Tyger och tapeter – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Kategori ‘ Tyger och tapeter ’

Tapethimlen ligger i Finland!

Jag har hamnat i tapethimlen och den ligger i Finland. Jag har vetat om den här sidan länge men jag tror att jag undermedvetet hindrat mig själv att gå in ordentligt. Nu när jag äntligen gjorde det blev jag SALIG. Där finns de mest himmelska tapetmönster och jag vill ha hur många som helst!!! Spana in skönheterna.

Å jag skulle kunna tänka mig allihopa. Jag önskar de var tyger istället så skulle jag köpa en bit av varje och göra ett stort lapptäcke som jag kunde ha framme så att jag fick se alla mönster på en gång. Ljuvliga. Bästa finaste jag sett. Här kan du gå in på detta himmelrike.

3 901 Kommentarer   Permalänk

Tapetnyhet.

Två uppfriskande tapetnyheter finns på tapethimlen. Den mest populära tapeten i Sverige (?) Eldblomma har kommit i en uppfriskande och supersnygg ny färg. Kolla bara. Superfin tycker jag! En annan Josef Franknyhet är denna: Vårfräsch och fin.

2 569 Kommentarer   Permalänk

Konstigt långa dagar.

Det är underligt hur dagar kan vara olika långa. Ibland hinner man bara stiga upp och så säger det svisch och det är dags att gå och lägga sig igen utan att man egentligen hunnit något. Andra dagar, som till exempel idag, känns det som att man hinner hur mycket som helst och ändå är det en liten stund av dagen kvar.

Förra sommaren plockade vi hem ena stugdörren för renovering. Mannen bytte ruttna brädor i den och lagade den som ny och så målade vi den med kromoxidgrön linoljefärg. Sen skulle jag göra något med insidan men hann inte ifjol och så har dörren stått i förrådet lite bortglömd hela vintern. Nu idag tog jag mig äntligen tid att göra den klar. Först skulle jag måla hade jag tänkt. Kanske sätta dit några schablonstjärnor eller nåt. Men så blev det tapeter istället. Det är ju lite av min specialitet det där med tapeter. Nästan så att man kan säga att jag har lite dille på det. Tapetdille eller ej, jag är jättenöjd med hur den blev och det är övriga familjen också. Så här såg den ut i förmiddags innan jag började. Och så här blev den.Efter middagen bestämde vi oss för att åka iväg med den till stugan för att se hur den passade. Ååå den passade perfekt tycker jag.

Den andra dörren, köksdörren kallar vi den, renoverades förrförra sommaren. Där satte vi tillbaka de dekormålade masonitskivorna. Där ska bara en utbytt bräda målas så är den också klar.

Jo nu har vi två fina hela dörrar i stugan. Inte illa. Det var en strålande kväll. En sån där fin lugn kväll perfekt för en längre båttur. Så vi åkte in till stan efter dörrleveransen och köpte glass. Vi mötte en tungt lastad cementbåt. Och en och annan trut. Sen åkte vi hem.

Hemma har pionerna precis börjat slå ut en efter en. Solens närvaro lockar fram både rosor och pioner och andra blommor nu. Det är alltid i juli det blir som allra vackrast i trädgården. Alla rosa, röda, lila och blå blommor jag samlat på mig i alla rabatter gör allt det gröna ännu vackrare. Pioner är nog mina favoritblommor. De är helt magiska att plocka in. När jag tar in en pion blir hela rummet förändrat. Lite lyxigare liksom. De till och med dör värdigt. Fullt utslagen är en av våra sorter alldeles hallonröd och vacker. Efter några dagar börjar den ljusna.

Och blir ännu vackrare just innan alla kronblad ramlar av. Imorgon MÅSTE jag ta tag i en sak som hängt över mig i månader. Jag MÅSTE. Jag får inte gå och lägga mig om jag inte gjort det. Det bestämmer jag här och nu. Det finns gränser för hur länge man får skjuta upp saker. Hoppas det blir en sån där LÅNG dag imorgon så att jag hinner med något roligt också.

3 633 Kommentarer   Permalänk

Lapptäcke el imperfecto.

Den här veckan är proppfylld. En till grej och sömmarna rämnar. Som nedvarvning håller jag på med ett projekt som dök upp i tanken när jag såg ett underligt teveprogram från England. Det var en sömnadstävling och två bastanta damer av typisk lantlig adel var de enväldiga domarna. De uttalade sig om hur lapptäcken skulle se ut. Det skulle vara perfekta små rutor med sömmar som mötte varann i perfekta små kryss och materialen skulle vara perfekt avvägda av exakt samma material och tjocklek och färgkombinationer. De synade alstren med lupp och hela grejen fick mig att rysa. Det är precis sådär man får folk att  sluta tycka om att sy!!! Om det måste vara helt perfekt och millimeternoggrant. Det tar död på kreativiteten juh! Det blir en teknisk perfektion som inte har något med skapande att göra. Så känns det för mig iallafall. Så triggad av dessa damer ville jag göra ett lapptäcke på precis tvärtemotsätt. Inte en ruta likadan, med helt olika material i en salig blandning mönster. Det har blivit en utmaning för mig att skapa ett lapptäcke som har allt det som inte ett så kallat perfekt lapptäcke ska ha. Ännu vet jag inte om min obstinata idé fungerar. Men skam den som ger sig. Att motbevisa tanterna har blivit drivkraften. Även om tanterna aldrig får se det så bevisar jag iallafall för mig själv att allt går bara man vill. Allt borde gå iallafall. Så jag sitter en stund varje kvälll och handsyr mitt tvärtemotperfekt täcke. Jag tycker att perfekta täcken med perfekta rutor och perfekta val av tyger också är fina. Men de talar inte till mig på samma sätt som ett hopkok av just lappar. Så mitt täcke är gjort av enbart gamla bitar som jag rivit ur kläder, kuddar, påslakan, stuvbitar, klänningar, gardiner. Det är bomull, polyester, viskos, blanknött och knappt använt i en enda salig röra. Kanske blir det inte alls bra, men det blir sitt eget iallafall. Ett täcke som är fulländat i sin ofulländning.

2 897 Kommentarer   Permalänk

Långsamhetens lov.

Flytta några möbler piggar alltid upp. Tur jag vet bästa sättet att vända en dålig dag. Jag frigör negativ energi som samlar sig kring möblerna om de står för länge på ett ställe. Kanske. Eller vad jag nu gör. Det funkar iallafall. Jag blir alltid glad av lite förnyelse. Att byta plats på en sekretär och en guldbyrå tar inte många minutrar i anspråk men är ändå lika effektivt som en joggingrunda. Sen gör det fler än mig glad också. Barnen blir alltid upplivade av mina omflyttningar.

Jag tog mig en lång  stund att bara sitta och sy också. Jag har sytt några lapptäcken som jag snart lägger ut. Ett handquiltar jag och det är väl inte så smart eftersom jag på den tiden det tar att handquilta ett täcke kunnat producera en massa annat istället. Men det här täcket krävde det. Det bara skrek Stopp och belägg, du ska sjunga långsamhetens lov och då var det ju bara att göra det. Både täcket och min själ mådde bra av att sitta i flera timmar mitt i köket och sy små långsamma stygn medan barn och hund kom och gick fram och tillbaka. Jag försökte skapa ett täcke med lite fransk känsla. Jag har hela tiden tänkt fransk pariservåning. Lite murrigt, vädligt vackert och skirt men ändå rustikt. Jag tycker jag lyckades. Bättre dagsljusbilder kommer sen.

Nu är jag redo för sängen trots tvåtimmarsluren. Sovbehovet verkar vara omättligt just nu.

 

2 987 Kommentarer   Permalänk

Strömavbrott och tröstshopping.

Igår stormade det i Luleå med omnejd. Det var kastvindar som lyfte soptunnorna och dansade med dem innan de släppte ned dem för vila. Båtar sjönk, träd ramlade. På vägen till vår by föll tallarna som bowlingkäglor. Det berodde nog mest på att det nyss byggts en ny fin cykelbana längs vägen och att det då grävts av en massa långa starka tallrötter. Nu när stormen kom orkade inte tallarna klamra sig fast med sina avhuggna tår. Rakt över vägen och ledningarna föll de stackars träden. Som följd blev det förstås strömavbrott. Jag som satt och sydde blev alldeles ställd men tänkte jamen då passar jag på att göra något annat som behövs. Hm, svara på mejl…oj då behövs det ström. Jamen dammsuga kan jag göra! Nähä, det gick inte heller. Sätta på en tvättmaskin var tämligen lönlöst och inte kunde jag skriva ett blogginlägg heller. Shit jag kunde inte ens koka mig en kopp te och njuta av det ofrivilliga avbrottet. Nä, jag är helt enkelt alldeles för strömberoende!

I över två timmar höll det nyttigt upplysande strömavbrottet i sig och till slut bestämde jag mig för att åka och handla. Då slank jag in på Röda Korsets Kupan som ligger vägg i vägg med mataffären.

Eftersom jag anade att strömavbrottet skulle hålla i sig vilket det oftast gör i byarna (lägsta prioritet hos energibolaget) strosade jag i sakta mak genom butiken. Tog tid på mig och kikade i varje liten låda och varje litet hörn. Jag provade till och med kläder, något jag sällan brukar ta mig tid till. Detta långsamma shoppande resulterade i en hel hög med fynd. Jag drabbades av tröstshoppande! Men trots den enorma mängden bra att ha prylar blev det inte mer än en liten lätt vindpust i börsen. Knappt något läckte ut. Så mitt samvete mår inte allt för dåligt. Varken miljösamvetet eller familjeekonomisamvetet. Däremot kan man ju undra om hussamvetet mår så bra. För här behövs ju verkligen inte en endaste pryl till.

Har ni också såna här diskussioner med er själva så fort ni köper något? Det ska alltid rättfärdigas och granskas in absurdum. Fast det kanske är bra. Samvetet håller mig på mattan. För där inne, djupt instängt bor nog en förfärligt slösig hollywoodfru som bara vill shoppa loss. Men jag håller henne hårt bunden med samvete, stränga ekonomiska ramar och miljötänk.

Inför denna stränga granskningsnämnd måste jag nu rättfärdiga varje inköp. Så här kommer en redovisning av nyttan.

Jag köpte två fina saxar av slipbart stål samt en brödkniv i mindre format. Brödkniven vi har skär snett och orsakar ofta skärskador och inte minst kaskader av fula ord och saxarna kändes som ett smart miljöval eftersom de kan slipas av min eminenta pappa som är så bra på att slipa saker. Då behöver jag aldrig mer släpa hem billiga saxar i trepack som blir slöa inom några månader.Detta fina broderade brickband kommer att komma till god avvändning. Jag såg det och fick en strålande idé på användningsområde. Jag ska visa snart! Sen var det ju fantastiskt snyggt också, eller hur!!!

Ramarna ska användas i ett kommande projekt. Det var jag på jakt efter och fann dem till det ytterst humana priset av 2 kronor styck. I love secondhand!Elefanten är till ren lyst. Totalt onödig. Jag erkänner. Men ni menar väl inte att jag ska lämna en stackars ensam elefant kvar i butiken när den så tydligt vädjar till mig att få följa med hem? Nu bor den med de andra elefanterna i huset och bara myser av lycka. Så det var en ren humanitär elefantär handling!

Med tyger är det så att om man mest syr av återanvända tyger så kan man inte vänta tills man ska sy och då ge sig ut på jakt efter ett passande tyg. Det funkar inte så. Istället slår man till när man ser ett snyggt tyg och så bestämmer man vad man ska sy efter tyget istället. Det blir liksom omvänt tänk. Alltså köper jag alltid tyg som jag gillar. Jag är kräsen så det blir inte så mycket ändå.Det här låter kanske konstigt men för oss är det billigare att köpa böcker än att låna på biblioteket. Vi är HOPPLÖSA på att lämna igen i tid och här i stan ska de ha typ nio kronor per bok och dag som de är försenade. Eftersom vi är ett gäng av en art som kallas bokslukare här i familjen kombinerat med en defekt i form av borttappad minnesgen, så blir det många kronor i förseningsavgifter. Vi kanske lånar 20 böcker varje gång och så blir de minst en vecka sen. 20x7x 9=alldeles på tok för mycket pengar. Vi har därför slutat att låna böcker och så köper vi alla böcker istället. Ibland nytt men många gånger begagnat. Igår hittade jag ett gäng fina till bokslukardottern. Nä, vi behöver egentligen inga galgar eftersom vi knappt har några garderober utan får vika det mesta och stuva undan i lådor och skåp, men när Rödakorspersonalen går runt med en kartong och stoppar den under näsan på folk och frågar om vi vill ha gratis galgar och jag ser dessa fina, ja då är jag inte mer än en människa utan karaktär så jag norpar till mig dessa fina utan en tanke på alla de galgar vi redan har.

En supefint arbetad grå blus med volanger och mycket tyg och massor med plats för egna volanger (en del av er fattar nog precis vilka volanger jag menar) och så en klänning med fina tyger som jag nog syr om till en kortare tunika och ett förkläde i finaste blomyget kom jag också hemdragandes med. Den grå blusen tog jag på mig direkt och vi blev bästisar på en gång.

Nu har vi kommit till det som är totalt och hopplöst helt onyttigt. Inte en endaste funktion har den och inte fyller den något praktiskt behov heller. Den här lastade jag med mig med tvekan och inte så lite i ett shoppingrus, ni vet ett sånt där rus som man kan få om man överskridit ett visst hinder, när man redan  har köpt så mycket att man inte längre orkar bjuda motstånd. (Någon som fattar vad jag menar?) Likväl var den attans snygg och precis så nött och tjusig som jag vill ha mina fynd. Den här lyktan ger mig härliga asscociationer om vindpinat hav, regn och storm och en fiskare med pipa, sydväst och orange regnrock. Under skymtar man en norsk ylletröja och fiskarstövelbyxor. Han kommer gående i mörkret med lyktan svajande i vindbyarna. Det luktar fisk och är nästan lite skrämmande. Allt det ser jag framför mig när jag tittar på lyktan så någonstans har den kanske sitt berättigande…?

Som om jag inte konsumerat tillräckligt fanns det ett stort paket framför dörren när jag kom hem. Den snälla lantbrevbäraren hade klivit ur bilen i stormen och kämpat sig fram till bron för att lämna paketet. Det kallar jag service!

I paketet fanns en ny vattenkokare. Den jag köpte i april fick en kortslutning och den trevliga webbutiken skickade en ny när de fick höra om det! Det kallar jag också bra service!!! Till min glädje hade färgen ändrats från korallrosa till vanlig rosa och det tyckte jag var mycket snyggare! En som blev iivrigt glad över paketet var Pommac. För i lådan fanns ett stort ark BUBBELPLAST. Här har ni hunden som är livrädd för vatten, men älskar när det smäller. Han är en konstig prick. Att smälla ballonger och bubbelplast är nog det roligaste han vet. Det är med skräckblandad förtjusning han spräcker plasten och varje gång hoppar han upp i luften av förskräckelse. Blir han riktigt exalterad skäller han ut plasten lite också.

Nu håller det här långa inlägget på att ta slut.

Det gör det faktiskt precis NU.

661 Kommentarer   Permalänk

Färgsorteringsterapi.

Det finns nog inget mera nervlugnande än att sortera saker i färgordning. Detta har jag hållt på med i hela mitt liv. Det började med lego. Allt skulle ordnas i storleks och färgordning. Så har det fortsatt. Utanpå kan man tro att vi har kaos, men börjar man titta är ordningen galet perfekt!

Se bara på mina tyger. Ja, en liten del av mina tyger. Detta är långt ifrån allt.

474 Kommentarer   Permalänk