juli – 2011 – Tillbaka där allt började
Tillbaka där allt började

Arkiv för juli, 2011

Enklaste barnaktiviteten

Mathias och Gilbert eller?

Och där skickades man och son i väg till den närliggande grovsorteringen med två månaders lager av glas- och plastflaskor, kartonger och tidningar som ska återvinnas. Det här är en pålitlig barnsyssla eftersom Gilbert fortfarande gillar att få kasta saker, något han med största sannolikhet ärvt från sin glatt rensande mamma.

Perfekt att slå två flugor i en smäll!

Kommentera   Permalänk

Bita i det sura äpplet

Det kommer alltid en tid under sommaren då man måste ta nya tag i trädgården, hur mycket grundarbete man än gjort under våren. Det är nu trädgården ser ut som en misslyckad blandning av eftersatt och mera eftersatt. Det är nu ogräset sticker fram sitt fula tryne igen, gräsmattan har gulnat och fruktträden bågnar under tyngden av äppelmos som aldrig kokas. Det är nu någon riskerar att få ett äpple i huvudet.

Söndagsförmiddagen ägnas följdaktligen åt att navigera i vår djungel slash öken med tillhörande oas och fruktträdgård. En grön säkerhetsinspektion och uppröjning, nödvändig för att vi inte ska växa igen här ute i villaspenaten.

Kommentera   Permalänk

Svettflopp

Jamen, en liten infinity pool ska man väl kunna klämma in på baksidan!

Puh, vad varmt det är! Inte för att jag tänker klaga på vädret, men med ensamt ansvar (Mathias spelar golftävling i dag) för två ystra barn är stranden ingen bra idé. Plaskpoolen har klaggat igen av alger och behöver en skuromgång innan den kan tas i bruk igen.

Så vi svettas i huset och i trädgården som är lika varma. Funderar på att tappa upp ett kallt bad, men inser att det är bättre att ta skydd på olika ställen och invänta Mathias hemkomst. Då blir det strandbesök. Tills dess får vi hålla till godo med:

1) Gilberts rum som har nordvästläge och därför är ganska svalt om dagarna

2) Vårt sovrum där solen redan passerat och som skyddas av en balkong med tak

3) Köket där klinkersgolvet är svalt och skönt att gå på

4) Ena hörnet av trädgården på baksidan där vi kan häcka bakom lönnen i behaglig skugga

Gud vad jag önskar att vi hade en egen pool!

Kommentera   Permalänk

Fantastisch!

Det går alldeles utmärkt att leka på tre olika språk. Det visade Gilbert och jämnåriga sysslingen Hugo (tremänning kallar min man sitt kusinbarn) i går kväll när de rockade loss i lekparken i Sjöstaden. Hugo pratar norska och tyska, men det gick alldeles utmärkt ändå. De hade jättekul ihop och förstod varandra på någon slags skandinaviska och genom den allmänna leken.

Perfekt att träffa tysk-norska släkten för en mysmiddag i Sjöstaden, på en restaurang nära en lekpark och med roliga sysslingar i sällskapet. Mathias ena faster är gift med en norrman och har tre barn som är i vår ålder. En av sönerna är gift med en tyska (som pratar flytande norska efter många år i Norge). Själv dammar jag gärna av min tyska även om det går alldeles utmärkt att prata svenska med Frauke, som hon heter.

Nu har de precis flyttat från Oslo till Rostock vid den tyska Östersjökusten. Den delen av Tyskland kan jag för övrigt rekommendera som sommarresmål. Finfina vita sandstränder och mängder av små hansastäder som ser ut som Visby. Jag bilade mycket i Europa med min familj när jag gick på mellanstadiet och har även bott en sväng i norra Tyskland när jag var lite äldre.

Det blir till att packa in barnen i bilen och dra dit nästa sommar.

Kommentera   Permalänk

Varsågod och sitt!

Åhléns har äntligen en bättre hemsida. Jag tycker att man kan hitta mycket bra hos dem när det gäller inredning och nu har jag precis spanat in några kommande inköp.

Bland annat den här sköna svampstolen (299 kr) till Violas rum. Lite roliga saker ska det vara och just flugsvampar och kombinationen rött och vitt är något jag är väldigt svag för. Jag tror att det har något med gamla barnböcker att göra, där det finns fina naturillustrationer.

Kommentera   Permalänk

Saften är slut!

Inte saft men väl engelsk svartvinbärsjuice som också smakar nam nam…

Himmel vad god svartvinbärssaften blev. Den är uppdrucken nu – jag slurpade ur de sista dropparna i kväll och jag är inte ens något jättefan av saft. Eller rättare sagt det är sällan så att saft man köper i affärerna (flädersaft undantaget) är särskilt god. Den är oftast alldeles för söt och jag är i grund och botten ingen större sockerråtta. När det blir för mycket av det söta, när det blir så där översliskigt, då vill inte jag ha.

Men min saft på svarta vinbär smakar både fylligt, sött och syrligt. Det blir verkligen en jättebra kombination. Som ni kanske minns så gillar jag syrliga saker – när Viola låg i magen missbrukade jag limefrukter.

Nu i kväll ropade Viola förtjust och visade mig vinbärsbusken som återigen är fylld av svart guld.

Det blir farligt det här!

Kommentera   Permalänk

Några års karantän?

Jo, men tjena! Hos oss skulle ett barn rymma medan det andra doppade fötterna i målarburken och fixade vita fotspår på ekparketten…

Just nu vill jag bara slita fram allt som ska fixas med inne i huset och gå in till hundra procent för det. Borra, spika och måla så att alla mina planer genomförs. Det är barnens rum som jag vill bli klar med, men jag undrar när det ska se?

Problemet är att två telingar pockar på uppmärksamhet precis hela dagarna och får oss vuxna att springa  som dårar för att lösa konflikter och hålla allmän koll på vart alla befinner sig mellan vardagssysslorna, badandet och utflykterna som krävs för att hålla snurr på familjen.

När de väl somnat är vi så trötta att det där med hammare och spik känns som en omöjlighet. Förr om åren gjorde vi kvällspass med målarpenseln i högst hugg. Borrar vi nu är det någon som vaknar, av helt naturliga skäl. Viola har dessutom slutat att sova middag!? på dagarna, så där rök den enda dagsmöjligheten.

Jag antar att det inte kommer att bli särskilt mycket gjort den här semestern heller? Lite tråkigt faktiskt – jag gillar ju att fixa här hemma och har verkligen sett fram emot det. 

Åh, det kliar i hela mig….

Hur gör ni andra när ni vill fixa/pyssla? Har någon ett magisk recept eller är det barnvakt som gäller?

Kommentera   Permalänk

Highway to China

De här amerikanska pinnarna var ju riktigt roliga – det känns dock överspänt att skicka efter ett par plastpinnar från andra sidan Atlanten.

Dagens lunch blev ett besök på en asiatisk restaurang inne i stan. Förutom att herr kräsen i familjen faktiskt gillar den här typen av mat så var det även ett ypperligt tillfälle att introducera Gilbert och Viola för pinnmetoden.

”Vad ska man göra med dem?”, undrade Gilbert nyfiket när Mathias delade ut ätpinnarna.

Mathias visade och när maten kom in var det en mycket koncentrerad Gilbert som åt upp både ris och currykyckling från tallriken med hjälp av något slags dubbelfattat knipande med pinnarna. Viola spetsade maten i ett försök att härmas, men gav snabbt upp. 

Det blir till att skaffa hem träningspinnar. Allt som underlättar matintag för kräsna små magar är bra är min åsikt!

Kommentera   Permalänk

Dagens måste

Är gruvligt glassugen och kommer inte att få några problem att få med resten av familjen på en sådan liten inköpstur. Suktar efter en kombination av två kulor mörk chokladglass och en kula pistage. Gilbert meddelar att han vill ha vaniljglass. De andra två får uttrycka åsikt när de kommer ner från sin siesta. Jag tror nämligen att Mathias somnade när han lade Viola att sova.

Kommentera   Permalänk

Det som hände i helgen

Är något som jag egentligen inte vill skriva om här, men det är svårt att undvika utan att framstå som om man inte bryr sig. En sådan galning borde inte få någon uppmärksamhet. Samtidigt är vi många som mår fysiskt illa över vad som hänt i Norge och det är viktigt att ta diskussionen på nästa nivå. Vad kan vi göra för att förhindra sådant här? 

Jag har vänner och vi har släkt som bor och arbetar i vårt västra grannland. En av dessa vänner befann sig bara några hundra meter när det small inne i Oslo. Gudskelov är hon och alla andra vi känner oskadda, men jag lider så med de som förlorat sina nära och kära.

Det finns de som försöker att göra detta till en i-landsfråga och ifrågasätter hur vi kan reagera så starkt på norrmännens olycka när barn dör av svält i Afrika utan att folk lyfter på ögonbrynen. Jag har lite svårt att förstå att det ena skulle utesluta det andra. Den här argumentationen känns igen från Tsunamin 2004. Jag minns att jag satt hemma och grät framför datorn när jag läste om barnen som försvunnit i vågen. Det jag inte visste då var att jag var gravid med Gilbert – något jag fick veta dagen innan nyårsafton. Det gjorde naturligtvis att jag var extra känslig.

Men det knyter sig lika mycket i magen när jag ser ett utmärglat barn från någon annan världsdel. Ett barn som är offer för något de inte kan påverka, men som vi vuxna faktiskt kan göra något åt. Och det gäller både svält och vansinnesdåd, även om det ena kommer mer som en överraskning än det andra.

Någon landsomfattande svält är det inte troligt att vi svenskar drabbas av, men det som hände i Norge kan mycket väl hända här också. Norge ligger geografiskt nära oss. Vi har samhällen som är uppbyggda på liknande sätt och har starka band med varandra. Det är också därför vi reagerar så kraftigt, det är jag övertygad om.

Men jag tror att vi skulle reagera lika starkt om vi åkte till svältens Afrika och såg hur det verkligen är där nere. Jag tror inte att någon är immun mot den synen. På hemmaplan är det lika omöjligt att ta in hur ungdomarna på ön upplevde sin helvetessituation som att tusentals människor fortfarande svälter till döds i andra länder för att det inte finns tillräckligt med mat.

Så vad kan vi göra? Kortsiktigt kan vi stötta seriösa hjälporganisationer för att avvärja här och nu. Men dessa organisationer arbetar även långsiktigt för att, till exempel se till att fler barn får utbildning, vilket utvecklar samhället.

Hur man ska förhindra det som skett i Norge är naturligtvis oändligt mycket svårare. Men visst går det att förebygga om man bara vill. Alla har rätt till sina åsikter i ett modernt och fritt samhälle, men det betyder inte att vi ska vända oss bort när vi ser/hör något som går över gränsen. Som föräldrar kan vi till exempel hjälpas åt att förebygga mobbing och att arbeta mot fördomar. Man vet genom forskning att barn som mobbar oftare begår kriminella handlingar senare i livet och det är främst pojkar det handlar om. Men det kan också resultera i sådant som ångest, depressioner och ätstörningar.

Ja, det finns mycket att göra. Det viktigaste är dock att inte vända bort ansiktet och tro att någon annan ska lösa det. Vi kan allesammans hjälpa till att förebygga och på lång sikt förhindra okunskap och fördomar. Oavsett om det sker hemma, i skolan, på gatan där du bor eller i det politiska etablissemanget.

Alla kan kämpa för tolerans, demokrati och kunskap.

Kommentera   Permalänk