Jag lever med en man, fyra barn, en hund, två undulater och trehundrafyrtiosju dammråttor i ett gammalt hus inrett med loppisfynd, massor av färger, för många lampor och än så länge för lite mönstrade tapeter.
Jag kan aldrig motstå böcker och tapeter och möblerar om nästan varje gång jag städar. Jag driver eget företag som inredningskonsult och hantverkare och bor långt upp i norr i den finfina kuststaden Luleå. Min hjärna bubblar ständigt över av idéer som jag inte alltid hinner förverkliga. Vill lära mig virka, dreja och svetsa och drömmer i hemlighet om att jobba som scenograf.
Idag har jag varit här. 
Det har smattrat regn på taket och jag har haft värmefläkten på. Det är så skönt därinne! Allt stök och allt som pockar på att bli gjort inne försvinner all sin kos så fort jag kommer in i min koja. Det är lite så det känns, som en koja. En sån där jag byggde som barn och fyllde med magiska drömmar så att det som de vuxna såg som en fallfärdig skrothög för mig blev ett glimrande palats. Jag har legat och läst böcker om växthus och trädgård.
Pommac trivs också. Iallafall såna här kalla dagar då det inte blir så varmt därinne. Han ser ju lätt ut genom fönstren för en gångs skull och sitter helst och tittar ut åt det håll där det bor en bulldog som nyss flyttat in i kvarteret. 
Prickiga dynan i korgstolen hittade jag på Ica Maxi. Kunde inte låta bli den fina gröna nyansen. 
Jag gjorde en luffarkristallkrona av lösa kristaller som jag haft i en burk och en metallring som blivit kvar efter en sönderregnad piltavla.
Jag gillar att man bara anar den. Den är drömsk på nåt sätt. Glittrar bara lite diskret.
Allt möjligt som jag tycker om har hamnat i växthuset. En kraschad mås, små udda glasvaser, nötta korgmöbler och krukor i all de storlekar. 
Just nu har jag inte plats för så mycket växthusodling i mitt liv. Ambitionen har varit hög men efter flera somrar i rad med halvt misslyckade odlingar har jag insett att intresset falnar då det krävs för mycket daglig skötsel och därför har jag bestämt att i år blir det inte så mycket odling inne i växthusvärmen. Det ligger en bra bit från huset och släpandet med vattenkannor känns roligt första veckan, sen blir det bara ännu ett av många måsten som flåsar mig i nacken. Så i år blir det mest pelargoner och några få tomat och chiliplantor. Så kommer det nog att vara något år framåt också kan jag tro. Växthuset får istället fungera som uterum. Kanske bygger jag en rejäl jordbänk längs en vägg med tiden som inte kräver lika mycket vattning som krukodling gör.
Däremot använder jag växthuset flitigt för att plantera i. Vi byggde direkt en arbetsbänk och gjöt ett betonggolv under och det fungerar jättebra. 
Här kan jag spilla jord och hålla på och så är det bara att sopa upp. Det är jätteskönt att ha den här bänken. 
När vi köpte vårt hus för fem år sen var detta växthus fyllt med jord. Hela golvet var en jordbädd. I mitten låg en halvrutten planka som man kunde gå på. I jordbäddarna växte vildhallon och vattugräs. Så kom jag och det första jag gjorde var att skotta ur all jord och lägga markduk och så fylla med några decimeter grus. Sen byggde vi arbetsbänk och hyllor för krukor och gjöt det lilla cementgolvet. Sen tog jag det i bruk. Ganska snabbt fick det funktionen det har idag.
Växthuset ligger längst ner på vår gård i en nerförsbacke. Det gör att all snö och allt smältvatten rinner dit och bildar is som gör att vi inte kommer in i huset förrän någon gång i slutet på maj. Någon gång i framtiden då jag har massor av tid över, ska jag gräva ur runt om och fylla med grus, men tills dess får vi längta när vårsolen kommer.
Troligen är det just detta faktum att det bara är tillgängligt några få månader per år som gör att det är mig så kärt. Jag passar på att njuta hejdlöst de veckor jag kan. Underbart är kort…var det inte så?
