oktober – 2011 – Tillbaka där allt började
Tillbaka där allt började

Arkiv för oktober, 2011

Blandade kulörer

Jag gillar alla färger – bara det är rätt nyans i rätt sammanhang!

Vitt är per definition inte en färg. Om man ska vara petig är det en yta som aktiverar samtliga färgreceptorer i ögat på samma gång. Det är alltså alla färger, vilket känns en smula konstigt att greppa.

Nåja, vitt är i alla fall något som existerar för ögat och som absorberar mycket ljus, vilket vi inte är direkt bortskämda med här i Norden. Det är väl därför vi är så förtjusta i denna ”färg” och jag är inget undantag. Jag minns att jag blev fruktansvärt upprörd när jag som tioåring inte fick välja färg på väggarna i mitt nya rum (mina föräldrar byggde hus då). Det var 1982 och jag ville ha vita väggar och trärena golv, men fick gammelrosa linoleumgolv och vita tapeter med små rosa blommor i stället.

Det var nog här som rosa blev en färg att vara misstänksam mot. Än i dag använder jag mig väldigt sparsmakat av rosa i mitt hem och får nästan utslag av att knata in i en leksaksaffär som ju lyser av illrosa plastprylar. För mycket rosa får mig att rygga tillbaka. Den gör sig bäst som en klar kontrast mot det naturliga eller ett mjukt inslag på liten yta.

Vitt är en fantastiskt bra bas om man vill uppnå maximalt ljus och rymd. Men att ha ett helt vitt hem är däremot inget jag eftersträvar. Det blir lätt fantasilöst och lite platt om man låter samma kulör gå igen precis överallt utan att använda sig av några kontraster.

Jag har en gammal gymnasiekompis som är utbildad färgsättare och driver ett eget företag som jobbar med att ta fram kulörer åt företag, organisationer och privatpersoner.

Henne skulle jag vilja praktisera hos!

Kommentera   Permalänk

Rapport från enögdheten

Hurra, i kväll börjar den andra säsongen av Downton Abbey!

Veckan slutade med att jag fick känna av hur det är att ta mig fram med hjälp av endast ett öga. Höstbaskeluskerna har slutligen nått mig också i form av en riktigt elakartad ögoninfektion som måste botas med antibiotika. Så nu ser jag ut som en blandning av Frankenstein och något zombieliknande med ett uppsvullet och knallrött öga som helt uppenbart har en viss sorts effekt.

”Mamma, är det du?”, säger Gilbert med lite darrande stämma.

Passande så här i Halloweentider! Jag kan skrämmas utan att ens investera i någon maskeraddräkt.

Och med ett öga går det alldeles utmärkt att se starten av den andra säsongen av Downton Abbey i kväll.

(bild från SVT:s hemsida)

Kommentera   Permalänk

Det drar lite i julnerven…

Hoppsan, en liten julspecial av Allt i Hemmet slank visst med när jag handlade inför helgen! Inser att det är dags att börja fila på en att-göra-lista inför vad som komma skall.

Det är en tudelad känsla det där med julplanering. Jag både vill låta mig omslukas av allt som ska göras och samtidigt lägga benen på ryggen och fly.

Fast det gör jag ju inte när det kommer till kritan!

Nu ska jag lusläsa julgodisrecept och spana efter årets julkula till granen.

 

Kommentera   Permalänk

Nej, nej…nej!!

Hej boken, jag väljer nog dig i stället! För en omläsning…

Sarah Jessica Parker är INTE Kate Reddy i boken 28 timmar på ett dygn. Inte på något sätt. Och varför utspelar sig filmen i USA?

Kikade just på filmtrailern och fick en riktigt olustig känsla av att det här inte kommer att bli bra. Det sniffar lika mycket fiasko som när den första Shopaholic-boken filmades och blev ”amerikaniserad” på ett sådant där knäppt sätt.

Premiär den 11 november men jag vet inte om jag vill se den. Den kommer att förstöra min bild av huvudpersonen om jag ska se ”Carrie” vimsa runt och låtsas vara framgångsrik brittisk fondförvaltare med seriösa problem på hemmaplan.

2 Kommentarer   Permalänk

Skåda ljuset

Den här veckan har jag sett ljuset i tunneln, vilket känns en smula märkligt eftersom det blir mörkare för var dag som går. Men efter att ha tokjobbat sedan i början av september är jag nu inne slutfasen av att sy ihop ett sista stort arbetsprojekt. Nu får jag förhoppningsvis andas lite innan det kickar igång igen.

Men det är roligt att jobba och jag har några spännande grejer vid sidan om som väntar.

Plötsligt känns hösten riktigt okej!

Kommentera   Permalänk

Jul hos Sia

Sias butik ligger runt hörnet från mitt jobb. Smet in en snabbis på väg hem eftersom jag var tvungen att julspana lite.

Alltså den där silverkransen med ljus i vill jag ha!

Himmel hur ska det här gå?

Kommentera   Permalänk

Tigerkillen triumferar

Villaförortens finaste tigerkille spanar efter heliumballongen, hemförd från dagens barnkalas, som försvann mot skyn och i riktning mot Östersjön

”Nu flyger den tillbaka till huset där N (födelsedagsbarnet) bor”, konstaterade Viola när hon såg storebror släppa taget om ballongen med ett nöjt flin.

För ni tror väl inte att det hela var någon slags skum otur?

Kommentera   Permalänk

Förortens egen stilpolis

Stjärnfeber och galenskap i förorten

Under tiden, medan storebror förlustar sig på kalaset, avlyssnas följande samtal mellan två okända vuxna i lekparken intill vårt hus.

”Men det hänger ju julstjärnor där!”

Man i vår ålder som pekar på de vita jättestjärnorna i våra vardagsrumsfönster.

”Ja du, de där stjärnorna har hängt där i minst tio år!? ska du veta. Jag förstår verkligen inte!”, svarar damen med en snörpning över munnen som för att påpeka att hon minsann har koll på situationen. 

”Tur att de inte är tända i alla fall”, fortsätter mannen och ser nästan lite lättad ut.

Nu blir jag plötsligt ännu mer sugen på att köpa en jättestor rosa flamingo och placera ut i trädgården.

2 Kommentarer   Permalänk

Retronostalgi

Rolig barntapet från Souk Shop som har massor av fina saker. Men allra roligast är den lilla teven från Fisher Price. Jag hade en exakt lika dan när jag var liten. Även om den inte finns kvar längre så känner man genast igen de där alldeles särskilda prylarna från ens barndom.

Minns att bilden liksom rullade i sidled medan den lilla teven spelade ”London bridge is falling down” och ”Row, row row your boat - gently down the stream”.

Den första engelskalektionen minsann!

Kommentera   Permalänk

What?

 

Med två barn och vuxna som heltidsarbetar i veckorna innebär lördagen att det måste plockas och städas en del för att komma i kapp. Det handlar om fem triljoner leksaker som ska bort från golvet för att man sedan ska kunna plocka fram dammsugaren och suga bort lika mycket löv/grus/damm/smulor som gömmer sig på diverse märkliga ställen.

”Nu hjälps vi åt!”, säger jag och spänner ögonen i både man och barn.

Det nu två av tre av de övriga familjemedlemmarna brukar försvinna i väg. Det är också nu jag brukar bli lite sur.

Men i dag slog visst blixten ner här hemma.

”Mamma, titta vad jag har gjort!, vrålar Gilbert upphetsat, efter att jag har lyssnat på något som låter som ett smärre jordskred inifrån hans rum medan Viola och jag (läs jag) röjer i hennes rum.

Älskling, kom och titta!, ropar Mathias.

Och minsann, det visar sig att Gilbert har städat hela sitt rum. Legot och tågprylarna är båda prydligt nerstoppade i respektive rullåda och alla andra pyttlar ligger där de ska vara.

Yes!

Kommentera   Permalänk