Jag lever med en man, fyra barn, en hund, två undulater och trehundrafyrtiosju dammråttor i ett gammalt hus inrett med loppisfynd, massor av färger, för många lampor och än så länge för lite mönstrade tapeter.
Jag kan aldrig motstå böcker och tapeter och möblerar om nästan varje gång jag städar. Jag driver eget företag som inredningskonsult och hantverkare och bor långt upp i norr i den finfina kuststaden Luleå. Min hjärna bubblar ständigt över av idéer som jag inte alltid hinner förverkliga. Vill lära mig virka, dreja och svetsa och drömmer i hemlighet om att jobba som scenograf.
Och hur blev marängerna?
Jo tack. Perfekta.
Om man inte presenterar dem som maränger.
Och om man bortser från att när man ätit en sitter det en stenhård sockerskorpa utanpå tänderna i några timmar efteråt. 
Och ifall man bortser från att hälften stannade på plåten.
Men jo. De blev…eh…perfekta på sånt där persiljianskt vis.
Den översta bilden dök upp när jag googlade perfekta maränger.
Den här soppan passar extra bra så här precis innan lönen dimper ner på mångas konton. Den kostar väldigt lite men är himmelskt god. Alla i familjen gillar den.Och då menar jag inte att de accepterar den utan de GILLAR den verkligen. De tar mer än en gång ända tills den djupa grytan är alldeles tom.
Jag ska nu försöka mig på att producera ett recept för den som skulle vilja provlaga denna smaskiga tomatsoppa. De som känner mig vet att det här med recept inte är min starka sida. Jag lagar mat på gehör. Det blir lite som det blir och jag har ingen större koll på hur mycket jag tar av allt. Jag gör den inte på samma sätt varje gång eftersom det är ett hittepårecept men jag minns nästan hur jag gjorde den just idag.
Ingredienser: 4 gula lökar, 4 soltorkade tomater, 2 pkt passerade tomater, 2 grönsaksbuljongtärningar, 4 torkade shiitakesvampar, lite fisksås, oregano, basilika, chilipulver, ingefära, en nypa farinsocker och så några dl mjölk.
Gör så här:
Skär löken och de soltorkade tomaterna och börja med att fräsa löken i lite olivolja.
Smula ner de fyra torkade svamparna och de soltorkade tomaterna.
När allt fräst en stund häller du på de passerade tomaterna.
Det går lika bra med krossade eller hela tomater. Låt puttra en stund så att alla smaker hinner utvecklas. Smula under tiden ner buljongtärningarna, kryddorna och när det puttrat fem, tio minuter späder du soppan med mjölk. (Eller om du hellre vill lyxa till det med någon form av grädde av olika fetthalt, beroende på hur mycket lyx du unnar dig en sketen tisdag.)
När allt puttrat klart kör jag med mixern så att den blir slät och all svamp och lök blandas ordentligt. (Annars har vi någon som sitter och fiskar svamp och lök istället för att ösa soppa.)
Sist smakar du av med fisksås (några skak ur flaskan-det kanske blir en matsked), och så lite farinsocker.
Idag serverades den med en surdegsknapp på kanten.
Hur många kronor kan denna soppa kosta per portion? Fem kanske? Jag köpte en säck lök för fem kronor förra veckan. En hel säck! Så vi har ätit bakad lök, löksoppa och annat lökigt hela förra veckan.
Prova denna soppa! Jag LOVAR att du kommer att tycka om den. Helst hade jag bjudit hem dig på den men eftersom vi mumsat i oss allt redan får det bli en annan gång.
Efter denna soppmiddag fick jag ork att baka maränger som Molly tjatat om i veckor. Jag gjorde en alldeles för stor smet av 9 äggvitor. 
I det blandade jag 2,5 dl socker och så röd karamellfärg.
Den rörde jag inte ut helt och hållet eftersom jag tyckte det blev fint med lite polkagrisrandig effekt.
Sen klickade jag ut marängerna för hand eftersom jag vill att de ska se hemmagjorda ut. Men…jag måste ha gjort nåt fel eftersom de fortfarande är i ugnen och inte har stelnat efter två timmar…
Att det blev dubbla plåtar var en miss men hellre än att de stod framme i köket och bara sjönk ihop lät jag dem följa med in i ugnen. Kanske funkar det kanske inte.
Jag vet inte i skrivande stund om de blir några fina fluffiga maränger eller inte. De har inte sjunkit ihop men inte heller torkat…
När man använder nio äggvitor blir det som ni förstår nio äggulor kvar. Eftersom jag har svårt att slänga mat (läs är en snål fan) googlade jag recept som innehöll äggulor och hittade en hollandaisesås som innehöll tre äggulor. Äsch tänkte jag och slängde i nio och så tog jag bara lite mer smör än receptet angav och så kokade jag hollandaisesås som blev riktigt god och äggig. Särskilt stolt blev jag då den blev alldeles len och vacker och det stod att det var ytterst kritiskt att få den just slät och vacker då den lätt skar sig. Så jag kände mig lite sådär kockproffsig. 
Vad jag ska ha hollandaisesåsen till? Ja inte vet jag. Men nu står den blank och vacker i kylskåpen och måste ätas upp inom två dagar så det får väl bli fisk imorgon då. Med blank och vacker hollandaise till då förstås.
Nu under höstlovet har jag låtit ungarna ansvara för varsin matdag. Det är bra träning och mest av allt ett perfekt sätt att få sätta sig till ett dukat bord flera dagar på raken. Maträtten bestämmer kocken för dagen. Idag fanns det hela två rätter att välja på. Spagetti och stekt korv eller spagetti och ostekt korv. 
Jag valde stekt. Det är ju lika bra att lyxa till det när nu andra kockar. 
Min mat fick dessutom lite extra piff. 
Med lite sambal oelek lucullus blir det alltid lite extra festligt.
Här kan man läsa en liten välkomstintervju med mig.
Åh, det är så härligt med nystarter! Det bara bubblar i mig. Det är som att möblera om. Det ger massor av ny och fräsch energi!
I vår lilla fjuttby finns det visserligen en mellanstadieskola och ett dagis, men inget annat. Inte ens en liten kiosk. Men däremot har det nyligt öppnat ett alldeles utmärkt fint stenugnsbageri! Två dagar i veckan, onsdagar och fredagar doftar det himmelskt från den lilla byggnaden och då knallar jag dit och köper levainbaguetter, sockerkringlor, fruktbröd och allehanda sorters surdegsbröd. Det är en stor lyx.
Dagens middag var nog det godaste på mycket länge. Jag bakade rotsaker i ugnen på låg värme under lång tid, typ 150 grader och 2 timmar. Morötterna och palsternackorna blev alldeles ljuvligt söta och potatisen som jag behöll skalet på blev härligt sega. Jag stänkte lite olivolja på och smulade flingsalt ovanpå innan jag satte in det i ugnen. Till detta åt vi tsatsiki. Jag hade lök, potatis, morötter, palsternacka och rödbetor.
MUMS!!!
Efter maten gjorde ene sonen chokladbollar fast med cornflakes eftersom vi hade slut havregryn. Dubbelmums!
Medan maten lagades fanns det massor av tid till roliga saker. Som att hoppa studsmatta i det kanonfina sommarvädret.
Eller sy en massa kuddar.
Jorå, den här söndagen var en bra söndag. Tiden var inte lika stressad utan rann lite långsammare. Vi har hunnit mycket idag. Det känns fint!
Fullproppad med huvudvärkstabletter satte jag mig i båten med familjen och åkte till Sundom där mina föräldrar har stuga. Det blev nog årets sista långtur med båten. Vi passade på eftersom det var supervarmt och skönt ute. Sommaren kom tillbaka om så bara för en dag. I Sundom där de har det mest fantastiska grönsaksland försågs vi bland annat med färska rotfrukter och purjolök och det avgjorde menyn för dagen.
Åh, jag längtar tills jag har orken och tiden att odla i den omfattning som de gör. De odlar morötter, palsternackor, rödbetor, lök, purjolök, dill, sallad, persilja, potatis, olika bönor, vinbär både röda och svarta, krusbär, jordgubbar och säkert en massa annat som jag glömt. De har alla kryddväxter som går att ha och så plockar de hinkvis med lingon och en del blåbär. De klarar sig sen hela vintern på sina depåer. Tänk vilken enorm känsla att plocka egenodlat ur frysen en hel vinter. Det är livskvalitet det.
Jag har marken och förutsättningarna att odla men inte tiden. Det skulle bara bli försummat och jag skulle bara känna stress inför att skörda. Så ser livet ut just nu. Men sen, då jag inte har så mycket annat då ska jag odla precis så där.
Det är nog välrdens bästa känsla att plocka upp friska palsternackor och morötter ur landet. När vi kom hem blev det grönsakssoppa till middag. Jag bara borstade av all jord och slängde i allt i en järngryta där det fick fräsa en stund och så slog jag på vatten och salt och peppar och lät det koka tills allt mjuknat. Då mixade jag härligheten och fick en lite tjockare soppa.
Jag kryddade med timjan ur min egen blygsamma odling.
Mycket blast och sånt blev det kvar. Jag undrar jag om inte palsternacksbladen skulle funka som den godaste sallad. De doftar palsternacka och är stora och fina.
Nu har jag tyvärr fortfarande ont i knoppen.
Irriterande! Jag som hade andra planer för denna kväll. Det enda jag orkar just nu är nog att lägga mig i soffan och titta på Mad Men. Jag har sent omsider blivit helt biten. Jag är nu inne på säsong tre och njuter hejdlöst av att ha hela säsong fyra kvar. Jag hoppas verkligen att det är planerat fler säsonger! Jag vill följa dessa Manhattanmänniskor hur länge som helst!!!
Jag skulle blogga om mat idag hade jag bestämt, men frilirare som jag är hatar jag när någon ska bestämma över mig. (Javisst ja, det var jag själv.) Nåja nu har jag bestämt detta schema och då ska jag lyda så det så!
Så LYD nu kvinna!
Sen får jag naturligtvis skriva hur många inlägg jag vill före och efter och mellan dessa schemalagda så om frihetskänslan blir för stor kan jag alltid sväva ut ändå.
(Såja de raderna gjorde att jag känner mig friare och inte så styrd längre.)
Matlördag alltså. Men vad fan klockan är ju bara strax efter 9 och vi har inte ätit mat ännu. Hur tänkte du nu?
Ha! Man kan väl variera ämnet. Huvudsaken det är ätbart väl?
(Ber om ursäkt för dessa smått schizofrena diskussioner som pågår här.)
Nu kanske ni undrar varför jag har en bild på vår öppna spis när temat är matlördag. Jo, men det är helt logiskt. Det är nämligen så att sen jag målade detta schabrak till spis har jag börjat gilla den mer. Nu är teglet alldeles vitt och helheten blev smäckrare och mindre schabrakig. Planerna att rappa den slät har jag tillfälligt lagt på is. Det får inte bli för perfekt. Mitt största renoveringsmantra är just detta. Det får inte bli för bra! Det måste vara något som skaver och kliar lite för att det ska kännas sådär härligt som jag vill ha det. (Alltså ursäkta men hur knäppt är inte det?)
Nå, vad har nu detta med mat att göra?
Jo! Ser ni inte hur otroligt lik grädde spisen har blivit. Hårdvispad grädde. Jag tycker att hela spisen ser ut att vara klädd i vispgrädde!
Se så likt!
Ni ser väl?
Plötsligt blir jag gladare av att se spisen. Jag får nog lägga några marsipanrosor på den så är illusionen ett faktum.
(Och ja, jag har lite ont i huvudet denna lördagmorgon och har precis tagit en migränmedicin och det kanske är därför jag verkar lite ja…det rätta ordet är kanske…konstig. Men jag tyckte redan innan detta piller att spisen var en stor fluffig gräddtårta så det är bara att jag vågar dela med mig av detta knäppa som är påverkat av pillret.
Så nu vet ni det. Det kan vara nåt positivt att ha migrän också.
