Tillbaka till verkligheten då!

Så där, då var två veckors välförtjänt lättja till ända! En märklig berg- och dalbana av sjukdagar (fyra febriga magsjukor – jo då till och med jag åkte på den!) och roliga högtidligheter. Vi lyckades på något märkligt sätt pricka in både julafton och nyårsafton som friska dagar – det enda planerade jag missade var en tripp till Örebro, där Mathias mamma bor. Jag blev sjuk natten innan och fick vinka adjö till man och barn och krypa ner i sängen med feber och en väldigt opålitlig mage.

Och nu är det januari. Årets längsta och fattigaste månad där många dessutom har massor att göra på jobbet. Men det är nog bra för då hinner man inte spendera de pengar man ändå inte har. Eller så passar man på att införa ett så kallat köpstopp – som det bland annat skrivs om här och jag hittade via den här bloggen.

Googla ordet så ska ni få se hur vanligt det är att folk bestämmer sig för att göra ett längre uppehåll där inga onödigheter inhandlas!

Själv minns jag att mina två föräldraledigheter resulterade i att det inte bara drogs ner på inköpen av naturliga skäl (läs mindre pengar in!) utan att den långa perioden av icke-shoppande också gjorde att behovet minskade ganska drastiskt en lång tid efteråt. Det var som en välbehövlig detoxkur och det har faktiskt påverkat mig långsiktigt. Inte för att jag någonsin har varit en extrem shoppare, men jag handlade betydligt mer förut. Nu märker jag att inte behöver den sortens kickar längre – i alla fall inte på samma sätt och inte alls lika ofta.

Köpstopp är inte något definitivt utan mer som en liten avstickare från vägen framåt, där man alltid kommer tillbaka men med en annan känsla i kroppen.

Så den skramlande januaribörsen kan nog vara ganska bra!

(bild från Anne Taintor)