Kategori ‘ Tidningsartiklar och annat ’

Barns verklighet.

Ja då har jag stuckit ut min näsa igen. Men för en god sak. Det här behöver hur mycket publicitet som helst eftersom nyckeln är information. Ju fler som vet om det och noterar och reagerar desto bättre. Så jag är glad att de ville ha en intervju om detta! Saxat ur Veckans Extra.

Dagens ros!!! Till mig!!!

Jag dör lite av glädje!!!Tack generösa Carola, det var ett sant nöje och en stor ära att få vistas i er fina familj!

Artikel och teveprogram.

Nu kan man se artikel och teveprogrammet från förra projektet. Här. (Just nu, söndag, verkar inte filmen funka, men det fixar de säkert på webredaktionen på måndag.)

Jag är redan inne i nästa projekt. Ett annat vardagsrum. Har sytt kuddar och babytäcke och en massa annat i helgen.Det går i temat pasteller denna gång.Förra vardagsrummet jag gjorde, som artikeln och filmen jag länkar till handlar om, var nog det projekt jag gjort hittills med störst skillnad före och efter. Så känns det iallafall. Men jag tycker inte att tidningsreportaget gör jobbet rättvisa. På filmen ser man kanske lite bättre vilken enorm skillnad det blev. Bilderna i tidningen tycker jag känns kalla och omysiga. Så kändes det inte i verkligheten. Så se gärna filmen!

Dukningsfilmen.

Nu kan man se dukningsfilmen på nätet. HÄR. Bor man i Norrbotten kan man se det på teve också under hela dagen. Kanske får någon lite dukningstips inför eventuella nyårsmiddagar? Och HÄR kan man se tidningsreportaget som var i tidningen på julafton. Filmen nedanför den artikeln är dock en annan.Kommer ni ihåg hur fånigt jag kände att det var precis då när jag skulle utföra jobbet? Typiskt nog blev jag väldans nöjd med filmen ändå. Så är det väl alltid. Det man har höga förväntningar uppfattar man sämre och det som man sågar redan innan kan ju inte annat än bli bra. Psykologi kallas det visst?Idag stormar det runt knuten och jag är glad att få jobba hemifrån. Mannen fick bylsa på sig och täppa till alla hål innan han vågade sig ut bland alla vassa små ispikar som flög omkring därute.

Budgetfixa del 2

Nu håller vi på att spela in andra programmet i Budgetfixat. Idag har vi varit i vår grannstad Boden och hälsat på världens sötaste lille Ralf som ska få sitt rum fixat. Han är bara 7 månader och kommer nog att bli min allra nöjdaste kund!

Här kan du läsa mera.

Bilder i nättidningen.

Nu finns reportaget som var i lördagstidningen på nätet, samt några av bilderna. Det kan man se HÄR.

Och som för att förta all eventuell professionalism ska jag nu hålla mitt löfte och härmed presentera FALUKORVEN. Jag är inte den som är den. Har jag lovat falukorv så har jag. Håll till godo. Förlåt alla mjukisoverallstillverkare om jag nu förstör eran image.

Det där med mjukisoverall kanske inte alltid är så lyckat…?

 

 

 

Hejdå falukorven! Kom snart aldrig tillbaka!

Premiär av Budgetfixat!

Idag kan man se första avsnittet av Budgetfixat! Ett inredningsprogram som jag är en stor del av! Akta er Martin Timell, Ernst Kirschsteiger med flera här kommer lilla jag!

Det är verkligen fråga om liten skala när man jämför med de där jättarna som har till synes oändliga budgetar och hela staber av hantverkare. Vår budget för hela rummet är 1000 kronor och endast jag som både inreder och hantverkar fast det är det som är hela grejen. Min specialitet är just att budgetrenovera, med nästan inga pengar men massor av fantasi och kreativitet. Jag hoppas att de som ser det här programmet ska inspireras att budgetfixa.

På tisdag kan man se det på 24Norrbotten men idag finns det i Kurirens C-bilaga (länk kommer, webredaktionen har inte fått in senaste bilagan ännu) och filmen kan ses i förväg på nätet. Det var i slutet av maj vi spelade in så det kändes som nytt att se även för mig. Jag hade nästan glömt hur bra det faktiskt blev.Bäst blev tygväggen. Det röda tyget med prickar piggar verkligen upp!Jag häftade fast tyget med häftpistol och det var faktiskt det värsta jobbet. Att sätta upp ett sånt långt tyg ensam utan någon som höll i ena änden, det var otroligt bökigt. Men skam den som ger sig. Det blev bra ett många timmars fixande. Gör inte detta utan hjälp skulle jag vilja tipsa! Hon fick två ljusblåa väggar också. Jag tycker den ljusblå nyansen var otroligt fin. Riktigt himmelsblå. Därför blev det ett moln ovanför hyllan också.Eftersom hon hade en massa vita möbler lät jag dem fortsätta vara vita och tillsatte en massa röda detaljer istället. Som lampskärmen för en femma.Tidningsstället sprejmålade jag rött (det var grått innan.)Kroklisten med halsband sprejmålades också och så hade jag bestämt att hon skulle få en pelargon, röd förstås, så då var jag ju tvungen att ge henne en vattenkanna också. Röd. Jag tycker att alla barn borde ha en egen växt som de får sköta om själva. En traskrona med rödvita tyger gjorde jag och så satte jag  in  ett prickigt omslagspapper i en loppisfyndad ram. Spegeln är jag stoltast över. Den nämndes varken i tidningen eller programmet för det är svårt att få med allt. Spegeln är en egen konstruktion. Ett spegelglas fyndades på återvinningen för en tia. Sen fräste jag (eller okej då mannen eller rättare sagt sågen) ur ett spår bakom listerna (av spillvirke) och så tapetserade  jag utsidan. Sen var det bara att skruva fast den undre listen, sätta dit spegelglaset i spåret och sätta på den övre listen och skruva fast. En enkel, diskret och snygg spegel för i princip inga pengar. Det man måste ha är en särskild såg som kan fräsa ur såna där tunna spår. Men i princip skulle man kunna limma ihop två tunna lister lite omlott för att få samma effekt.

Den gröna söta lilla stolen fyndade jag ur deras förråd för att jag tyckte det behövdes något som bröt matchningen med rött, vitt och blått.

Av ett gammalt lakan och en rutig gardin sydde jag nya överdrag till hennes kuddar.Skrivbordet ställde jag under snedtaket för att kunna använda hörnet till en hylla och det är alltid mysigt med ett hörn. Hörn är underskattat. In i hörnen med er ska ni få se hur mysigt det är där inne! Den rutiga anslagstavlan var en sån där vanlig i kork  med träram som jag bara spänt ett tyg runt. Sen klädde jag in en papperskorg med tapet och bollfrans. Ni som följt min blogg länge vet att det är mitt signum. Det känns nästan om att jag upptäckte bollfransen. Nå, åtminstone återupptäckte. Mitt allra första inlägg för över fem år sen tror jag handlade om min kärlek till bollfransen, detta underskattade pynt! Det finns inget som inte kan lösas med lite bollfrans brukar jag alltid säga!Slutligen avslutade jag renoveringen med att klä in hennes vita garderob med lite tapetprover. Det blev väldans bra. Här på bilden har jag inte hunnit få på handtagen ser jag, men de blev också fixade. De blev vitmålade av Nikita själv.

Hon blev jätteglad för rummet men hon var lite blyg för kameran och pratade lite för tyst så hon är inte med så mycket på filmen om hennes rum. Men man måste ju få vara blyg om man vill! Så tro mig på mitt ord när jag säger att hon log med hela ansiktet och blev jättejättenöjd.

Och HÄR kan du alltså kika på programmet Budgetfixat. Kuriosa för alla som bor söderut kanske min dialekt blir som verkligen känns extremt luleaktig. Låter jag VERKLIGEN sådär…norrbottnisk???

Jag om stök.

Hm. Jag uttalar mig om städning i Helsingborgs dagblad. Liiite skrattretande. Kan tänka mig att jag mer förknippas med stök. Fast artikeln handlar kanske mer om stök när jag tänker efter.

Geni i arbete!

Ja, jag kände mig minst sagt så igår. Jag bestämde mig för att strunta i frustrationen som jag känt mer och mer av. Jag har kämpat mot väderkvarnar när jag försökt få ordning och lugn att sätta mig att sy. Jag har liksom fått för mig att jag måste ha allt ordnat och fixat och att jag måste ha lugn och städat omkring mig för att få inspirationen men så tänkte jag igår när jag nästan bröt ihop för att det ALDRIG blev lugnt och städat omkring mig att nä nu måste jag välja. Antingen sätter jag mig ner mitt i röran och stojet och försöker skapa iallafall eller så gör jag det aldrig. Då var valet enkelt eftersom jag längtat mig fördärvad efter mina skaparflow.

Så man kan krångla till det i huvudet ibland!

Mitt i röran, bland tvätthögar och tidningar och tevetittande, datorsurfande ljudliga barn satt jag timme efter timme och gick så upp i mitt flow att jag glömde tid och rum. Mitt i allt detta kände jag också den där rena skära lyckan som jag kan uppnå när jag är i såna här tillstånd. Det är känslan av att nå nirvana. Äkta glödande inspiration är den billigaste, nyttigaste och bästa av droger!!!

Nu

Nu är vardagsrummet än stökigare. Tyger och band och trådar och färdiga kreationer överallt. Det syns när jag har haft inspiration. Det flyger nästan tyger omkring i rummet.

Jag gick till dukat bord och åt men det var nog enda avbrottet under många många timmar av syflow.

Jo, jag åkte med en gryta spagetti och köttfärssås till sonen och hans kompisar som hade ett helglångt lanparty hos en av kompisarna som hade föräldrafritt. De hade inte tagit sig tid att äta (mat) och inte för att jag inte trodde att de skulle kunna fixa själv utan mer för att det var så roligt att göra dem glada och så liiiiite grann för att spontanbesöka dem. Sjuttonåringar ensamma hemma KAN ju faktiskt vara skäl att titta till, man vill ju inte vara blåögd. Fast jag misstänkte inget otillbörligt och fann inget heller.

Bara ett par hålögda spelgalningar med lycka i blick som tacksamt mumsade i sig spagetti. Det hade också flow.

I papperskorgen ser man att jag jobbat. Den var tom då jag började.

Det känns så skönt. Jag har liksom klivit över en mental tröskel. Det har verkligen suttit fast sen jag renoverade vardagsrummet. Där skulle jag ha mitt arbetsrum också hade jag ju tänkt men så har jag ställt högre och högre krav på att det ska vara klart och färdigt innan jag tar det i besittning och så har det inte blivit något skapande alls och tomheten har växt i bröstet. Jag måste göra något kreativit för att må bra. Så att jag gjorde det igår, bara satte mig, det känns så befriande. Som att en stor tyngd lyfts från mina axlar.

Jag ska sy ett helt gäng med grejor innan jag lägger ut det på shopen. Jag vill inte pytsa ut en i taget utan mer göra en kollektion…

Det är roligare att presentera allt på en gång. Jag har alltså tänkt väcka liv i min sovande webshop. Det är på tiden. Den har fått vila på tok för länge nu!

Jag visar bara lite sneakpeaks och sparar resten till sen.

Vid midnatt igår hade barnen sett klart på sina filmer. Bland annat Rocky och Rocky 2 konsumerades. Jag tycker Rockyfilmerna är så bra, förutom boxningsmatcherna då jag gärna tittar bort. Det är ren romantik däremellan. Både äkta vara och träningsromantik. Jag blir nästan kär i Rocky, den ädle boxaren. Så jag njöt också när jag sydde och då och då tittade upp och såg Rocky svettas. När de lämnade teven blev den lämnad på och strax före midnatt startade Crossroads. Eric Claptons rockfestival med idel ädel gubbrockadel. Nästan. Kunde ju inte blivit mer perfekt. Exakt min musik. Mitt i prick. Älskar gubbrock! Så där satt jag och diggade och sydde och kunde inte blivit mer besviken när det tog slut.

Sen satt jag med endast maskinens brummande medan resten av huset sov sen länge och jag bara svävade vidare på inspirationen .

Nån gång kring tre vaknade jag ur ruset av att ryggen värkte. Yrvaket tittade jag upp och undrade vart alla var och fattade inte att klockan kunde vara så mycket. I över tolv timmar hade jag glömt tid och rum.

DET ÄR LYX! Det är sånt en frustrerad fyrabarnsmamma behöver. Jag hoppas på repris idag. Imorgon reser mannen igen så då är det slut på lyxen, men fram tills dess ska jag hejdlöst njuta. Och det bästa av allt är att jag kan köra repris på DET HÄR.

Mer tävlingstjat.

Hu, det finns väl en liten risk att jag kommer att bli tjatig om den här tävlingen eftersom omröstningen pågår en hel månad. Fy sån nervspänning. Helst vill jag bara glömma bort det, som jag hade gjort innan jag blev uttagen av juryn, för då kommer eventuell vinst som en glad överraskning. Att gå in på sidan och spana på ställningen och se hur andra går om är ju så otroligt nervkittlande att jag blir galen. Jag slutar nog bry mig snart eller så tjatar jag ihjäl er. Vad föredrar ni? Det lutar åt det senare eftersom jag inte tycker det känns så bra att tigga röster. Fast jag vill ju vinna, så jag sväljer denna ovilja.

Jag har nu förstått en sak. Jag är som vanligt trög och lite sen att fatta. Kommer ni ihåg hur jag undrade hur folk kunde ge annat än fem stjärnor när de nu ändå röstade? Jo, det ligger till så här. Man kan rösta på ALLA bidrag. Så förmodligen har de som kommit på detta röstat högt på den de vill ska vinna och lågt på de som de då följdaktligen inte vill ska vinna. Så vill ni hjälpa mig ytterligare kan ni gå in och lägga ettor på alla andra. Först tänkte jag att det är osportsligt och elakt, men så inser jag att alla andra gör nog så och nu vill jag ju gärna vinna och då får man bli lite taktisk och taskig. Så för bövelen! Vi tar till fulspel va?

Det är ju inte SÅ elakt. Bara lite…

Men i tävlingar är väl allt som går att göra tillåtet? Antagligen är det meningen att man ska göra precis så här…

Nä, nu ska jag glömma alla dumma tävlingar för ett tag. Jag som inte ens gillar att tävla! Jag tycker alla kunde vinna. Det skulle kännas bäst.

Bloggen ska snart göras om. Den ska bli bättre och få kategorier och annat. Så nu har jag fått ta nya foton på mig själv. Här är några av dem.

Jag tror inte ni förstår hur många omtag det krävs för att jag ska vara nöjd. Det är fel min och fel vinkel och fel skärpa och fel skugga och fel allt. Mina barn som jag alltid använder som fotografer kommer antingen att bli perfekta fotografer eller så få men för livet och aldrig aldrig aldrig mer ta ett foto i alla sina dagar.

Dottern sa dock häromdagen att hon funderade på att bli fotograf så kanske kanske är det ändå något bra.