Väldigt fina strandväskor från Åhléns måste jag säga!
Så vilken ska man slå till på? Just nu lutar det åt den turkosa varianten, som både lyser av färgglädje och verkar snäppet mer funktionell för strandliv inkluderat barn och allt som hör därtill.
Och en ny bikini måste jag ha också. Herregud!
Efter en veritabel kraschlandning i soffan i går kväll och en rejäl urladdning i morse, med efterföljande fix av matbordet (jo, man kan visst olja in det med rapsolja – det kallas att ta en välbehövlig genväg!), skrubbning av alla golv och gräsklippning, letade vi oss tacksamt ner mot havsbadet i hopp om att fylla på med rätt sorts energi.
Grillning i solen med barn och föräldrar från Gilberts klass. Mängder av picknickfiltar utkastade i sanden och upp mot de släta klipporna. Solen strålande över Trälhavet. Korvar på grillarna och glada barn som tumlade runt medan vi vuxna pratade, skrattade och hämtade ketchup om vartannat. Det var visst några marshmallows också som fick sig en omgång på grillarna (mycket poppis!) och en liten fotbollsturnering på ängen invid badet.
Somliga har varit ski bums* när de var yngre – själv är jag en tvättäkta beach bum**
* Skidgalning som ägnar ett år i alperna åt att festa på nätterna och vara skidlärare på dagarna…typ!
** Benämningen på någon vars rätta element egentligen är finkornig sand och svalkande vatten
(bild från Allposters)
Jo då, det finns troll här också…
Ibland behöver man inte göra särskilt mycket för att uppnå en viss sak. Man sitter helt enkelt med full hand redan från start.
”Årets sommarfest på dagis har temat troll”, säger Mathias roat.
”Ha, ha…ja men det blir ju enkelt! Då kan vi bara strunta i att borsta Violas hår i två dagar så har hon den perfekta utstyrseln”, säger jag med triumf i rösten.
Mathias frustar av skratt och sätter in dödsstöten.
”Men tänk om hon vill vara ett sådant där penntroll – med hår som står rakt upp i någon knasig färg. Bara låta henne kasta av sig kläderna (vilket hon ändå gör mest hela tiden!), hälla sockervatten i håret och kamma rakt upp”, får Mathias fram mellan skrattsalvorna.
Gör nog bäst i att ”trolla” fram en svans (har vi inte en tigervariant någonstans?) och en trasig tunika (tänk gammal jutevävsäck typ!) med ett rejält snöre i midjan.
Här vankas trolltider minsann!
Knallfärger i barnrummet eller varför inte i en hall? Vilken härlig välkomstchock man skulle få om man möttes av en sådan här vitamininjektion!
Säger jag som har en hall i klassiskt vitt på väggarna och grå klinker på golvet. Men jag letar efter en lång hallspegel i någon härlig kulör som kan pigga upp en när man är på väg ut. Gärna knallgul, illturkos eller skrikorange.
(bild från Apartment Therapy)
Liv och Knopp – fantastiska lampor från Klong
Härliga lampor tillhör mina favoritdetaljer som ni kanske redan vet. I bästa bröllopsstil är tyllampan Liv av Jonas Bohlin, en klassiker som står på min inköpslista och gör mig glad varje gång jag ser den.
Min andra favorit är Knopp av Ania Pauser, en ny lampa som är uppbyggd av tolv stora ”blomblad”, och finns i två färger. Bedövande vacker i sin enkelhet och precis som Liv tycker jag att den passar som kontrast till strama, ganska enkla möbler i vitt, svart eller någon härlig färg.
Vad tycker ni? Finns det fler lampfreak där ute?
Vackra Audrey Hepburn från filmen Funny Face…
Det vankas bröllop i sommar och det är dags att ta tag i lite planering kring detta. Det är Mathias kompis A som gifter sig och förutom att vi måste ordna med barnvakt och övernattning så är det även dags att börja fundera på passande kläder.
I början av 2000-talet gick vi på bröllop hela tiden – tror vi snittade fyra per år när det var som mest intensivt. Sen tvärdog det när alla fick barn och med det försvan även den uppbyggda festgarderoben, som nu är både daterad och i många fall också för trång efter två barnafödslar och obefintligt med träningstid.
Till och med mina snygga festskor är för små – har hoppat upp en retfull halv (!?) storlek sedan Gilbert och Viola kom till världen.
Då drar vi i gång söktåget då!
Mitt allra bästa Blocket-fynd
Blocket är verkligen en guldgruva om man bara har lite tålamod och förfinade sökmetoder. Det fantastiska teakbordet i vårt vardagsrum köpte jag av en äldre man och hans fru som flyttat upp från Skåne. De hade sålt sitt stora hus och skulle flytta in i en lägenhet och stod med för mycket möbler som inte passade.
Det vackra bordet är tillverkat i början av 60-talet och då tänker man automatiskt – ah, det är danskt! Men nej, så förutsägbara ska vi inte vara. Här beskådar vi en möbel av en norrman som heter Rasmus Solberg.
Jag skulle blåljuga om jag sade att jag visste vem det är, men det är väl det man har Google till, eller hur?
Paret som sålde det vackra bordet (kolla in vad snygga benen är!), för en spottstyver i jämförelse med vad man får betala för ett nytt bord och i perfekt skick dessutom, hade köpt det på sin bröllopsresa och följt med dem ända sedan dess. Sådant gör en ju lite extra glad.
Vilken proveniens, som experterna i Antikrundan skulle ropa hänfört!
Jag är så glad att det här bordet är vårt nu.
Nu börjar specialnumren inför sommaren att komma ut. Det ser vi sommartokar fram emot lite extra mycket.
Uppdatering: Åh, det är ett lika bra nummer som det ser ut! Alla tidningsnummer är ju dessvärre inte lika bra som omslagen, det vet jag efter att ha varit en flitig inredningsmagasinläsare i…räknar bakåt…hoppsan, hela tjugofem år.
Herregud, har jag läst dem så länge?
Vad är det med turkost och hallonrött som får mig att bli så glad?
Kulörer är kul men kombinationer av färger är ännu mer spännande faktiskt. Jag har några favoritkonstellationer som alltid tycks komma igen (och några kombinationer som jag verkligen INTE gillar!).
Knallig blåturkos (den där karibiska nyansen) och hallonrött är en sådan. Den fungerar lite varstans och blir extra snygg med lite vitt inblandat som på bilden ovan. Då blir det mer färgstarkt somrigt än a’la Simon & Tomas galna framfart i de svenska stugorna.
Jag känner en tjej som gjort ett riktigt fint barnrum i just de här färgerna.
(bild från Living ETC)
En självgående gräsklippare någonstans i en villaträdgård i Österskär…
När man inte längtar tillbaka in till den stora staden då drömmer man i förorten om en sådan här liten goding. Den åker runt, runt som ett betande får och lugnar både grannar och stressade föräldrar.
Har jag förresten sagt att min yngsta syster har skaffat en hund till? Vi satsar på mer pälsfria varelser här i allergifamiljen och funderar på att investera i en sådan här plåtfarkost.
Because we are worth it!
(inzoomad och synnerligen smygtagen bild under min löparrunda)
