Loppis – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Kategori ‘ Loppis ’

Prickar, blommor och lyckträffar.

Som vanligt går helgerna snabbare än veckorna. Mutter mutter.

Hur fasiken kan det vara söndagkväll redan?

Det har varit en rolig helg. Fylld av skratt med finfina människor. Och sömnad. Och lite städning. Eller ganska mycket för att vara exakt. När en av sönerna begav sig iväg på match i morse passade jag på att ta på mig skyddsutrustning och ställa mig utanför hans rum och skrika I´m going in!

Jag kom ut två timmar senare och utbrast nöjt mission completed och jag var varken skadad eller förgiftad. Nu är det så att alla barn ska städa sina egna rum och alla mammor ska respektera andras toleransnivå inför stök och damm och smuts. Jo, så är det i teorin. Men så finns det stunder då mammor inte står ut och måste bryta mot alla överenskommelser. Då är det bra att veta att man har några timmar på sig då objektet has left the building.

Matchliraren blev inte ett dugg arg. Snarare log han lite knipslugt som om han vunnit någonting, och det var inte matchen…

Hm?

Bilder på rum före och efter finns ej då det inte ingår i några överenskommelser och jag inte vill bryta mot mer än en i taget. Däremot finns det bilder på mina sömnadsprojekt. Här kommer de. Två kuddar och två lampskärmar har det blivit. Inte illa pinkat för att vara en så kort och snabb helg.

Det blev en hel del blommor och prickar som ni ser. Knappast särskilt oväntat. Blommor och prickar, det är liksom det jag alltid alltid alltid alltid dras till…

Nya platsen i vardagsrummet, den med gammelsoffan och gammelbordet och gammelstolarna och gammelkristallkronan och gammelfotlampan, den platsen, numera kallad gammelplatsen, den har blivit ett riktigt dragplåster. En succé helt enkelt. En jädrans lyckträff!

4 367 Kommentarer   Permalänk

Proffsbelysning.

Snacka om att man har tur ibland. Vi har länge behövt bättre belysning i övre badrummet, det där som jag budgetrenoverade för några år sen. Ända sen dess har vi haft två loppisfyndade lampor som inte riktigt skött jobbet som bra belysning särskilt väl. När jag handlade mat idag ute på Coop så gick jag lite förstrött förbi badrumsavdelningen för att kika på badrumsbelysning och få lite inspiration. Och som om det var meningen så fanns där två lampor kvar av en superbra sort till halva priset. Två badrumslampor med vitt glas och i perfekt form. Precis såna som jag tänkt att jag vill ha på varsin sida om en spegel. Jag slog förstås till.

Som alla nya lampor man köper idag fick jag sitta och skruva dit sladd och kontakt själv och ovan som jag är tog det betydligt längre tid än jag hade trott. Men nu är det gjort och det blev så HIMLA bra. Värsta proffsbelysningen och nu har vi roat oss med att bära upp allt som har med smink och avsmink och linser och hår och krämer och sånt jox som belamrat badrummet nere. Nu är allt samlat på ett ställe och vi kommer att trivas perfekt med att göra oss i ordning däruppe i övre toan för där slipper man smutstvätten och högar med ren tvätt och damm och blöta golv efter duschare och slarviga handdulkar som ligger på golv och kläder som är för rena att tvättas men för smutsiga att hänga in i garderober så de hänger på undantag på badrumsdörren. Det är helt enkelt mycket lyxigare där uppe. Nu är nästa steg att fixa bättre förvaring för alla små flaskor och pryttlar och kammar och borstar och snoddar och klämmor och så vidare.Hm…ser ni att jag hade lite för bråttom och hängde lamporna på lite olika höjd…slarver där.

2 484 Kommentarer   Permalänk

Prickig ko.

Jaha!? Undrar faktiskt vad inspirationen har i kikaren. Först skulle jag måla vitt. Sen prickar. Hm. Vad härnäst?

Prickar har alltid gjort mig glad. Så jag blir jätteglad av en prickig älg. Precis så hade älgar sett ut om jag varit moder natur. Kanske tur att jag inte är det…de skulle ju varit alldeles för lätta byten om de sprang omkring såhär i skogen.Men oj vad roligt det hade varit!Nu inväntar jag fru/herr/tant/the inspiration för att se vadan det ska bli av detta…

4 378 Kommentarer   Permalänk

Loppis vs Fina Gatan

Den ena kostade 20 kr. Han som sålde den ville ge bort den för att den var så ”erbarmeligt ful” men jag envisades med att ge en tjuga och han tänkte väl att jag var knäpp men då visste han inte att en sån idag går att sälja för 1990 kr. Det här var några år sen. Den för 20 är vintage och den för närmare 2000 är retro.

Vintage betyder att det är gammalt på riktigt medan retro betyder att det är gjort för att se gammalt ut. Jag håller på loppis. Fast det är jättekul att det vi loppisnördar gillat länge plötsligt blir populärt för det är ju så fint!Mera tantskärmar åt folket!

2 674 Kommentarer   Permalänk

Bedagade skönheter.

Ibland lönar det sig att vänta. För säkert ett år sen köpte jag de här lamporna på loppis. De kostade typ inget alls för att det saknades någon prisma och sladdarna var ovanligt korta och ingen lysknapp fanns det heller. Ingen annan än jag ville ha dem. Sen har jag väntat på de rätta lampskärmarna. Och ungefär ett år senare dyker de upp. Precis rätt. Exakt det lamporna bad om. Gamla. Gulnade. Skira. Bedagade. Med volang och stjärnor. Med mjukt gult ljus. Perfekta helt enkelt.

De fick genast äran att lysa upp pianots tillvaro.

91 Kommentarer   Permalänk

Det är grejer det!

 

Hembakt tunnbröd på kornmjöl, bakat i en gammal bagarstuga och lika tunnt som papper. Det är grejer det.

Att kunna plocka in buketter från trädgården. Varje dag. Det är verkligen grejer det.

Två ljuslampetter i någon slags art deco (?) för 20 kr styck. Dä ä gräjjär det!Den ena hade en mysko ljushållare där varken vanliga nedtäljda ljus, lampettljus eller julgransljus passade. Allt hamnade kloss in mot väggen. Så då fick den en annan utmärkt uppgift. Tavelkritehållare. Det är också grejer det.

1 062 Kommentarer   Permalänk

Nöjd nöjd nöjd!

Jag har nästan utan att märka det under lång tid samlat på mig en udda liten samling. Jag vet inte ens vad jag ska kalla det, vet inte om det finns ett särkskilt namn för det här. Svarvad hylla kanske? Dess huvudsakliga funktion har jag inte heller blivit klar över. Jag vet att förr hade man gärna två såna över finsoffan i finsalongen med någon finsak på. Men vad skulle jag själv ha de till? Jag som inte ens gillar att ha prydnadsaker. Så dök idén bara upp. Jag möblerade om lite i köket när jag städade, som alltid när jag städar, fick förvaringsproblem som skulle lösas och så föddes idén. Alla mina kära kära teburkar som alla är fyllda med olika goda teer och dagligen lyfts och används. De skulle naturligtvis kunna stå på alla dessa hyllor jag samlat på mig! Sagt och gjort. Fort sprang jag ut i verkstan för att hämta hammare och spik och medan laxen sakta fräste bonkade jag upp småhyllor. Tjosan vad bra det blev!Å det blev så himla bra!!!Innan laxen var stekt hade jag fyllt dem med teburkar också. Så ivrig var jag att få se resultatet. Det funkade perfekt juh!Och så känns det så skönt att de kommit till så bra användning. Jag visste det hela tiden inom mig att det var något bra jag samlade på. Varje gång jag stött på en sån där stackars bortglömd svarvad liten hylla för en femma styck har jag ömt tagit den med mig hem och lagt i en hög som blivit allt större.

Nöjd är bara förnamnet på hur jag känner mig.

6 765 Kommentarer   Permalänk

I underlandet.

På samma sätt som en dekoration kan kännas för mycket, onödig, larvig så kan ett inlägg också kännas. OM MAN LÄGGER RIBBAN FÖR HÖGT. Jag har aldrig riktigt lagt ribban för min blogg, vilket ni som följer den säkert märkt. Inget är för smått för att nämnas och larvigheten och onödigheten är hög. Men jag tycker det är lite av poängen. Vill man läsa en blogg där livet rullar på i turbofart och de häftiga upplevelserna staplas på varandra, ja då läser man inte den här bloggen med särskilt mycket nöje. Ibland glömmer jag det. Då skummar jag igenom min egen blogg och rodnar lite av tomheten och onödigheten i den. Tänker att jag måste sluta bums. Att jag inte har något att förmedla. Men efter ett tag tänker jag om. Inser att mitt mål inte är att förmedla så mycket mer än att se det stora i det lilla. Livet, alltså mitt, går lite ut på att finna glädje i alla stunder. Stora som små. Att SE ljusglimtarna. Att leva smått och ändå vara lycklig. Eller att ta till mig att det verkligen inte är en motsättning utan kanske en förutsättning. För mig. Jag är en liten vardagsprinsessa som trivs allra bäst i min egen lilla vardag. Det lilla livet passar mig ypperligt. Bra så.

Så därför kan mina blogginlägg präglas av en hel del vardag. En hel del fjuttigheter. En hel del av sånt som kanske många inte ens anser  vara värt att nämnas. Men i min värld är det guldkorn. Vardagsguldkorn.

Som att min make fastnade med tån i en glaslampa från Ikea så att det sa klirr och krasch och halva lampan låg krossad på golvet medan den andra höll och till och med glödlampan klarade smällen. Och hur den plötsligt faktiskt blev ännu finare i sin trasighet.Iallafall i min värld där skruttighet sätts på piedestal och trasigt blir personligt. Jag har liksom helt andra referensramar än normalt. Inför skolstarten nästa vecka kände jag att sommarlovsstöket måste få ett slut och så städade jag hallen. Ehm. Jag tyckte att den blev ett under av ordning och perfektion och väldigt (hahaha) stilren. Men genast insåg jag att det är mest om man jämför med hur den såg ut innan. Med mina ögon och mina referenser kan den få den beskrivningen. För den som verkligen har en stilren och ordnad hall framstår väl vår som rena bombnedslaget och kaoset. Men det spelar ju ingen roll. I mitt underland är det nystädat och fantastiskt tjusigt! Skor skor överallt. Men det är nyrensat. Alla som står framme används. Det är badtofflor och trädgårdsskor och joggingskor och gå på stan bland folkskor. Till sex personer. Typ 6×3 alltså 18 par skor. Plastpåsberget som syns i spegeln är sopsorterat som är på väg till återvinningen men vi har så glada och spralliga skator här så det går inte att sätta ut på bron förrän vi verkligen ska iväg med det.

Proppskåpet är så fint. Det är alltså bakom den rosa luckan med grön knopp. Det fanns när vi flyttade in men fick bara lite favoritfärg på sig liksom stockarna som var laserade i någon mörk guldbrun färg som slukade allt ljus.

Dörren har hängande handtag. Det är en defekt som blivit ett signum. Vår dörr är inte vår dörr utan hängande handtaget. Liksom.

Vi har fått en ny tennisplan i byn och vi har cyklat dit massor i sommar. Det är sååå kul. Pommac är bollkalle och han lämnar lydigt ifrån sig bollen och får massor med motion då han försöker sno den mitt i spelet hela tiden. En tennisvariant som sommarOS missade totalt. Skohyllorna med snirklar är från Indiska.

Och det var dagens rapport från landet FJUTT och SKRUTT. Underlandet där inget särksilt händer men där allt som händer ändå får bli stort och viktigt.

4 434 Kommentarer   Permalänk

Det operfekta trivs bäst hos mig.

Jag är omåttligt förtjust i saker med skavanker. Jag vet inte var det kommer ifrån. Det har alltid varit så. När jag var barn ville jag oftast ha den trasigaste kakan på kakfatet. Jag gick till och med så långt att jag ville köpa den defekta leksaken istället för den hela. Jag har ALLTID valt det med skavanker framför det felfria. Ja, jag tror banne mig jag föll mest för min mans alla skavanker, men det får ni inte skvallra för honom!

Det är nog därför jag gillar begagnat så mycket. En ny sak är ofta så himla perfekt. Fast letar man ordentligt kan man hitta misslyckade exemplar där också. Det felfria blir ointressant. Jag lessnar. När en sak får en skavank blir den mig extra kär. Jag slänger inte något. Jag lappar och lagar.

Särskilt bedårad blir jag av leksaker som inte är perfekta. Det här ögat är väl en fröjd! Den som målade ville nog hem fort en fredag eftermiddag. Eller så var det måndag morgon och första elefanten som skulle målas innan handen fått in den rätta schwungen med penseln. Jag vet inte varför en del elefanter får röda ögon? Något som går bland elefanter? Här iddes man inte byta färg på penseln när man skulle måla näsborrarna. Men jag faller förstås för det smått groteska ansiktet. För att inte tala om BANANEN.

Barnens alla alster är PERFEKTA i all sin operfektion. Det kan aldrig bli så bra som när de skapat!

Bröllopsparet som stod på vår tårta för sisådär snart exakt 20 år sen är inte så perfekta heller. Precis som sina levande förebilder.Den gamla prydnadssaken har fått glitter på hakan och jag älskar att det sitter där som ett grönt stubb.De tre vännerna är alla ratade leksaker som jag förälskat tagit hand om. Titta bara på den här magen. Kan det bli mer ljuvligt?Jag känner liksom igen mig.Prima ballerinan i sprödaste porslin och mindre än en tändsticksask har förstås brytit några synålssmala fingrar. Perfekt!Och älgen. Hon är bara så plastig och skön. Man ser skarvarna på magen. Ingen perfektion så långt ögat når, men ack charmen!!!

Lille rådjur blå låg i soporna. Stackars liten! Stackars lilla vän. Vid glasåtervinningen alldeles bredvid skylten Inget porslin! låg liten blå figur och darrade. Smutsig, rädd och liten. Och då kom jag. Precis i rätt tid. Räddad och tvättad bor Blå nu hos oss och ska snart få bentransplantation. På nåt sätt.

1 320 Kommentarer   Permalänk

Blixtinlägg.

Här kommer ett blixtinlägg mellan inredningsjobb, matlagning och kvällspass på skejthallen. Jag har mat i ugnen och fick några minnuter över. Inte tillräckligt för att fota några färdiga lapptäcken men väl för att snabbt visa min 99:e väska. Den är en hybrid mellan loppisfynd och egen skapelse. Och till min stora glädje bärs den (stolt?) av min 15-åring. Fatta vilken ÄRA. En kräsen tonåring är inte alltid så lätt att tillfredsställa!Jag snavade över några såna här oanvända axelväskor på Kronan (vår återvinningsmarknad) och köpte dem med tanke på att persiljifiera dem. De har ett i mitt tycke tråkigt tryck av en dyster fjällmålning på locket,  men har annars fin form och en massa smarta fack.

På den här har jag sytt på urklipp ur tidningar valda av 15-åringen och över alltihopa en plastficka. Det håller så länge det håller.

3 309 Kommentarer   Permalänk