

 

 

På vår tid:

 

Liten pigkammare idag:

 

På vår tid:

 

 

Stort sovrum idag:

 

På vår tid:

 

Från andra hållet idag:

 

På vår tid:

 

Annat sovrum idag:

 

På vår tid:

 

 

Tredje sovrum idag:

 

På vår tid:

Ja, som ni ser har jag min vana trogen möblerat om hur mycket som helst och rummen har haft olika funktioner. Med fyra barn och för få rum får man i rättvisans namn snurra runt lite grann så att alla blir nöjda. Sen har ungefär hälften av dem präglats eller ärvt mina gener för att ändra om. Det går bara några månader så vill nummer två och  nummer fyra förnya sig.

 

Badrum idag (ingen större skillnad):

Badrumsmöbeln och kranen valde vi med stor omsorg och så fin har vi aldrig haft sen dess.

 

På vår tid:

 

Ute idag:

 

På vår tid:

Jag noterar att vi fyllt upp lägenheten maximalt. Knökfullt med möbler och prylar och minimalt med luft. Det är en egenskap jag (vi) har och jag vet att det anses finare att inte övermöblera. Övermöblera verkar vara ungeför lika fult som att svära i kyrkan. Men vi är såna människor som har tusen och en aktiviteter och det skulle förstås vara mycket mer lättstädat och lugnare för själen med mindre prylar men det är nästan som en naturlag att vi har så här mycket omkring oss. Så jag struntar i det där med luftighet. Det går faktiskt bra att andas ändå!

Det var en riktigt bullerbyidyll att bo där. Det låg en liten bit utanför stan, omgärdat av järvägsspår, lokstallar, norgevägen och skidbacken. Området heter just Lokstallet och består endast av träkåkar från tidigt nittonhundratal. Gamla järnvägsbostäder. Där vi bodde hade nog någon högreståndsjärnvägssnubbe bott för där var pigkammare och tjusiga eldstäder och sånt som inte fanns i de andra husen.

Vi bodde i hela nedervåningen plus att vi hade tillgång till både vind och källare. Nu är det ungefär tio år sen och jag blir sååå nostalgisk. Det var ju där en hel del småbarnsår tillbringades också. Ack och suck.

 

 

 

 

 

3 712 Kommentarer   Permalänk

Hinder i vägen.

Idag när jag skulle gå uppför trappen och ta en liten härlig söndagsmiddagslur stod det en elgitarr i vägen. Äsch då får jag väl gå till soffan då tänkte jag. Men då låg där en hund i vägen. Jaja, tänkte jag och lät mig inte nedslås, det finns ju fler sängar i huset. Men på den enda lediga sängen på nedervåningen såg det ut så här. Vafalls?!! Och soffan var inte heller att tänka på.Det bidde ingen tupplur. Istället skurade jag hallen.Och trappen. Och klädde om två pallar som jag målat.Så var min söndag. Hur var din?

4 002 Kommentarer   Permalänk

Prickar, blommor och lyckträffar.

Som vanligt går helgerna snabbare än veckorna. Mutter mutter.

Hur fasiken kan det vara söndagkväll redan?

Det har varit en rolig helg. Fylld av skratt med finfina människor. Och sömnad. Och lite städning. Eller ganska mycket för att vara exakt. När en av sönerna begav sig iväg på match i morse passade jag på att ta på mig skyddsutrustning och ställa mig utanför hans rum och skrika I´m going in!

Jag kom ut två timmar senare och utbrast nöjt mission completed och jag var varken skadad eller förgiftad. Nu är det så att alla barn ska städa sina egna rum och alla mammor ska respektera andras toleransnivå inför stök och damm och smuts. Jo, så är det i teorin. Men så finns det stunder då mammor inte står ut och måste bryta mot alla överenskommelser. Då är det bra att veta att man har några timmar på sig då objektet has left the building.

Matchliraren blev inte ett dugg arg. Snarare log han lite knipslugt som om han vunnit någonting, och det var inte matchen…

Hm?

Bilder på rum före och efter finns ej då det inte ingår i några överenskommelser och jag inte vill bryta mot mer än en i taget. Däremot finns det bilder på mina sömnadsprojekt. Här kommer de. Två kuddar och två lampskärmar har det blivit. Inte illa pinkat för att vara en så kort och snabb helg.

Det blev en hel del blommor och prickar som ni ser. Knappast särskilt oväntat. Blommor och prickar, det är liksom det jag alltid alltid alltid alltid dras till…

Nya platsen i vardagsrummet, den med gammelsoffan och gammelbordet och gammelstolarna och gammelkristallkronan och gammelfotlampan, den platsen, numera kallad gammelplatsen, den har blivit ett riktigt dragplåster. En succé helt enkelt. En jädrans lyckträff!

5 745 Kommentarer   Permalänk

Rensa och röj ögonaböj.

Oj oj vilken dag. Är totalt slut just nu. Det ska bli skönt att luta huvudet. Men först måste jag…göra lite saker.

Hur ofta går ni och lägger er precis då när ni är trötta? Är ni som jag att ni bara ska…ja ni vet, göra en sak till och en sak till och så har timmarna gått och man kommer i säng lika sent som dagen innan. Och så håller det på. En ständig sömnbrist och så när man äntligen lägger sig att se på teve på fredagkvällen så snarkar man innan På spåret ens kommit halvvägs…

I säng långt efter elva och så upp sex, varje dag, hela veckan det är för lite sovtid för mig. Jag behöver mer sömn än så. Men jag har inte TID att sova mera. Hur ska jag då hinna med allt om jag ska gå och sova tidigt? Nej, dygnet har för få timmar. Så är det bara. Och även om jag skulle gå och lägga mig före elva någon kväll så blir jag väckt av andra familjemedlemmar som också har dessa sovvanor. Så på helgerna är det sovbonanza på morgnarna för hela familjen. Nu har vi inga marodörer som stiger upp före oss vuxna längre och det är LYX. Längtar redan till lördagsmorgonen…!

I helgen åkte allt julrelaterat ut. Skönt. Nu längtar jag efter ljust och vitt och pastelligt. Och att rensa. Konstigt det där hur man ändrar smak efter årstid. Bara för några veckor sen var det murrigt och rött och ombonat som gällde. Nu vill jag kasta ut allt. Nästan.

Nu längtar jag efter odlingssäsongen. Det kliar i fingrarna! Tänk alla tulpaner jag grävde ner i höstas. Undrar om de kommer upp och hur var det nu de såg ut? Jag minns knappt var jag grävde ner dem… Pirr!!!

Apropå pirr. Dottern höll på en hel förmiddag med ett paket till kompisen. Hon klippte och klistrade och gjorde lådan finare än fin. Så fin att hon blev alldeles pirrig innan hon gav bort den.

Och mottagaren blev glad.

 

 

3 321 Kommentarer   Permalänk

Turknutta.

Någon har tur. Att ha en syster som illustrerar de finaste bilder och som råkat trycka upp alldeles för många bilder till en utställning.

Det är bara ett dilemma. För få väggar.

4 900 Kommentarer   Permalänk

Fönster, frisyrer och festmat.

 

Å vad jag tycker det är skönt med vardag och nytt år. Det är nog bästa känslan efter jul och nyår hur trevligt man än haft. Vardag är oslagbart. Jag är en sann vardagsprinsessa! Enda molnet på min himmel just nu är halvadagensovande barn eller vampyrer eller vad de nu är. ALLA är sååå trötta och att springa runt och försöka väcka fyra toktrötta tonåringar är så tidsödande att jag för länge sen gett upp. Vill de sova bort dagen får de väl göra det hur irriterande tråkigt det än känns. Jag har varit ung själv (jo faktiskt!) och tyckte att det var det allra bästa med alla lov, att kunna nattuggla och sova länge. Så jag försöker vara en förstående mor.

Bilderna som var försvunna gick att rädda. Jag blev glad, fast de var rätt skruttiga. Men hellre skruttiga bilder än inga. Jag har inga kvalitetskrav på bilder i min blogg som ni säkert vet. Så här kommer en liten bildskörd av halvskruttig kvalitet. Någon kanske känner igen sig?

 

Fina fönster blir jag glad av. Det känns som att få hälsningar och små meddelanden. Jag ser. Och blir glad. Och när jag inte är i min egen hembygd fotar jag. Hemma törs jag inte. Jag måste ju tänka på barnen. Ingen vill väl ha en mamma som går och fotar folks fönster.

På vägen ner åkte jag och Molly tåg med Pommac. Tolv timmar med hund på tåg hade vi aldrig gjort förr men det gick hur bra som helst. Han är en mönsterhund på alla sätt och vis.Värre var det för de som tog med honom hem efter jul. Vid midnatt skulle sönerna hoppa på tåget med Pommac men resan började med nästan fyra timmars väntan på det försenade tåget från Uppsala. Halv fyra på natten fick de snabbt kasta sig på ett tåg som var proppfullt med folk som satt och sov på deras platser i en kupé med inte mindre än 11 hundar. Tåget stannade i en ynka minut så jag hann bara höra hur en otrevlig kvinna gastade ”här sitter ingen på rätt plats- ni kan ta de platser som är lediga, sluta tjafsa”  och så Pommac som förvirrat slet sig än hit än dit för att sniffa på sovande hundar som låg på golv och i famnar än här, än där. Sen fick jag lämna dem åt deras öde. Vad är det med folk som inte flyttar sig frivilligt när de tagit bokade platser? Okej att man sätter sig så länge det är ledigt men när de som bokat kommer kan man väl resa sig upp? Det är inte första gången vi råkat ut för sånt. Det kostar ju faktiskt extra att boka platser och på en tolvtimmarsresa (i bästa fall) vill man ju helst sitta med sitt sällskap. Nu fick sönerna sitta helt utspridda med främmande människor och med en orolig Pommac som inte visste vem han skulle vara hos istället för vid ett bord med alla tre bredvid sig som vi bokat. Jäkla platstjuvar! Nåväl. Hem kom de efter ytterligare förseningar. SJ ligger inte så högt i kurs hos familjens grabbar just nu.

Dottern och jag fortsatte till min syster där vi levde lyxliv med kunglig spis, sköna utflykter och ljuvligt sällskap för att inte tala om ynnesten att få vistas i världens vackraste hus.

Och så att få göra allt det där systerliga som man saknar hela tiden när vi inte träffas som att göra frisyrer på varann och komma ihåg knäppa saker och förstå precis vad den andra menar utan att förklara ett endaste dugg. Å vi bor alldeles för långt från varann!

 

11 445 Kommentarer   Permalänk