På våren och försommaren har vi en mängd födelsedagar. Det är kalas på kalas. Ofta droppar det in eftersläntrande firare några dagar senare. Då gäller det att ha något gott att bjuda på. Vanliga bondkakor kan lätt göras lite festligare genom att breda en citronkräm mellan kakorna och kokos på kanterna. Gott och lite mer festligt än vanliga enkla kakor. Kakorna är gjorda av vanlig enkel deg med smör, socker, mjöl och bakpulver. Krämen gjorde jag av 75 gram rumsvarmt smör, en deciliter florsocker och rejält med citronsaft.  Sen bredde jag den mellan två kakor och kletade lite på kanterna också och så rullade jag kanten i kokosflingor.

Den här veckan är skön, inte bara för att det är en helgdag mitt i alltihop utan också för att ett av barnen praoar på dagiset här i byn. En mindre som ska med bussen alltså. Morgontempot är ett helt annat. Han börjar först en timme senare och kan traska iväg i sakta mak långt efter att de andra stressat iväg till skolan. Med ett badrum och (snart) fyra tonåringar är det rena rama rusningstrafiken vid badrumsdörren och det är en stor stressfaktor varje morgon. Som tur är har jag ingen tid att passa då jag har min bas här hemma. De dagar jag ska vara någonstans samma tid märks det verkligen att vi redan tangerar vad en morgon klarar då det gäller stress. Men inte den här veckan alltså.

Jag sydde ett par fina gardiner för något år sen som jag blev så kär i. Sen när vi gjorde om vardagsrummet blev de överflödiga och har hängt och deppat i en garderob sen dess. Men igår fick de komma ut ur garderoben. Nu pryder de dörröppningen mellan kök och matplats. De passar galet bra med sina röda prickar mot den rödprickiga vaxduken.

Jag gillar öron. Det är praktiskt.

Jag gillar när pelargonerna får sina första blommor efter vintervilan.Och så gillar jag att jag hittade en plättar i luften modell BIG.

Jo, jag erkänner. Jag handlar nytt ibland. Även solen har sina fläckar. Mouhahaha.

Två oemotståndliga (uppenbarligen eftersom jag valde att införskaffa dem) nya saker har fått flytta in hos mig. En Ikea PS Vågö i cerise och en kaninkudde från HMhome. De ser ut att trivas, eller hur!

Trots det där eländiga vita kalla som singlade ner från himlen och lade sig som ett tyst och vackert täcke på marken har vi faktiskt en hel del vårtecken häruppe i norr. Man får visserligen anstränga sig för att se dem och lyfta fram dem för det där vita som man längtar så förfärligt efter på hösten och jublar åt då det kommer det sänkte ner oss norrbottningar till en deppklyfta som vi allihopa grottat ner oss i och funnit stor gemenskap i nu under helgen. Vi mot det soliga södra vår och sommarsverige liksom.

Men idag gassar solen och snön ska nog få ge upp och jag ska hjälpa till att puffa iväg den genom att visa mina vårtecken.

Vi kommer in i växthuset! Visserligen saknar det växter menvi slår oss ner ändå i det lite vinterstökiga uterummet.

Hos oss går det fort. Ena dagen snö, nästa badväder. Vi är vana med det. Inga utdragna vårar med ett vårtecken om dagen i flera månader. Här säger det PANGPOFF och så slår ALLT ut på samma dag och värmen stiger från 2 till 20 och trots att jag bott här länge blir jag alltid lika tagen på sängen och det är faktiskt det som är charmen! Fast innan den där pangpoffdagen känns det tungt och trist och man får aldrig så mycket somriga varma grill och trädgårdsbilder tillsänt sig av (sadistiskt lagda) släktingar.

Men idag trotsar jag traditionen och visar vårliga bilder trots att det inte pangpoffat ännu.

Ta mej fan om det inte är dags igen. Från kalasglänsande till sunkigt kaos på mindre än en vecka. Stööööööön. Dubbelstön. Varför kan inte städet hålla sig någon endaste gång? Hålla sig där man lägger det liksom. Jämt ska det ränna iväg och bort. Kalasfint är det flyktigaste som finns. Ja, även vardagsfint. Medan stök och kaos biter sig fast och tränger sig på fast man gör allt för att hålla det borta. Mutter mutter.

Veckans turknutte: Jag som inte fick ordning på siffrorna i tid fann plötsligt att skattemyndigheterna förlängt inlämnandet med 24 timmar på grund av tekniska problem. Jiiihaa. Hann alltså få ordning på siffror och lämnade in innan deadline utan att dö på kuppen. Nästa år SKA jag ha alla siffror i ordning INNAN den sista april.  Ska! Ha ordning! Innan! Må detta blogginlägg pluppa upp i min dator som ett envist virus under hela året!!!

Jag skäms nästan att säga det men jag har gjort det igen…

Ja, ni vet, det där nästan förbjudna. Som jag kanske borde skämmas för och inte erkänna öppet hela tiden. Min last.

Men äsch. Man ska ju erkänna sina brister så jag bara gör det. Erkänner. Jag heter Persilja och jag är addicted to ommöbleringar.

Såja. Nu var det sagt.

Så här blev det.

Och det blev SÅÅÅÅÅ mysigt och jag kommer nog aldrig att möblera om igen. (Mouhahahahaha!!!)

Jag utbrast så storslaget för en tid sen Jag är en doer. Jorå. Det är jag. Men vad jag inte sa är att jag ofta är en quitter också. Alltså jag startar en sjujäkla massa saker men går inte i mål hela tiden. Jag vet att det finns människor som tycker quitters är den värsta sorten. Är man en quitter förtar  det liksom hela grejen. Det spelar ingen roll hur bra grejor man startar, görs de inte klara är det inget värt. Enligt de som ser det på det sättet. Men jag ser det inte så. Jag gillar att vara en doer och accepterar att vara en quitter. För jag har så pass mycket självinsikt att jag vet om det. Jag vet när jag börjar att det förmodligen inte kommer att bli klart lika fort som jag sätter igång det, men jag vet att jag så småningom får en nytändning och blir en doer som gör det quittern missat. Så ser man det över lång tid är jag en doer. Och jag väljer att se det över en lång tid. Jag är faktiskt lite rädd för att göra klart. Helt klart. Hu det känns läskigt. Jag är en sån människa som alltid alltid alltid har något på gång. Jag vet inget annat sätt att vara. Att bli klar…nä, jag vet inte hur det är.

Eller jo. I mina inredningsjobb åt andra har jag ju en tydlig början och ett tydligt slut och där kör jag ju i mål hela tiden. Men det är åt andra. Kring mig själv vill jag suga länge på mina förändringsjobb. Det är som att jag vill ha en lös ände. Det ska gå att nysta upp och börja om på nåt sätt.

I morse gick jag runt med kameran på besiktning av läget. Jag har långt ifrån tagit med allt. Det är mest det som legat till sig som jag inventerade och insåg att det börjar dra ihop sig till någon slags pånyttstart. Mycket finns att göra. Här är en liten påminnelselista mest för min egen skull på saker jag vill göra klart. För dig som läser kan det nog bli tråkigt och oinspirerande för det är verkligen de fula områdena i vårt hus. Sen turkosa hörnskåpen hamnade där blev det nästan ytterst akut att måla den där blå väggen som förra ägaren dekorat med vita färgduttar och lite måsar högst upp. Det har jag tänkt sen vi flyttade in men jag hittar inte den bästa lösningen för hallen så det blir mest små miniförändringar som gör att jag står ut någon månad i taget. Men det drar ihop sig till en rejäl lösning snart. Ser ni hur det inte passar så bra ihop och då är jag ändå vädigt tålig till färgkrockar som andra ratar. I hallen finns också denna trapp med målade blå detaljer plus en vägg endast grundmålad. Det vill jag förstås också göra klart när/om jag tar tag i hallprojektet. Då ska trappräcket få sitt andra varv rosa samt ska äntligen ledstången få bli målad. Det blev kvar när jag förra sommaren målade trappen med omnejd. Fönstret där bak samt dörrfodren skulle också ha målats så det vill jag äntligen göra. Allt är målat i den blå färgen som väggen ovan. Det räckte tydligen till fönster och dörrfoder, trappsidor och lister i taket. Det är en blå färg som är mer kall blå än den linoljefärgen jag målat och min tanke är att den linoljeblåa ska framhävas och lyftas till högre höjder med en färg som inte konkurrerar i blåhet. Takfönstret så högt upp att man inte når att damma det utan stege skulle må bra i en annan färg än brunt tror jag…dessutom skulle dammet synas mindre.

Efter ett års nötning av skor och vassa klor och skåp och hyllor som någon galenpanna envisas med att släpa upp och ner med så behöver trappstegen mer färg redan. Nu lämnar jag dock hallen och vi går in i vardagsrummet där jag kom av mig med fogandet av mosaiken jag lade framför öppna spisen. Det här är baske mig prio ett. Jag tror jag gör det i helgen! I vardagsrummet står även en skåp som grundmålades för sisådär två år sen (säkert mer) som det verkligen är på tiden att det får sin färg. Men jag har inte bestämt vilken kulör det ska bli. Blått kanske??? Eller rosa. Eller lila. Eller grönt. Ja ni hör. Allt kan hända.Köksskåpstapeln bör få uppfräschning på sidorna. Färg eller tapet blir det. Och det gamla skåpet som också grundats. Nog vore det väl trevligt om det kunde få lite färg. Luckan där är ju perfekt för en liten tapetbit…

Om vi tar steget in i badrummet så finner jag hyllan jag köpte på Ikea som inte kommit upp. Nog är det väl själva den! Där tar det emot för att det är gipsexpandrar som ska in i väggen och jag har misslyckats med detta två gånger och är sen dess lite skraj för såna där gipsexpandrar. Jag tycker de är elaka och rent otäcka små kryp. Så jag väntar faktiskt på att mannen ska göra det. Skönt att faktiskt här ha någon annan att skylla på. I badrummet bör också snarast avloppet rensas samt duschdraperiet bytas ut. Det är tvättat så många gånger att det blivit så där matt och all smuts fastnar på det omgående. Om jag får ett ryck kanske jag syr ett nytt i helgen. Jag har nämligen en återbruksidé kring detta. Det som saknas är väl egentligen tid. På övervåningen finns det en miljon saker som behöver göras men det jag fastnade för nu är att jag vill måla furupanelen ljusare. Den hänger ju  ihop med den blå i trappen så det är väl att betrakta som ett oavslutat projekt även om jag medvetet satte ribban där trappen slutade. Där träpanelen tar slut finns den vägg med tapet som när jag flyttade en bokhylla ner till sovrummet kom fram och visade sig i all sin trötta nötthet. Tapetsera är ju det roligaste jag vet så det kommer nog att ske snart. En liten fjuttig väggplutt är ju inget som behöver någon startsträcka alls. Ett kvällsnöje så är det klart.

Däruppe står en byrå också som liksom grinar åt mig. Den är nämligen full med sånt som jag måste gå igenom. Papper, pysselmaterial, broschyrer, bra att hasaker och skitsaker. Jag misstänker att jag kan dumpa nittio procent av allt i den men jag måste gå igenom allt för att inte råka dumpa nåt som kanske är viktigt eller värdefullt eller bara kärt. Så den står där och grinar mot mig. Det riktigt sticker i nacken. Jag vill göra det för att radera bort det där grinandet.I köket står den gröna stora tavlan kvar på golvet sen jag målade om väggarna. Egentligen är jag lite less på den där illgröna saken och tycker inte att den passar längre i det mer pastelliga köket. Så jag väntar på att finna en plats i vardagsrummet för den och jag tror den snart flyttar dit igen. Det vill jag lösa fort så att jag inte behöver lyfta den en gång till vid dammsugning.

Ja, denna lista skulle kunna göras milsvid. Men nu tror jag att quittern ska få ett uppdrag att bli en doer då det gäller denna lista med projekt.

Jag hoppas hon lyssnar.

Alltså. Ibland blir jag trött på mig själv. Verkligen trött. Som nu, jag var trött efter en lång dag och borde egentligen bara ha satt  mig att dumglo rakt in i väggen. Men vad gör jag? Börjar baxa möbler! Teveflytten gjorde att sygrejorna blev bostadslösa och för att ge dem en ersättningsbostad tömde jag ett skåp i köket, men då behövde de grejorna ett skåp och då tömde jag ett annat men då behövde de grejorna ett nytt hem och så vidare och så vidare. Fattar ni? Jag har precis flyttat en bokhylla från övervåningen in i sovrummet. Ett hörnskåp från sovrummet in i hallen. En byrå från sovrummet upp till övre hallen. En annan möbel upp till gästtoan. Ett sidobord från vardagsrummet hamnade i sovrummet.

Och så vidare! Okej om det bara vore möblerna, men fatta så mycket småsaker som hamnar löst överallt när man gör såna här omflyttningar. MEN, det är värt det när det är klart för jag rensar samtidigt och har gett mig fan på att få till det så att alla saker hittar ett praktiskt ställe att bo på. Sovrummet blev ett bibliotek med en massa böcker och det blev en skön känsla. Vardagsrummet är nu nästan helt utan böcker. Nästan. Det ligger allt några staplar och dräller lite var och här fortfarande. Fast just nu är jag bara dödstrött och det känns som att jag har ett virus i kroppen som ska till att bryta ut. Bryter det inte ut efter det här möbelflyttarpasset då bryter det aldrig ut. Jag tror att jag efter detta inlägg helt enkelt bara slänger mig raklång på soffan och stannar där.

Det är snart helg och DÅ ska jag sortera pryttlar och bära bort så mycket det bara går. Jag tror baske mig jag håller på att vårstäda! Och det ÄR vår nu oavsett hur mycket snö som singlar ner för vet ni vad jag hörde alldeles nyss. STORSPOVEN!!! Bästa vår och försommarljudet! Vi har ett alldeles eget storspovspar som häckar i ett dike på ängen bredvid oss och vår gård ingår i deras revir för de spankulerar ofta runt hos oss och plockar mask med sina långa näbbar.

Jag hörde förresten på radio att storspoven nästan var utrotad i övriga Sverige för att jordbruken blev större och större och man slutade dika mellan åkrarna så storspovarna har ingenstans att bo. Det gör mig extra glad för våra fina spovar. Hoppas de får många fina ungar!

Nu SOFFAN! (Och så ska jag blunda för alla grejor som inte har någonstans att bo så att jag inte börjar baxa igen…!)