Persiljas Hus

Kategori ‘ Sånt som är fint ’

Om när jag fick en rosa ros av en operasångare.

Jag tvättade håret, tog på mig mina finaste kläder, pudrade näsan, tryckte in linser i ögonen och fluffade och puffade tills jag kände mig finare än fin. Sen begav jag mig till grannstaden för att gå på OPERA.

Med mig hade jag yngsta barnet som faktiskt var riktigt ivrig. (Dock ej lika ivrig som sin moder.)

Jag hade köpt biljetterna via nätet och vi hamnade absolut längst fram alldeles framför orkesterdiket. Innan musikerna anlände förstod vi inte riktigt HUR nära vi hamnade.Vi satt så nära så när de inte spelade tittade de på oss. Vi var de enda som satt på rad ett och vi satt verkligen mitt framför dem. Först var det lite pinsamt. Jag visste inte riktigt vart jag skulle titta men när dirigenten anlände och de började spela och operan körde igång då sveptes jag med i handlingen och den magiska stämningen som byggdes upp framför oss och jag glömde bort att vara blyg.

Det var fantastiskt! La Bohéme är romantisk, tragisk och strålande vacker. Scenografin var den allra allra enklaste. Svart golv och svarta väggar och de enda lösa föremålen var några svarta stolar. Ändå såg man det kyffiga rummet de hyrde, man såg värdshuset och allt framträdde mitt framför en utan en enda pinal. Tack vare en digital textremsa ovanför scenen kunde vi förstå alla repliker som smäktande sjöngs fram. Det var lite pinsamt att fota det hela då vi satt så himla nära. Det var som att vi också satt på en scen, de såg oss och hade ofta ögonkontakt med oss då de sjöng. En både märklig och härlig känsla.

I slutet, då alla sångare hade gått ut efter alla applåder och blombukettsutdelning, kom han som syns till vänster i bilden ovan, han i långrock, tillbaka ut på scenen och så sprang han rakt fram mot mig och kastade sin rosa ros…till mig!  Jag blev glad och blyg och säkert alldeles röd om kinderna. Gudars skymning, jag tror jag blev totalt operafrälst! Ett sånt operamanér!

7 986 Kommentarer   Permalänk

Sånt som får mitt hjärta att klappa hårt hårt!

 

Det finns saker som får mitt hjärta att slå extra hårt. Det riktigt känns där inne i bröstet hur hjärtat slår med en annan styrka. Det bränner lite och bultar och andningen blir tyngre och allt känns extra starkt, dofter, ljud och synintryck. Det är som att hjärtslagen öppnar upp och skärper sinnena. Fina historier får hjärtat att slå sådär härligt hårt. Som historien i filmen vi såg idag, Eskil och Trinidad. En alldeles underbar historia. Med supermysiga skådisarna Ann Petrén och Torkel Pettersson som är såna som aldrig spelar över men ändå har sån stark närvaro och dragningskraft. Jag gillar båda mycket.

Och barnskådisarna var HUR bra som helst. En av dem går på skolan här i byn. Duktiga Saga Midfjäll klarade jobbet med bravur.

Annat som får mitt hjärta att bli sådär stort och bultande att det spränger i bröstet är tapeter. Det är en passion som nog aldrig lämnar mig och jag MÅSTE fylla vårt hus med fler vackra tapeter. Det går knappt att leva utan att ha så här vackra väggar!

Alla de här är så fina så jag dör lite. Den sista med flygfisk och ful fisk och sjöhäst. Åååååååååå!!!!!!!!

 

7 737 Kommentarer   Permalänk

Min utsända på Formex.

Formexmässan pågår just nu och vem annan än min syster (läs smakklon) kan jag be fota det som är fint och veta att jag kommer att gilla bilderna. Här är några smakprov. Finfina VILLHAlampor. (Ja just det; prickar…)

Härliga nyanser på julstjärnorna.Och nytt sätt att använda pärlplatteteknik…

7 299 Kommentarer   Permalänk

Loppis vs Fina Gatan

Den ena kostade 20 kr. Han som sålde den ville ge bort den för att den var så ”erbarmeligt ful” men jag envisades med att ge en tjuga och han tänkte väl att jag var knäpp men då visste han inte att en sån idag går att sälja för 1990 kr. Det här var några år sen. Den för 20 är vintage och den för närmare 2000 är retro.

Vintage betyder att det är gammalt på riktigt medan retro betyder att det är gjort för att se gammalt ut. Jag håller på loppis. Fast det är jättekul att det vi loppisnördar gillat länge plötsligt blir populärt för det är ju så fint!Mera tantskärmar åt folket!

4 983 Kommentarer   Permalänk

Kandelaberbad och betongstationer.

Hej svejs i vardagen! Här har barnen sin sista skollovsdag så vardagen är inte riktigt tillbaka men det känns ändå sådär lite vardagspirrigt i kroppen. Vardagar är bäst! Idag kickar jag igång med lite inspiration från pinterest. Sånt som gör mig mild och god och glad och inspirerad och bubblig och alldeles lycklig. Hoppas ni också njuter av denna fägring!

Alla bilder är från pinterest och upphovskvinnan är alltså inte jag. Å det bara vimlar av vackra saker i världen! Vackra hem, vackra bilder, vackra tyger, vackra möbler, vackra färger. Överallt där ögat fastnar finns det något vackert. Fast inte på Södertälje pendeltågsstation. Jag tänkte på det när vi stod där en tidig morgon för någon vecka sen och skulle resa in till Stockholms central för att ta Arlanda express för att flyga hem. Kalt, sterilt och betongtrist. Nog är det synd och skam att man inte inser värdet av att försköna världen. Nog skulle väl humöret bli lite bättre om man möttes av såna här tunnelbanemiljöer istället…? Livet är för kort att vara utan badkar och vackra miljöer brukar jag utbrista ibland. Jag bara MÅSTE ha ett badkar snart. Och vad har det med tunnelbanemiljöer att göra? Ja, det hör ihop. På nåt sätt. Att bada badkar med tända ljus är liksom den ultimata kontrasten till en kall och ful betongstation. Ungefär nåt sånt.

2 042 Kommentarer   Permalänk

Turknutta.

Någon har tur. Att ha en syster som illustrerar de finaste bilder och som råkat trycka upp alldeles för många bilder till en utställning.

Det är bara ett dilemma. För få väggar.

5 002 Kommentarer   Permalänk

Lampfynd och mobillycka.

När jag var hos min syster besökte vi en antikaffär i deras lilla stad som var så trång och knökfull att det var svårt att gå in där. Överallt fanns det saker staplade på varann. Och vilka saker sen!!! Lampor, porslin, gamla skåp, kuriosa och loppisfynd samsades tätt, tätt i flera lager så att rummen inte längre var rum utan gångar som var så smala att man inte kunde mötas två utan en fick backa ut ur affären för att nästa skulle kunna passera. Det var en sån där affär som fick mitt hjärta att klappa hårt av alla fantastiska saker. Priserna dämpade dock hjärtklappningen för det mesta var ganska dyrt och gubben som ägde stället ville helst inte skiljas från sina kära ting  och kanske var priserna höga därför men också kanske för att det var fina värdefulla antikviteter. Men loppisprylarna sålde han gladeligen . Jag hittade en alldeles bedårande lampskärm som jag faktiskt fick köpa utan att bli ruinerad och en tavla med fåglar och så ett gammalt fat som var alldeles bedårande. Fin som snus eller hur!Pallen som skymtar under är en julklapp. Dottern har gjort den i slöjden. Också fin som snus och perfekt som blompall i fönstret.

Varje år brukar affärerna sälja ut sitt julpynt för halva priset efter jul. Då kan man passa på att köpa ljusslingor och sånt som är kul att använda hela året. Vi har inte precis dåligt med julpynt, snarare motsatsen, alldeles för mycket egentligen och med tanke på att jag inte alls är sådär himla förtjust i julpynt, iallafall inte för mycket, kan man ju undra hur jag tänkte när jag kom hemsläpande med en stor och skrymmande julstjärna på fot. Visst, den var rackarns tjusig, men ändå! Nåväl, nu bor den här och det får väl bli en sån där klenod som jag blir glad över att ta fram varje jul för den är ju så himla maffig och gladprickig.

Och faktiskt ganska smart också. Det där med att knyta ihop pappersstjärnor utan att få en ful glipa är nog bland det svåraste jag gör men här har någon produktutvecklat. Kolla bara vad fiffigt med små starka magneter som håller ihop glipan perfekt!Mitt bästa julpynt är annars julpumlor. Fick jag bestämma skulle vi bara ha pumlor i granen. Men det får jag inte så vi har allt möjligt i granen. Pumlor, stjärnor av ärtor och tandpetare, garntomtar, små halmhästar, silkespappersstjärnor, glitter, flaggspel, änglar, tovade ullhjärtan, virkade hjärtan och en massa annat. Det är fint det också. Men pumlor är finast.Tänk bara ordet Pumla. Det hörs ju att det är något märkvärdigt och fint.Jag har fått en mobil av min kompis. Hon hade fått en ny med något abbonemang och eftersom hon redan hade en Iphone fick jag ta denna Samsung. Den duger utmärkt till mig och eftersom jag aldrig haft en mobilkamera förrän nu tycker jag den är helt otroligt bra. Jämfört med ingen mobilkamera alls alltså. Jämfört med en iphonekamera är det väl säkert ingenting. Tack vare denna mobilkamera kan jag nu fota lite mer oplanerat och spontant och har redan lyckats fånga älgar på bild. Vem vet vad jag stöter på nästa gång! Sen gillar jag att jag kan välja små ramar och olika ljus i bilderna. Det känns väldans spännande för mig som bara haft en skruttig gammal Ericsson 530i. Den favoriten tappade jag bort och den är fortfarande högst saknad. Fast jag börjar sakta vänja mig vid min nya Samsung.

6 319 Kommentarer   Permalänk

Luciamolly och jul i vårt hus.

På Mollys skola lottar man fram vem som får äran att bära den vackra ljuskronan. Gissa vem som vann? Japp. Molly Moon. Tänk att hon fick turen att få känna sig speciell och utvald, för det ÄR ju Lucian med sin ljuskrona som en gloria runt huvudet man inte kan sluta titta på.

Åååå vad Lucia är en vacker högtid!!! Och alla sjöng så fint så fint.

Dagen till ära hade vi tagit in och klätt julgranen och så bjöd vi på saffransbullar och pepparkakor efteråt. Ta in granen brukar vi oftast inte göra förrän dan innan julafton men vi firar jul hos min bror i år så då tyckte vi att det var lika bra att passa på att tjuvstarta julfirandet. Så för att i början av veckan ha varit lite av en julvägrare är jag nu mer ALL IN. Här svänger det som attan! Kolla in hur vi har det juligt värre! Och vet ni vad. Det där förbenade skräckinjagande pepparkakshuset som jag tjatat om i flera dagar, det var nog inte alls dumt ändå, för det är uppätet in i minsta smula.

Nu kan vi förbättra minnet av det allt eftersom tiden går. Om några år säger vi kanske Kommer ni ihåg vilket fint pepparkakshus vi hade julen 2012!?

Granen har vi plockat på vår stugö. Fin i formen men lite mager om bena. Fast med kläder på syns det inte.

2 867 Kommentarer   Permalänk

Tjoflöjt på er!

Ikväll ska jag bara vara. Verkligen BARA vara.

Jag ska njuta en smula. Av det där livet. Som jag har. Tänk ändå. Vad jag har! Jag laddar batterier och bara är. Utan att rapportera. Känns lite skönt juh.
Tjoflöjt!

2 250 Kommentarer   Permalänk

Två veteraner och en rookie.

Äntligen unnade jag mig deras senaste kokbok. Mina matsgurus Emma Hamberg och Anette Rosvall är alltid mitt i prick på min matsmak och estetiska smak så jag VET utan att titta att jag gillar deras kokböcker. Och nästa. Och nästa och nästa. De kan pinna på och ge ut kokböcker hur länge som helst och jag kommer att fortsätta köpa dem om jag så måste bygga ut huset för att få plats med dem. Ja, ni fattar kanske redan att jag gillar dessa glada tjejer.

Deras kokböcker är lite mer än kokböcker. Först och främst är de kokböcker med smaskiga recept som alltid funkar perfekt med ny och rolig mat och gamla goda bortglömda klassiker i en härlig blandning. Dessutom har de det där lilla extra som skiljer dem från många andra kokböcker, nämligen bilderna som är helt magiska. Fotografen Jenny Grimsgård tar helt bedövande fina bilder. Jag vill att hon blir min privata hovfotograf så att jag får se mitt liv genom hennes kameralins. Å så vackert mitt liv skulle vara då! De har också tagit till ett skönt grepp där de helt sonika åkt hem till de mest fantastiska hem de kunnat hitta och fotat sina matbilder där. Matbilder som alltså är minst lika mycket inredningsbilder. Man får lika mycket inredningsbok som kokbok vilket gör det hela såååå mycket mer tilltalande. JAG blir iallafall förförd och tänker att om jag lagar den där kålrätten så kommer det att kännas lika fint som i det där magiska köket jag ser på bilden bakom kålgrytan. Och som om det inte räckte är receptbeskrivningarna så glada och spralliga att vilken trött matlagare som helst glömmer bort att vara trött och glåmig hur mycket grå november det än är.

En annan bok jag vill rekommendera idag är Mellan människor av Anna Eriksson Skarin. Jag fick ett mejl där hon undrade om hon kunde skicka boken till mig och om jag kunde skriva om den i min blogg. Jag svarade att jag aldrig gör reklam, men att hon gärna fick skicka boken ändå och att jag absolut skulle skriva om den ifall jag gillade den. Och det gjorde jag ju. Så det här är inte reklam. Det här är en rekommendation från mig till er om en fin bok om två kvinnor som får barn precis samtidigt i samma område och som så småningom stöter på varandra. De två kvinnorna är väldigt olika, den ena är en som tar dagen som den kommer men ändå lyckas driva ett framgångsrikt litet företag, den  andra är en slags välplanerad karriärkvinna som känner mer motstånd i sitt liv för att hon inte riktigt hittat vem hon  är och vad hon vill med sitt liv. Jag har inte läst ut boken ännu, jag har några kapitel kvar, och det kommer några delar till vilket glädjer mig för jag vill verkligen läsa vidare om de här två kvinnorna och deras liv och tankar. Det är bra skrivet, skön växling mellan de två karaktärerna, vardagliga miljöer och stor igenkänningsfaktor. Inget stort drama överhuvudtaget och det är det som är så skönt. Äntligen en bok där vardagen är drama nog. En tilltalande sak, som känns speciell är att varje kapitel avslutas med ett visdomsord som passar in på texten. I början störde jag mig lite på det men efter att ha läst mer än halva boken kom jag på mig själv med att se fram emot att få läsa de där extra raderna. Det gav en extra dimension till kapitlet jag just läst och skapade eftertanke. Det är helt enkelt en mycket bra tilltag!Jag längtar redan efter att Anna ska ge ut nästa del så att jag snart får träffa mammorna igen. Jag läser de sista kapitlen långsamt och njutningsfyllt för att de ska räcka länge. En tokbra debut! Hoppas fler upptäcker denna nya duktiga författare!

 

3 933 Kommentarer   Permalänk