Jag tvättade håret, tog på mig mina finaste kläder, pudrade näsan, tryckte in linser i ögonen och fluffade och puffade tills jag kände mig finare än fin. Sen begav jag mig till grannstaden för att gå på OPERA. 
Med mig hade jag yngsta barnet som faktiskt var riktigt ivrig. (Dock ej lika ivrig som sin moder.)
Jag hade köpt biljetterna via nätet och vi hamnade absolut längst fram alldeles framför orkesterdiket.
Innan musikerna anlände förstod vi inte riktigt HUR nära vi hamnade.
Vi satt så nära så när de inte spelade tittade de på oss. Vi var de enda som satt på rad ett och vi satt verkligen mitt framför dem. Först var det lite pinsamt. Jag visste inte riktigt vart jag skulle titta men när dirigenten anlände och de började spela och operan körde igång då sveptes jag med i handlingen och den magiska stämningen som byggdes upp framför oss och jag glömde bort att vara blyg.
Det var fantastiskt! La Bohéme är romantisk, tragisk och strålande vacker. Scenografin var den allra allra enklaste. Svart golv och svarta väggar och de enda lösa föremålen var några svarta stolar. Ändå såg man det kyffiga rummet de hyrde, man såg värdshuset och allt framträdde mitt framför en utan en enda pinal. Tack vare en digital textremsa ovanför scenen kunde vi förstå alla repliker som smäktande sjöngs fram.
Det var lite pinsamt att fota det hela då vi satt så himla nära. Det var som att vi också satt på en scen, de såg oss och hade ofta ögonkontakt med oss då de sjöng. En både märklig och härlig känsla.
I slutet, då alla sångare hade gått ut efter alla applåder och blombukettsutdelning, kom han som syns till vänster i bilden ovan, han i långrock, tillbaka ut på scenen och så sprang han rakt fram mot mig och kastade sin rosa ros…till mig! Jag blev glad och blyg och säkert alldeles röd om kinderna. Gudars skymning, jag tror jag blev totalt operafrälst! Ett sånt operamanér!

Jag lever med en man, fyra barn, en hund, två undulater och trehundrafyrtiosju dammråttor i ett gammalt hus inrett med loppisfynd, massor av färger, för många lampor och än så länge för lite mönstrade tapeter.
Jag kan aldrig motstå böcker och tapeter och möblerar om nästan varje gång jag städar. Jag driver eget företag som inredningskonsult och hantverkare och bor långt upp i norr i den finfina kuststaden Luleå. Min hjärna bubblar ständigt över av idéer som jag inte alltid hinner förverkliga. Vill lära mig virka, dreja och svetsa och drömmer i hemlighet om att jobba som scenograf.









































































