Fy så elak jag var mot vår utmärkta akademiledamot. Jag tycker hon är fin och härlig och sann och sen att hon har likadant hår som mig när jag använder schampoo kan ju inte hon rå för. Hon kanske trivs med sin kalufs. Så förlåt Kristina. Det var inte snällt.

Hår är ju en värdslig sak!

Annat är det med piedestaler. Det är rejäla jordnära grejor det. Vem har sagt att en piedestal bara är för blommor? Ja, enligt uppslagsverket är det ju något man ställer under statyer till exempel så det där med blommor och piedestaler är väl ett lite nyare påfund. Nu har jag kläckt en ny revolutionerande användning för piedestaler.

Skynda att härmas. Det är så fiffigt. Bästa bokförvaringen juh! (Säger hon med för många böcker.) Jag har även böcker på spiselkransen, (kul ord), i fönstret, ovanpå skåp och byråer och i staplar på golvet. Samt lite varstans. Plus i bokhyllor förstås. Jag gillar böcker. Mycket.

Jag har faktiskt försökt rensa ut nu, eftersom jag inte vill proppa vardagsrummet som förr men istället för att rensa märker jag att jag pytsar ut böckerna överallt i huset. Lite utspritt sådär så att jag ska tro att jag rensat…

Hm. Det är ju en slags sjuka det där. Bibliofili eller nåt kallas det nog.

Men jag ska försöka rensa bort lite. Det ska jag. Jag får väl göra en mellanförvaring i någon flyttkartong för att se om jag ångrar mig.

En bokhylla som stått lite varstans har fått flytta in i vardagsrummet. Den hade finaste röda skåpluckor när jag köpte den och det var faktiskt de där röda fina luckorna jag föll för. Men nu tyckte jag inte att de passade in längre som rödingar så nu fick de tapeter som går ton i ton med väggen. Jag tycker det blev väldans bra!

Före med röda luckor.

Efter med tapetluckor i ljuvliga lila, blå och gröna nyanser.

Blompiedestal eller bokhylla. Eller kanske något helt annat!

Här ryms alla kokböcker perfekt!

Är jag inte lite fiffig säg?

Hjääälp! Hårakuten! Ta hand om mig.

Mitt hår ser förjävligt ut helt plötsligt.

Jag har kört nopoometoden i över ett år nu och varit  nöjd tills det plötsligt blev värsta bakslaget i helgen. Helt plötsligt gick håret inte att få rent!!! Trots att jag tvättade det precis som vanligt med bikarbonat och lite honung. Efter duschen var det som en stor fet tovig massa som var omöjligt att kamma. Jag lät det torka och kammade det sen så gott det gick och fick största chocken. Den vita kammen (jag har en sån där gles kam för lockiga kalufser) blev alldeles brunsvart av smuts. Det var som tjära som fastnat på kammen. Det luktade ingenting men var fett och krävdes massvis med såpa för att få bort från kammen.

Jag blev så äcklad av att jag hade så mycket smuts i håret att jag var tvungen att skynda mig in i duschen och schamponera med vanligt schampoo som jag ju undvikit i ett helt år.

Och då var jag tillbaka till den känslan jag alltid haft innan jag började med nopoometoden (no schampoo eller no poo (som i skit)i håret.

Det blir torrt, flygigt och liksom JÄSER! Det blir stort och tjockt och jag hatar det.

Jag ser ut som Kristina Lugn!!!

Jag som varit helt nöjd med mitt hår det senaste året. Det har inte gett någon torr känsla, inte varit flygigt och absolut inte sett ut som en överjäst bulldeg.Och så har det känts rent och aldrig kliat eller nåt. Helt perfekt alltså. Tills nu då.

What the fuck happened?

Måste jag sluta med nopooandet nu eller var det nåt annat som hände?

Jag måste googla och se om någon annan råkat ut för detta plötsliga smutsinferno.

Fy tusingen.

Håret är grejen juh! Allt hänger på håret. Ser det taskigt ut känns allt fel. Jag MÅSTE hitta tillbaka till ett sätt som funkar!

För så här vill jag inte ha det!

Dessutom är fanskapet (skalpen) full med gråa strån som spretar åt sina håll.

Någon som har en mössa till övers, ni vet en sån där badhairdaymössa. Fast jag kanske måste skaffa en permanent badhairalldaysmössa…!!!