Som  lite av en krukväxt och trädgårdsfantast periodvis iallafall kunde jag inte låta bli att häpna över just de växter som jag kände igen hemifrån. Som trädet ovan. Vet ni vad det är? En fikus! Ni vet en sån där krukväxt som man med lite möda och tur kan få några meter hög hemma och man blir så stolt så man dånar över sitt ”träd”…

Nästan lite skrattretande att se dessa dinosaurieliknande monsterfikusar. Jag kan nästan ana hur brontosauruserna går där bredvid och äter av löven. Pelargonerna var nästan utblommade och väldigt väldigt få. Jag såg någon här och där mest för att jag spanade. Det var slut på säsongen tror jag eller så har grekerna ledsnat på pelargoner… Men de jag såg var hyfsat stora och buskiga.

Såna här skönheter växte det längs gatorna. Som någon slags skräpbuske som silade trafikbuller. Det var bara att plocka en hibiskusblomma och sätta bakom örat.

Kommer inte ihåg namnet på den här ”krukväxten” som jag haft förr. Någon slags fikus det också har jag för mig. Här vällde den ut från en balkong.

Det här är för övrigt den enda tvätt jag lyckades fotografera. Tvätt är annars det jag älskar mest att se på resa. Tvätt på tork är liksom så nära vardag man kan komma som turist och varje gång jag ser tvätt blir jag uppspelt. Men Rhodos har kring tre miljoner turister och 115 000 invånare, så några genuina tvättlinor var svåra att upptäcka. Här är en av få jag såg. Och den syns ju knappt.

Fikon som jag har så svårt att få att trivas både i  mitt ute och inneklimat växte som tak och träd lite varstans.Någon som ser sin lilla mamma på bild? Det är ingen jag känner iallafall, men hon beundrade samma sak som jag.

Kaktusar trivdes förstås. Och liknande växter.

Här hemma hade definitivt inga kaktusar velat bo denna värmefattiga sommar och regniga höst.

Vi såg träd som trodde att de var något annat.

Mest fascinerande av allt var dock alla olivträd och olivbuskar jag såg överallt. Runt vårt poolområde fanns till exempel en friskt grön hårt tuktad häck. När jag legat en stund i solstolen och började titta mig omkring så upptäckte jag att det satt  små oliver på den. Då blev jag impad. Men än mer impad blev jag sen. Då jag satt under OLIVTRÄDET. Om jag  någon gång skriver den där boken ska den heta Under olivträdet. Titeln känns som ett måste…

Ja det var lite om Rhodos växter det. Snart kommer del 4. Jag förstår att ni knappt kan bärga er…

Jag vill inte gå in för här har vi 18 grader och sol, krispig hög luft och alldeles fantastiskt fint helt enkelt. Men någon måste ju laga mat och idag var det min tur. Ute grävs det vidare och görs fint och så skördas det för fullt. Vårt lilla fjuttkörsbärsträd har gett oss härliga klasar med goda röda vackra bär. Allt det mot lite jord att stå i och någon kubik luft att svaja och sola i. Ingen dålig deal tycker jag.

Persilja hos Persilja är ju ett måste, det förstår ni ju. Jag älskar persilja på ostsmörgås och bara lite varstans ovanpå sallader, i grytor, i kalla såser så det har vi proppat tätt, tätt i burkar och så är det bara att skrapa ut lite eftersom under vinterdagarna när persiljesuget sätter in. Röda vinbär fick vi också mycket av i år. Den snälla vinbärsbusken bjöd på tokmånga bär. Men istället för att vi plockade hinkvis blev det endast ett litet bottenskrap i en bunke. Det blev nämligen ett spontant trädgårdskalas där purfärska vinbär stod på menyn innan den stora plockdagen hann komma. Hundratals gäster dök upp och åt och mumsade och minglade och kommunicerade och festade så det stod härliga till. Busken blev nästan länsad på några minuter. Ett av sommarens mest uppskattade kalas kan jag tro. Starquality helt enkelt. Sallad och ätbara blommor kan vi skörda så länge det inte blir frost. Den får hålla sig borta minst några veckor till tycker jag.

Men för säkerhetsskull fryser jag in lite fägring till senare.

Jag känner mig aldrig så rik som när det finns godsaker att hämta i trädgården eller i naturen.